2008-03-04

Promenader i Gnestas närnatur Jagbacken och Valasjön

Gnesta tätort har ett rikt utbud av närnatur. Ett av de mest populära promenadstråken går från norra delen av samhället ut förbi Jagbacken och vidare längs småvägarna till Yttervala by och Valasjön. I mars månad följer vi denna rutt och ser vad vi kan hitta av natur och kultur.

Jagbacken

Jagbacken ligger i direkt anslutning till området Framnäs i tätorten Gnesta. Jagbacken är en väl markerad höjd som bildar nordgräns för tätorten. Området har under lång tid varit en samlingsplats för Gnestaborna bland annat tack vare den scoutstuga som finns på höjden.

Förutom föreningsaktiviteter används Jagbacken dagligen av många som bor i denna del av Gnesta. Stigar upp på höjden vittnar om hundpromenader, joggingslingor och barns naturäventyr. Låt oss nu stanna upp och fundera lite kring namnet Jagbacken.

Jagbackar är historiska

En jagbacke är en gammal historisk företeelse. Jagbackar har funnits lite här och var i Sörmland och Uppland. Jagbackarna uppkom under sent 1500-tal och var då avsedda som jaktplats för hovet. Områdena var förvånansvärt små men troligen förhöll det sig så att jagbackarna var startplats för kungliga jakter. Om sedan villebråden förflyttade sig ut från området fortsatte troligen jakten ut på andra marker. Vem ville väl ta strid med en kung om jakträtten?

På 1700 talet då jagbackarna slutade att användas som jaktplats fick kringboende nyttja området för bete och för att ta ut vindfällen allt nogsamt reglerat i de Konglige Placater, resolut förordning och påbud 1734:35 Kongl Maj:ts Allmenna Förordning om Skogarne i Riket —Här var det ordning och reda redan på 1700-talet.

1818 var jagbackarnas period slut. Riksdagen beslöt då att sälja samtliga jagbackar och nu mera finns endast ortnamnen kvar. Söker man på lantmäteriets ortnamnsregister finner vi 11 jagbackar i Sörmland varav två i Gnesta kommun, denna på Södertunas mark och ytterligare en på Nibble gårds ägor i Dillnäs socken.

Yttervala by

Vandringen går vidare längs landsvägen mot Yttervala by. På höger sida ligger Södertunas marker med ett hjorthägn. På vänster sida finns ett mycket typiskt sörmländskt jordbrukslandskap.

Tunga lerjordar med insprängda åkerholmar. Åkerholmarna är genom miljöbalken skyddade som biotopskyddsområde från exploatering, och det med goda skäl. Förutom att de är vackra och en fristad för djurlivet så finns i dessa åkerholmar ofta fornminnen. Gravar och odlingsrösen är exempel på fasta fornminnen som man kan finna på åkerholmar.

Odlingsrösen

Odlingsrösen är lite speciella. När man under århundraden odlat marken har större stenar kommit i dagen, dessa stenar har tagits bort från åkern och lagts upp i rösen på platser där man inte kunnat odla. Ibland har stenarna lagts på hällar och ibland har de lagts upp där det redan funnits stenar. De stenar som redan fanns var i många fall gravar från tidigare bosättningar.

Odlingsrösena rymmer därför ofta en spännande historia, de är alltid ett monument över tidigare generationers mödor men ibland döljer de även som en forntida gravplatser.

Valasjön md Vackerby gård i bakgrunden.

Valasjön – Gnesta tätorts närmaste fågelsjö

Efter några hundra meter kommer ett sankare parti på vänster sida. Det är början på Valasjön Gnestas närmaste fågelsjö. Valasjön är en typisk slättsjö, grund, näringsrik och vassomgärdad. Sjön inbjuder inte till närkontakt. Stränderna är bevuxna med vide och vass vilket innebär att man endast på några få ställen kan nå ned till vattnet.

Hagar med betande hästar och en banvall gör det heller inte lättare. Vill man få en överblick och se de större fåglar som uppehåller sig i sjön finns det dock en riktigt bra utsiktspunkt. Man går genom Yttervala by, när man passerat det sista huset går det en liten väg upp på en kulle på vänster sida. Vägen leder till en uppställningsplats för lantbruksmaskiner. Från denna kulle kan man med några korta förflyttningar överblicka hela sjön.

Svansjön i Gnesta

Vad man ser är givetvis beroende på årstid men med största sannolikhet kommer ni att få se mängder med svanar. Under ett besök i mitten februari låg det i Valasjön 12 knölsvanar och hela 68 sångsvanar. Sångsvanarna dominerar på våren medan knölsvanarna är flest på hösten, som mest har 60 individer setts samtidigt i den lilla sjön.

Valasjön är en givande fågelsjö med två extra intressanta perioder. På hösten samlas stora mängder svanar gäss och änder i sjön och på de omgivande fälten. Mest speciellt är ansamlingen av salskrake på senhösten. Salskraken är en norrlandsfågel som endast häckar i Norrbotten och Västerbotten, den totala Sverigepopulationen är endast ca 700 individer och i Nordeuropa (Sverige, Finland, Ryssland) finns omkring 6000 par.

I Valasjön har det som mest setts 93 salskrakar på en gång vilket får betecknas som en stor mängd av det Europeiska totalantalet. Den andra intressanta fågelperioden är försommarnatten då vassar och videsnår är fulla med sjungande fåglar. Sena kvällspromenader har under åren gett såväl tutande rördrom som den sällsynta vassångaren förutom alla rör- och sävsångare.

Mitt tips i mars, om inte vintern kommer tillbaka och sjön täcks av is, är att göra en promenad över Jagbacken via Yttervala by till Valasjön för att titta på alla sångsvanarna. Om våren håller i sig kommer också sjön snart att fyllas på med rastande änder och gäss så ta med kikaren på promenaden.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg