
Gnestas industrihistoria börjar på 1500-talet, då man började bryta järnmalm vid Skottvångs Gruva. Järnmalmen fraktades sedan till Åkers styckebruk, en sträcka på ungefär 16 kilometer, för att användas till att gjuta kanoner (styckebruk är en äldre benämning på en fabrik vid vilken man tillverkade kanoner). Produktionen av järnmalm var så framgångsrik att man anlade en järnväg mellan gruvan och Åkers styckebruk. Malmbrytningen upphörde i början av 1920-talet. I dag finns Nätverket Åkers Bergslag, som består av företagare, konstnärer, hembygdsföreningar och andra ideella krafter, som hjälps åt för att skapa ett levande område.Gnesta samhälle växte fram mer tydligt kring 1860-talet, då järnvägens västra stambana kom till. Vid Frösjön byggdes en station och många rallare valde att bosätta sig på Gnestahöjden, där flera hus från denna tid fortfarande står kvar. Under samma tid åtnjöt Gnesta kunglig glans. Stationen blev snabbt en kunglig station och Oscar II hade i August Finlöfs järnvägsrestaurang sin egen matsal. Anledningen till alla kungliga besök var närheten till sommarslottet Tullgarn, dit man fortsatte med häst och vagn från Gnesta. Stationsbyggnaden i Gnesta kom även att inspirera järnvägsarkitekturen på andra håll i Sverige. Arkitekten bakom denna var SJ:s chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. Gnestamodellens stationshus finns även i bl.a Sävsjö, Vislanda och Pålsboda.
Lästips
Ivan Bratt, Sten Eriksson, Sven Leindahl (2006) Gnesta i ord och bild - Från landsbygd till centralort, Frustuna hembygdsförening