Korpens tid

Korpen, långt ifrån färgglad men grafiskt spännande i novemberkvällen.

Hösten är skördetid och tiden att få njuta frukten av allt det som grott och vuxit under sommaren. Oktober kallades förr för slaktmånaden, brytningstiden mellan sommarperioden då djuren kunde försörja sig själva och den tid då man fick börja ta av vinterförråden för att föda djuren. Då var rätt tid att beskatta djurbestånden och fylla förråden inför vintern.  

Riktigt så tidsbundet är det inte i dag för tamdjuren som har sin försörjning tryggad genom modernare foderhantering spetsat med importerat tilläggsfoder. Däremot är oktober jaktens månad då viltstammarna är som störst och mest välnärda. Fällda byten fyller inte bara frysboxarna. Efter en lyckad jakt kommer de delar av djuret, som inte faller oss i smaken, andra till del.

En av dem som lever gott på hösten är korpen. Här kan man, bokstavligt talat, använda utrycket ”den enes död den andres bröd”. Vistas man ute i markerna nu på hösten kan man ibland se stora flockar med korpar kretsa över ett skogsparti. Då kan man gissa att det har skjutits en älg och att korparna kalasar på det kvarlämnade inkråmet, eller räntan som man förr kallade inälvorna.

Nyfiken allätare

Att se en stor flock korpar är en mäktig syn men att få verklig närkontakt är något som ger ett djupare intryck. Korpen är den största representanten i kråkfamiljen, en grupp som brukar beskrivas som fågelvärldens klokaste fåglar. Inte intelligenta, det är ett för starkt ord, men smart tycker jag beskriver kråkfåglarna bäst.

Det finns massor med historier om hur skator och kråkor listar ut smarta sätt att skaffa mat. Samma sak gäller också korpen, även om det troligen är så att vi lättare uppmärksammar skatornas och kråkornas beteende då de ofta vistas i mäniskornas närhet. Korpen är mer skygg och tillhör de stora skogarna där de, i brist på örnar och stora falkar, är ekosystemets toppkonsument. Korpen väjer inte för någon utan härskar över de mindre arterna i kraft av sin storlek, antal och just smarthet.

Det är korpen som lär sig var fiskgjusen flyger från sina fiskevatten till boet och ligger i försåt för att tvinga av gjusen dess fiskar. Det är korpen som i familjegrupper, på bred front, scannar av stora landområden och som med rop och rörelser signalerar till sina kamrater när ett byte upptäckts. Korpen är vad man kallar en opportunist, en allätare som kan välja föda efter årstid och tillgång. I jakttider är slaktrester en nisch men under andra tider anpassas födan. Sommartid äter den spannmål, bär och frukt. Insekter, smågnagare och fåglar står också på menyn.

Anledningen att de ofta lyckas hitta mat är att de ägnar sig åt något som kallas serendipitet. Korpen är en lekfull fågel som prövar, testar och plockar med det som kommer i dess väg och ibland hittar den genom sitt testande en födonisch som är unik. Serendipitet betyder att man genom en lycklig slump kommer på något. Ett känt exempel på detta är när Alexander Fleming i sitt laboratorium glömde att diska ett kärl med en bakteriekultur. När han återkom till labbet efter sin  semester fann han att det börjat växa mögel i kärlet. Han lade också märke till att bakterier inte växte runt mögelkolonierna. Flemming tänkte till och penicillinet var upptäckt.

På samma sätt kan man tänka att det gick till när korparna började parasitera på fiskgjusar. Troligen gjorde en korp ett lekfullt utfall mot en fiskgjuse. Angreppet resulterade i att en fisk trillade ner och så var den födokroken upptäckt. Korpen har genom sin anpassningsförmåga kunnat sprida sig över stora delar av norra halvklotet.  

Från hotad till vanlig

Korpen har historiskt, genom sin konkurens med människan, setts som ett skadedjur. Förföljelsen av korp har varit omfattande i världen. I många amerikanska delstater är den utrotad. I Belgien, Nederländerna och Danmark har den varit utrotad men återintroducerats. På Färöarna fanns tidigare en svartvit färgform av korp, hvítravnur (vitkorp). Underarten som först beskrevs på 1400-talet utrotades helt i början av 1900 när inflyttningen (och säkert antalet skjutvapen) ökade på öarna. Det måste ha varit motigt att vara korp förr i tiden. Hos oss var korpen en sällsynthet fram till omkring 1970. Sedan dess har korparnas antal ökat och i dag är den ingen ovanlig fågel i Gnesta kommun.

Med en samtidigt nyfiken och djupsinnig blick blir korpen en personlighet i fågelvärlden.

Jag sa att korpen ger ett djupt intryck. Det handlar det om blicken. Korpen har ett stort mörkt öga med en skönjbar iris. Den viker inte med blicken och ger, i alla fall för mig, en känsla av upphöjd intelligens och mystik. Träffar man en tam korp och får möta dess blick på nära håll ger det en känsla som sitter i länge.

Mitt tips i november är att ta en höstpromenad och lyssna efter korpens dova läte. Den har fått sitt namn efter sitt läte, ett djupt [korpkorp]. Korpen kan ni möta över hela kommunen men även om den ses regelbundet över centrala Gnesta är den vanligare ute på landsbygden. Det finns flera mörka kråkfåglar men korpen känns lätt igen på sin storlek, med en vingbredd på över en meter är det en riktig bjässe i lufthavet. Och får ni chansen, se korpen djupt i ögonen och ta in en dos urtidsmystik.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg