2014-06-27

Försiktigt försiktigt

Nu borde det vara läge att införa trängselskatt i naturen, nu är de riktigt många där ute. Då tänker jag inte på mygg och knottsvärmar utan på lite större djur. Det handlar om den stora barnkammaren som omger oss. Dom finns överallt och då menar jag verkligen överallt. Parker, trädgårdar och industritak kryllar av liv. Tydligast märks det på alla fågelungar som omger oss.

Fåglar är anpassningsbara och ibland hittar de udda platser som liknar de miljöer som man vanligen förknippar dem med. Platta hustak med grus liknar en strand vilket gör att måsar och vadare känner sig som hemma. Det finns fåglar som föredrar branta bergssidor. Istället för att söka sig till ett berg finns det individer som föredrar konstgjorda, liknande miljöer som höga byggnader.

Ett bra exemplel på en bergsfågel som hittat ett konsgjort alternativ till berg är tamduvan. Den vanliga tamduvan, en framavlad form av den ursprungliga klippduvan, är en art som man hittar vild vid exempelvis Medelhavets klippor. Så överallt, inte bara i den riktiga naturen utan lite varstans, finns det häckande fåglar. Något vi bör ta hänsyn till.

Utskälld av grannarna

Fortfarande hörs tunna mattiggarläten från holkarna men de flesta fågelungar är nu ute på egna små vingar. Den massiva fågelkören har börjat tystna och istället hörs lock- och framför allt varningsläten från oroliga fågelföräldrar som vakar över sina knappt flygkunniga ungar.

Själv upplever jag fågelföräldrarna högst påtagligt. Jag kan inte gå ut i min egen ägandes trädgård utan att bli utskälld av mina fågelgrannar. Det där med egen trädgård är kanske inte helt rätt. Visserligen har jag lagfarten och avbetalningarna som bevis på att jag i mänsklig mening är ägare, men det uppstår här en mer filosofisk fråga, vem kan egentligen äga jorden?

Rimligen kan mina grannar talgoxen och pilfinken som hela året bor i trädgården, varav de under en ansenlig del av tiden suttit och huttrat i kyla och mörker, tyckas ha en viss rätt att ha synpunkter på markanvändningen. Dessa båda arter uppvisar dock ett nordiskt svalt lugn jämfört med en annan, sommarturisten rödstjärten.

Trädgårdens juvel, en vacker rödstjärtshane.

När det gäller rödstjärten har vi här ett sydländskt temperament som skulle räcka till en hel trupp av flamencodansare. Jag hinner inte ta många steg innan det hörs en serie ilskna smackläten. Ilskan brukar övergå i en mer orolig klang från de båda föräldrarna allt efter som jag kommer längre in i trädgården. Tittar man noga ser man snart en liten fågelunge med troskyldig uppsyn, helt omedveten om den hårda omvärlden. Att det är en rödstjärt syns tydligt, även de helt unga fåglarna som inte fått någon färdig fjäderdräkt har små vackert tegelröda stjärtfjädrar som tydligt avslöjar arttillhörigheten.

Rödstjärtungen betraktar världen med troskyldig min.

Föräldrarna brukar inte ge sig i första taget utan surrar runt huvudet på mig ända tills ungen behagar flyga över till grannens, för tillfället, lungnare trädgård eller om jag beslutar att avstå från planerat trädgårdsarbete (ytterligare) en dag.

Jag skriver ungen i ental. Tyvärr tror jag att jag bara har en junior i trädgården. Skatorna har tagit minst en unge de senaste dagarna. Det gör ont att se en skata flyga iväg med en liten pipande fågelunge. Givetvis säger förnuftet att jag inte kan se naturen med förmänskligande Disneyögon. Jag vet, helt logiskt, att skatan också har hungriga ungar och om alla rödstjärtar överlevde skulle det heller inte vara bra. Men just där och då fungerar inte det logiska, i alla fall inte för mig.

Outtröttlig och energisk

Nu är det inte så att jag har något emot att rödstjärtarna har tagit över min trädgård, tvärtom. Det är troligen den vackraste trädgårdsfågeln vi har i våra trakter. Hanen är kontrastrik i rött, vitt och svart. När den anländer i första veckan i maj går det inte oförmärkt förbi. Den börjar genast sjunga, och med en lätt överdrift känns det som den tar en paus i sjungandet först tre veckor senare. Den är i det närmaste outtröttlig.

Över huvud taget är det en osedvanligt energisk fågel som formligen sprutar av energi. Flyttningen är ett exempel. När den inte annekterar min trädgård finns den i Afrika söder om Sahara. Flyttningen upp till oss är rekordsnabb och genom ringmärkning har man funnit att den kan flytta 2 050 km på fem dagar. Att kunna flyga långt utan vilopauser är tyvärr en allt viktigare nödvändighet. Genom snabb ökenspridning blir flygsträckan över Sahara lite längre för varje år.

En, på goda grunder, orolig rödstjärthona.

Rödstjärten fick bli denna månads exempel på en av de många oroliga föräldrar som finns i vår närhet just nu, veckorna efter midsommar. Njut av sommaren men var observant på omgivningen. Fåglar som kommer onormalt nära och låter oroliga betyder att det finns bon eller nyutflugna ungar i närheten. Visa hänsyn och gå bort en bit innan ni tar fram filten och termosen.

Trevlig sommar önskar
Bertil Karlsson
Miljöstrateg