Bäversafari i centrala Gnesta

Safari är ett ord från swahili och betyder resa. Afrikanska lånord är inte så vanliga men safari är en benämning som de flesta känner igen. Bara ordet känns spännande och tanken går väl till resor på den afrikanska savannen med ett myller av djur.

Men man behöver inte resa så långt.  För att få uppleva spännande djur räcker det faktiskt med att gå. Är man bara är lite försiktig kan man få möta bävrar i centrala Gnesta. Är då inte bävern ett skyggt och ganska svårsett djur?  Både ja och nej skulle man kunna svara. Bävern är nattaktiv och har sina naturliga fiender på land. Finns det en bäver i en sjö eller ett vattendrag och det börjar knaka i strandkanten när den hugade bäverskådaren närmar sig så kan det hända två saker.

Endera varnar bävern med ett ljudligt plask med sin breda stjärt och försvinner under vattenyta eller också varnar den inte utan bara tyst och stilla dyker ner under vattnet. I båda fallen är bävern förlorad och man kan vara säker på att någon bäverobservation får man inte.

Å-promenaden längs Sigtunaån

Så knepigt är det inte om man letar bäver vid å-promenaden i Gnesta. Längs Sigtunaån, gränsfloden mellan Södertälje och Gnesta kommun, finns en trevlig anlagd å-promenad. Om man kvällstid vandrar från landsvägsbron där vägen mot Visbohammar korsar Sigtunaån och fram till Lilla Sigtuna har man en lugn åsträcka där bävrar håller till.

Går man på stigen och inte avviker utan går tyst och stilla med sinnena på spänn är möjligheterna stora att man ska få se en bäver komma simmande. Djur lär sig fort om människor uppträder på ett förväntat sätt. Om människan alltid följer samma rutt byggs en trygghet upp.

Det finns många exempel på att ruvande fåglar tryggt ligger kvar på sina bon i människors närhet. Men om någon avviker och går för nära utlöses alla flyktbeteenden. Jag antar att samma sak gäller för bävrarna i Sigtunaån.

Om man går långsamt och håller sig på stigen sköter bävrarna sina bestyr i godan ro, men om man börjar smyga närmare (särskilt med en kamera) försvinner bävern för en lång tid och man kan få vänta länge innan den dyker upp igen. En bäver kan vara under vattenytan i tjugo minuter och på den tiden kan den hinna förflytta sig en mycket lång sträcka.

Bäverns udda historia

Bävern är ett mycket fascinerande djur med en udda historia.  Bävern har hemortsrätt i den svenska naturen. Gamla ortsnamn med ordet "bjur" berättar att bäver funnits på platsen. I Gnesta kommun har vi Bjursjön, Bjusnäs och Bjursjöbrännorna. Bävern utrotades dock. Den fridlysning som skedde 1873 kom för sent, bävrarna var redan borta från landet.

Efter femtio år av frånvaro återinplanterades mellan 1922 och 1939 ca 80 bävrar i Sverige. De köptes från Norge. Att bävern klarade sig från utrotning i Norge beror på att en enskild markägare fridlyste bävern på sina egna marker redan 1840. Det finns två sorters bävrar, den europeiska och den nordamerikanska bävern.

I Europa har den större amerikanska bävern utplanterats på många platser. För oss känns det roligt att det är den ursprungliga bävern som vi fick tillbaka tack vare en framsynt norrman.

Duktig trädfällare

Om man har oflyt och bävern inte skulle vilja vara framme när man besöker Sigtunaån så finns det i alla fall mycket att titta på. Framför allt märker man att bävern varit framme och fällt eller gnagt på många träd, särskilt aspar som är favoritföda.

När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla.

Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under flera år vid Kottlasjön på Lidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Är det tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sedan ner trädet till sitt vattendrag.

När kommunen för något år sedan röjde en del av Sigtuaån lät vi några vackra stora aspar stå kvar. För att få behålla dem "bäversäkrade" vi stammarna med finmaskigt ståltrådsnät, något som har fungerat utmärkt.

Detta förfarande kan vara ett tips om man har träd som man vill ha kvar. Vi har i kommunen många exempel på vandringsbävrar, troligen ungdjur som vandrar längs sjöar och vattendrag för att finna en lämplig boplats. Under vandringen stannar de ibland upp en tid, fäller några träd och äter sig mätta. Ser man att detta sker längs en sjö där man är rädd om de träd man har kan man enkelt sätta upp gnagskydd i form av ståltrådsnät.

Den fyrfläckade trollsländan

Mitt tips i sommar är att ni tar en kvällspromenad längs Sigtunån och letar bäver. Trots att de är stora djur med en vikt upp mot trettio kilo krävs uppmärksamhet för att få se dem, men går ni bara tyst och håller er på stigen är utsikterna stora att ni ska få se en bäver komma simmande.

I väntan på bävrarna så spana även efter trollsländor, särskilt den stora fyrfläckade trollsländan är lätt att känna igen på att den alltid har två svarta fläckar på framsidan av vingarna. Egentligen borde den väl ha hetat åttafläckig trollslända men det ansåg inte mäster Linné när han namngav den 1758.