Säg hej till trubbsumpsnäckan

När vi människor rotar runt i naturen och tar bort eller skapar nya miljöer så händer det saker. Mest påtagligt är väl att växter och djur försvinner när vi schaktar och bygger på naturmark.

När vi har omdanat mark eller vatten så skapas helt nya miljöer som ger förutsättningar för andra, nya arter. En nyschaktad yta till exempel, täcks blixtsnabbt av ”ogräs” på kort tid. Ett sådant stört område kallas ruderatmark (från latinets rudera som betyder ruin) exempel är upplagsplatser, grusgångar, schaktmassor, industritomter och soptippar. Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning. Ofta kan vi se massförekomst av gatkamomill, skräppor och mollor.

Massförekomst av en art efter mänsklig påverkan sker inte bara på land. Kanten längs Sigtunaån, uppströms från reningsverket, är skodd med sprängsten för att hindra erosion. Jag tittade ner i vattnet och såg att alla de knytnävsstora sprängstenarna var täckta med snäckor. Jag gick vidare och såg att en mycket lång sträcka var full med snäckor, det rörde sig om många tusen snäckor.

Denna massförekomst gjorde mig orolig, kunde det röra sig om någon invasiv art? En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde. Den sprider sig av egen kraft och skadar ekosystemet som de introducerats till. Mina tankar gick till den obehagliga vandrarmusslan från Kaspiska havet som spridit sig till Mälaren och Hjälmaren där den bildar jättekolonier. Nu kunde jag se att det inte var en mussla utan en snäcka så det var inte en vandrarmussla, men kunde det vara någon annan utländsk art som kunde vålla skada? Sötvattensnäckor är inte min specialitet i naturen så jag tog ett foto som jag skickade till Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog för artbestämning.

Svaret kom följande dag. Troligen är det en trubbsumpsnäcka (Viviparus viviparus). När jourhavande biolog säger troligen kan man vara så gott som säker på att det är en riktig artbestämning. Den var också mycket lik de trubbsumpsnäckor som jag sett i Lifsingeån vid Vängsö tidigare. Dessa snäckor uppträdde dock i måttliga antal.

Trubbsumpsnäckan är en svensk art så min oro kunde stillas vad gällde en invasiv art. Det som har hänt är troligen att när Gnesta kommun utförde strandskoningen med sten skapades en utmärkt miljö för dessa snäckor och de fick en möjlighet att skapa denna stora koloni. Med tiden kommer stenarna att täckas av växtlighet och antalet snäckor kommer nog att återgå till ett ”normalt” antal. Just nu ska vi vara glada för snäckornas arbete. Snäckor är filtrerare av vatten. För sitt näringsupptag silar de det förbiströmmande vattnet och renar Sigtunaåns vatten. Det är en mycket påtaglig ekosystemtjänst, det vill säga en nyttighet som naturen ger oss gratis. Ekosystemtjänster är tyvärr något vi ofta bara förutsätter. Inför en framtid med ändrat klimat och andra stressfaktorer på naturen får vi nog börja uppmärksamma och vårda allt det vi i dag tar för givet. Vattenrening, pollinering och fiskproduktion är några exempel på ekosystemtjänster som är helt nödvändiga att vårda.

Mitt tips i juni är att ta en promenad längs å-promenaden och titta på kolonin av Trubbsumpsnäckor. De är nära stranden på grunt vatten och omöjliga att missa om ni går uppströms från vändzonen på Ågatan. Ni kommer att se att det sticker ut något som liknar en mjuk fot ur skalet. Det är genom den som det förbiströmmande vattnet filtreras. Kanske är det en illusion, men jag tycker att vattnet ser klarare ut när det passerat snäckkolonin. Ni kan försiktigt lyfta upp en av snäckorna och titta närmare på den, de sitter löst på underlaget. Men tänk på att lyfta tillbaka den lika försiktigt, det är en av de nyttiga djur som i det tysta dagligen hjälper oss i miljöarbetet för ett renare vatten.

Bertil Karlsson,
Miljöstrateg