2019-04-18
Bild på gräsand

Anden på bilden är inte den aktuella anden

Den haltande gräsanden vid Gnesta strand

Anden har ruggat och verkar må bra, den visar inga tecken på sjukdom.

Det har förekommit en del skriverier om en halt gräsandshane som uppehåller sig vid Frösjön, Gnesta strand i Centrala Gnesta. Oroliga och medkännande människor har kontaktat kommunen och undrat vad som görs. Ska vi se det rent strikt så äger kommunen inga vilda djur och har inget direkt ansvar. Men givetvis så är vi på kommunen också människor och känner att om vi kan hjälpa till med att förhindra lidande så vill vi göra det. Kommunen har en viltvårdare, kommunjägare, som man sa tidigare då mycket handlade om att ta bort djur som förorsakade problem. Nu är det en mer nyanserad behandling av djur på kommunal mark eller andra planlagda områden. Älgar som förvillat sig in i bostadsområden kan drivas tillbaka ut i naturen, grävlingar som bosatt sig under hus kan fås att flytta med lite listiga trix eller i något fall fångas och flyttas. Personligen har jag under ett tiotal år arbetat inom KFV, Katastrofhjälp för fåglar och vilt och tagit hand om ett stort antal skadade fåglar. I första hand har det handlat om rovfåglar och ugglor men även andra fåglar med bland annat vingbrott och hjärnskakningar har passerat. Samantaget kan vi tycka att vi har en viss kompetens inom kommunen om skadade djur.

Den aktuella gräsanden

Anden har varit under observation sedan i februari i år. Den har problem med ett ben och vill ogärna promenera omkring på änders vis. Den ligger gärna ned och är oftast den som sist reser sig upp när människor passerar på strandpromenaden. Under vintern var det tveksamt hur den skulle klara sig och vi funderade på om det skulle vara bäst att avliva den. Men vi lät det bero. Nu i april finns anden kvar. Den förefaller välnärd och framför allt har den ruggat (bytt fjädrar). Om den var sjuk på riktigt skulle den inte ha haft kraft att rugga. Att byta fjädrar är en kostsam process för en fågel. Vår samlade bedömning nu är att vi låter anden få en chans och att den inte lider. Varför då fundera på avlivning och inte vård? Det handlar om vilken skada det är. I detta fall är det en äldre skada eller en medfödd deformation. Vård skulle innebära infångande vilket är ett stort stresspåslag för en vild fågel. Benet skulle undersökas och om det skulle visa sig vara en gammal skada skulle denna behöva brytas upp och åtgärdas med lång konvalescens. Vi anser att det då är humanare att låta anden som inte visar andra fysiska problem än en haltande gång vara kvar i Frösjön.

Fåglar och smärta

Känner fåglar lidande och smärta som vi? Detta är givetvis svårt att svara på. Smärtupplevelser är svåra att mäta och beskriva för talande människor och då givetvis ännu svårare att ange för djur. Det vi vet är att fåglar har en hög smärttröskel. Skadade fåglar visar inte något i sin aktivitet som skulle kunna förknippas med smärta. Jag har flera egna exempel på fåglar som fått vingar avslitna vid kollisioner med el-ledningar. Vid ett tillfälle hade jag en skadad kungsörn med bruten vinge. Den hade, innan den blev infångad, till fots jagat kaniner och tydligen levt gott på det. Fåglar visat inga tecken på att som ett däggdjur dra sig undan utan är lika aktiva ända tills skadan förorsakat infektioner eller annan sjukdom. Då drar de sig undan och blir passiva men då handlar det om sjukdom och inte en akut skada. Detta är troligen något som utvecklats under evolutionen. Fåglar är högst intoleranta mot avvikande artfränder, begreppet hackkyckling är en realitet, inte bara bland höns. I en flock blir ofta en avvikande fågel angripen varför det är en stor risk att visa en defekt. Det är även viktigt för en fågel att inte visa en skada då rovfåglar väljer utskadade eller nedsatta fåglar när de jagar. Vid veterinäringrepp ges dock smärtlindring till fåglar även om nedsövning av vilda djur alltid är en risk då doserna är svåra att beräkna.
Vi ska vara humana mot djur och behandla dem väl men det är skillnad mellan däggdjur (människor) och fåglar. Vi bör inte dra paralleller mellan hur vi skulle reagera och hur en fågel reagerar i alla lägen. Framför allt ska vi ta ett infångande med i beräkningen. Att bli infångad och vårdad med osäker framgång kan i sig innebära ett lidande som bör tas med i bedömningen om vad som är bäst för den aktuella fågeln.

Texten skriven av Bertill Karlsson, miljöstrateg

Senast publicerad 2019-04-18