2008-01-28

Följ med längs kommunens åsar

På Häradsholmen i Klämmingen är Strängnäsåsen tydligt markerad i landskapet. Åsen går upp och bildar en långsmal ö.

Gnesta kommun har en mycket skiftande natur. Skogar av många typer, sjöar i mängd, berg och odlingsbygder blandas. Vi är vana vid att Gnesta kommun skall se ut på det sättet och tänker kanske inte så mycket på varför det är som det är.

Inlandsisens framfart

Det som i dag främst präglar det landskap vi känner igen som Gnesta kommun är resultatet av den senaste inlandsisens home styling. Den senaste istiden började för ca 80 000 år sedan. Då täcktes nästan hela Storbritannien och hela Norden samt delar av det kontinentala Europa av inlandsis.

Den flera kilometer höga och mycket tunga isen plöjde över marken och skrapade med sig avlagringar från berggrunden. Stora och små stenar, grus och sand drogs med i isälvar som forsade fram i isälvstunnlar mellan isen och marken. Där slipades och rundades stenarna mot varandra.

Vid inlandsisens kant strömmade dessa älvar genom isälvsmynningar och kom ut i det fria. Strömhastigheten minskade och de stora stenarna sjönk genast till botten. Ju längre ut från mynningen vattnet nådde, desto lugnare blev strömmen och allt finare fraktioner kunde avsättas ovanpå och vid sidan av de grövre. Grus och sten lastades av i långa strängar och bildade grusåsar.

Grusåsar finns i Gnesta

Grusåsar är kanske inte vad man förknippar med Gnestaområdet. Enklast upptäcker man åsar i slättlandskap där de mycket markerat bryter slättens platta monotoni. I våra trakter ser man det tydligt om man åker mellan Strängnäs och Eskilstuna. Sofiebergsåsen (det som är kvar av den efter årtiondens grustäkt) böljar som en lång limpa i landskapet.

Men Gnesta då? Jo vi har också grusåsar även om det i vårt småbrutna landskap kan vara svårare att upptäcka dem. Gnesta kommun berörs av två större åssystem Badelundaåsen och den kortare Strängnäsåsen. Förutom dessa finns en lokal ås vid Blacksta i Gåsinge.  

Strängnäsåsen

Srängnäsåsen kommer in i Gnesta kommun vid gränsen till Strängnäs kommun, var annars, vid Mellanmarviken norr om Laxne. Åsen fortsätter ganska anonymt genom Laxne, dyker ned i sjön Klämmingen, tittar upp i form av grusöar i Klämmingen och Frösjön. Även vid östra stranden av de båda sjöarna och vid Klämmingsbergsbadet ses grusavlagringarna.

Från Gnesta station kan man se åsen i form av Näsby grustag på Södertäljesidan, tvärs över sjön. Vid Gnesta kan åsen ses vid Stora och Lilla Sigtuna. Titta nästa gång ni åker mot Stockholm via Sigtunarondellen. Mellan Pizzeria Arena och Lilla Sigtuna kör ni genom en åsbildning. Vägskärningen visar tydligt isälvsmaterial. Strängnäsåsen försvinner sedan ned i Sillen. Den sista platsen vi kan se åsen i kommunen är vid Ävnäset i Torsåker på Sörby säteris mark.

Det krävs lite detektiv arbete för att följa Strängnäsåsen. Nu i den snöfria februari är det kanske den bästa tiden för åsstudier. Det skymmande lövverket är borta och landformationerna framträder tydligare. Många utnyttjar också isarna för promenader eller åker långfärdsskridsko längs den populära leden i Trosåns dalgång.

Kames, vad är det?

Passa på och imponera på ett färdsällskap och peka ut en kames. Kames är namnet på de oregelbundna ryggar av grovt stenigt grusmaterial som bildar grusöarna i sjöarna. Åtminstone gäller det i Mellanmarviken och i Laxnefjärden i Klämmingen. Längre ned i systemet finns också grusöar vid exempelvis Häradsholmarna. Om alla dessa är kames-formationer är osäkert då det där också förekommer urberg.

Jag föreslår att ni tar en tur ut och bildar er en egen uppfattning.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg