Följ med till Badelundaåsen
I januari började jag skriva om kommunens åsar och startade då med en beskrivning av Strängnäsåsen. Gnesta kommun berörs också av en annan ås, den än mäktigare Badelundaåsen, som är en av de längsta åsarna i Sverige. Den löper från Siljan i Dalarna hela vägen ned till Nyköping. Namnet kan härledas tillbaka till år 1343 där namnet Badlunge omnämns. Det anses bestå av fornsvenskans badh som betyder förhöjning samt ordet lung som står för grusås.
I våra trakter krävs ett tränat öga för att se grusåsar. Gnesta kommun har vad man kallar ett småbrutet landskap präglat av de havsvikar som en gång skapade ett skärgårdslandskap. Åsarna är inte speciellt markerade höjdryggar i landskapet utan försvinner lätt bland allt det "småbrutna" i form av berg och nederoderade dalgångar.
Badelundaåsen kommer in i Sörmland genom Mälaren i skärningspunkten mellan Västerås, Eskilstuna och Strängnäs kommuner. Området där Badelundaåsen sticker upp som en rad öar är skyddat i Ridö – Sundbyholmsarkipilagens naturreservat.
Från Mälaren går åsen i sydöstlig riktning och kommer in i Gnesta kommun söder om sjön Dunkern vid Ånhammar. Åsen löper vidare längs Mistelns södra strand förbi Kyrksjön i Gryt, skär genom Stjärnhov och försvinner sedan via Hyltingeö ut i Båven. Vi skall här följa åsen och ta en titt på vad den betyder för landskapet.
Vi följer åsen
Vi startar vid vägskälet vid Brotop på väg 862 mellan Solbacka och Dunker. Här på gränsen mellan Gnesta och Flens kommuner finns Brotorps vägskäl där vägarna från Dunker, Solbacka och Ånhammar möts. Här korsar även Sörmlandsleden på sin väg mellan Kammarstenen och den märkliga stenbryggan i (Flens kommun).
Ser man mot norr i riktning mot Ånhammar finns en brant backe ned mot Järnaån. Denna backe är norra åskanten på Badelundaåsen. Kommer man på våren kan man vandra ned mot Järnaån som förbinder sjöarna Dunkern och Misteln och njuta av hav av sippor vid den kabelek-kantade ån.
Men vi följer istället åsen/vägen mot Solbacka. Efter någon kilometer kommer vi fram till Kramphults pörte. Det är en ålderdomlig typ av lantbruksbyggnad som troligen använts för att röka fläsk och som linbastu. Linbastu var en byggnad där linet torkades inför fortsatt beredning.
Vägen ringlar vidare genom det nyinrättade naturreservatet i Nytorpsravinen. Här kommer inom kort att finnas en besöksparkering och information om bäckravinens unika flora.
Herrökna grustäkt
Den verkliga kontakten med Badelundaåsen med inifrånperspektiv får vi efter ytterligare någon kilometer då vi svänger av från vägen mot norr och vandrar ner i Herrökna grustäkt. Grustäkten är verksam så tänk på att det är en arbetsplats, visa hänsyn.
I grustäkten vid Herrökna kan man se lagerföljden av Badelundaåsen.
Grusåsen är ju bildad i rinnande vatten när inlandsisen smälte och beroende på vilken strömningshastighet vattnet hade för tillfället har material med olika kornstorlekar avsatts.
Sand har avsatts under tidrymder med lugnare vattenströmning, troligen under kallare perioder då avsmältningen var låg och grövre gruslager har skapats när avsmältningen var snabbare.
Dödisgropar
Vi far vidare förbi Solbacka. Innan gården Solberga finns dödisgropar på vänster sida. Dödisgropar har bildats genom att stora isblock bäddats in i grus. När sedan isblocken smält har fördjupningar skapats. Groparna vid Solberga är tämligen stora och på botten har kärrytor bildats.
Badelundaåsen har på de flesta ställen en ganska artfattig flora, men här vid den så kallade Solbackaåsen finns rester efter ett kontinuerligt skogsbete i form av bland andra växten Kattfot. Kattfot är en betesgynnad växt som snabbt försvinner om marken konstgödslas.
Mellan Solbacka och Solberga finns flera imponerande åsgropar.
När vi når Stjärnhov kan man tydligt se hur väg 57 skär genom Badelundaåsen. Ur åsen tar också samhället sitt dricksvatten vid Nässelsta kvarn. Vattnet håller hög kvalitet men är svagt järnhaltigt, något som inte är så ovanligt i åsvatten.
Mäktigt intryck
Sista besöket på vår resa längs Badelundaåsen blir vid Natån på vägen mellan Stjärnhov och Jälund. Om man åker från bron över Natån har man framför sig det kanske mäktigaste intrycket av Badelundaåsen. Från Natån upp till Rösundsmon höjer sig åsen 45 meter på en sträcka av drygt 300 meter .
Åsarna har varit och är viktiga. I forna tider fungerade de som kommunikationsleder då vägar ofta lades på åsarna. Vägarna har inneburit mötesplatser och längs åsarna finns många kulturlämningar i form av, kultplatser, tingsplatser och gravfält. Inte minst gäller detta Badelundaåsen där vi utanför Västerås kan finna Anundshög, Sveriges största gravhög.
Åsarna är numera skyddade
Under senare tid har många åsar blivit sargade av grustäkter och i storstädernas närområden har ibland hela åspartier schaktats bort. Men i dag har Sveriges åsar fått ett skydd. Genom de nationella miljömålen pågår ett aktivt arbete med att ersätta naturgrus med bergkross eller återvunnet material.
Länsstyrelsen i Sörmlands län har under 2005-2006 tagit fram ett underlag för materialförsörjningsplanering i länet.
Naturgrusbehovet för Södermanlands län beräknas där till ca 400 000 ton år 2010. Under 2005 bröts ca 1 050 000 ton naturgrus så minskningsuppdraget är tufft men nödvändigt, inte minst för att skydda grundvattentillgångarna i åsarna.
Lokalt miljömål
I Gnesta kommuns lokala miljömål har beslut tagits att i kommunens eget byggande och i entreprenader ska naturgrus bara användas när ersättningsmaterial inte kan komma ifråga. Och när är det då? Med dagens teknik kan ersättningsmaterial användas i de allra flesta fall. Endast när det är riktigt special special. Ett sådant undantagen är t.ex. sandlådesand och sand under gungor och annan lekutrustning.
Arbete pågår, kan man säga, för att våra barn och barnbarn liksom vi skall kunna följa Badelundaåsen genom Gryts socken i Gnesta kommun.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg