Bäver vid strandkanten
Endera varnar bävern med ett ljudligt plask med sin breda stjärt och försvinner under vattenyta eller också varnar den inte utan bara tyst och stilla dyker ner under vattnet. I båda fallen är bävern förlorad och man kan vara säker på att någon bäverobservation får man inte.
Går man på stigen och inte avviker utan går tyst och stilla med sinnena på spänn är möjligheterna stora att man ska få se en bäver komma simmande. Djur lär sig fort om människor uppträder på ett förväntat sätt. Om människan alltid följer samma rutt byggs en trygghet upp.
En vandring i juninattens dunkel är en nästan magisk upplevelse
Om man går långsamt och håller sig på stigen sköter bävrarna sina bestyr i godan ro, men om man börjar smyga närmare (särskilt med en kamera) försvinner bävern för en lång tid och man kan få vänta länge innan den dyker upp igen. En bäver kan vara under vattenytan i tjugo minuter och på den tiden kan den hinna förflytta sig en mycket lång sträcka.
Efter femtio år av frånvaro återinplanterades mellan 1922 och 1939 ca 80 bävrar i Sverige. De köptes från Norge. Att bävern klarade sig från utrotning i Norge beror på att en enskild markägare fridlyste bävern på sina egna marker redan 1840. Det finns två sorters bävrar, den europeiska och den nordamerikanska bävern.
I Europa har den större amerikanska bävern utplanterats på många platser. För oss känns det roligt att det är den ursprungliga bävern som vi fick tillbaka tack vare en framsynt norrman.
När bävern fäller större träd är den enbart ute efter det tunna grenverket högst upp. Är trädet över en viss diameter gnager bävern bara igenom cirka 2/3 av stammen, lagom mycket för att trädet vid nästa kraftiga oväder garanterat kommer att falla.
Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under flera år vid Kottlasjön på Lidingö där en bäverfamilj har etablerat sig sen ett tiotal år tillbaka. Är det tunna stammar gnager bävern helt igenom och släpar sedan ner trädet till sitt vattendrag.
Bäver simmandes i Sigtunaån
Detta förfarande kan vara ett tips om man har träd som man vill ha kvar. Vi har i kommunen många exempel på vandringsbävrar, troligen ungdjur som vandrar längs sjöar och vattendrag för att finna en lämplig boplats. Under vandringen stannar de ibland upp en tid, fäller några träd och äter sig mätta. Ser man att detta sker längs en sjö där man är rädd om de träd man har kan man enkelt sätta upp gnagskydd i form av ståltrådsnät.
I väntan på bävrarna så spana även efter trollsländor, särskilt den stora fyrfläckade trollsländan är lätt att känna igen på att den alltid har två svarta fläckar på framsidan av vingarna. Egentligen borde den väl ha hetat åttafläckig trollslända men det ansåg inte mäster Linné när han namngav den 1758.
En stor fyrfläckad trollslända
