Besök en kyrkogård i sommar
Naturen och kulturen hänger ihop. Den sörmländska naturen är ofta en kulturpåverkad natur. Det landskap vi ser är på olika sätt påverkat av människans olika verksamheter.
Genom många år har kulturlandskapet blivit vår natur så som vi känner och älskar den. Att det sedan är ett landskap som omdanats under lång tid är något vi inte alltid tänker på. Den tämjda naturen är rik och särskilt stor är artrikedomen på de platser där människor levt och verkat under lång tid. Det gamla småskaliga jordbruket har gett oss ett myller av miljöer på en liten yta. I det sörmländska landskapet har vi åker, äng, hagar, ädellövskog och gårdsmiljöer blandat.
Varje miljö har sina specialiteter och mångfalden blir därför stor. En av de platser där den tuktade naturen skötts och bevarats är runt våra kyrkor.
I Gnesta kommun har vi sju gamla kyrkobyggnader, fyra i Daga församling och tre i Frustuna församling. Ursprungligen är de uppförda på elva- eller tolvhundratalet. Efter bränder och ombyggnader har de sedan förändrats men platsen där de står är densamma.
För att gå ytterligare ett steg bakåt så har det troligen tidigare funnits hedna offerplaster på några av dessa ställen varför religionsutövning och mänsklig närvaro går långt långt tillbaka tiden.
Vad betyder nu detta för den naturintresserade?
Kyrkogården med omgivningar är ett ålderdomligt landskap med lång kontinuitet. Närheten till den helgade byggnaden har inneburit att det omgivande landskapet behandlats med varsamhet.
I samtliga fall utom Frustuna kyrka ligger kyrkogårdarna på hög, mager mark och de närmaste omgivningarna har därför inte odlats utan har använts som betesmarker. Detta innebär att det runt kyrkogårdarna med sina ädellövträd och tuktade gräsmattor vid flera av kyrkor finns en fin ängsflora med lång kontinuitet.
Man har som besökare en spännande miljö med en medeltida kyrkobyggnad full av fängslande historia och strax intill blommande hagmarker. I de rena kyrkbyarna är ängsinslaget mindre påtagligt.
Vi har väl alla några favoritplatser? En av mina är Dillnäs kyrka i Daga församling. Kyrkan är "min" sockenkyrka dit jag kommit både i stunder av glädje och sorg och sådant sätter sina spår. Kyrkan ligger som alla våra Gnestakyrkor vackert på en höjd med utsikt över den odlade bygden.
För att komma till Dillnäs kyrka åker man den snirkliga Kyrklandsvägen som viker av från vägen mellan Vängsö flygfält och Laxne (väg 873). Redan vid avtagsvägen passerar man en hage på vänster sida där skålgropar (i berget inhuggna fördjupningar) från järn- och bronsålder vittnar om att det är en gammal bygd. Vägen går vidare genom skog och så när vi passerar ett backkrön ligger kyrkan inbäddad i rik grönska på andra sidan dalgången.
Vi åker igenom Dillnäsby, en gammal gårdsbildning som enligt ortnamnsregistret år 1451 hette Dyllenaes ett namn som inte verkar påminna om den gamla sägnen om nunnan Dilla som skulle ha givit namn till kyrkan. Vi parkerar på kyrkbacken. Till höger ligger den nu fint restaurerade före detta fattigstugan.
Rakt fram har vi så Dillnäs lilla kyrka. Den är inte så stor i dag, men i jämförelse med den kyrka som ursprungligen uppfördes är den i det närmaste en katedral. Den första kyrkan som byggdes på 1100-talet med ett kor på endast 3x3 meter och var då en av de minsta i Sörmland.
Kyrkogården är uppbyggd med en kallmur ned mot dalen. På muren kan det vara givande att gå och spana efter snokar på våren. Snoken övervintrar i grupper i lämpliga håligheter och när vårsolen tittar fram kan de komma ut i stora nystan för att värma sig i solen.
Om kyrkan är öppen så titta gärna in och beundra det fina altarskåpet, ett Mariaskåp tillverkat i Antwerpen på 1500-talet.
När ni tittat färdigt på kyrkobyggnaden och kyrkogården så gå gärna ut i beteshagen norr om kyrkan. Det finns en grind som ska hållas stängd då det tidvis finns betande djur. I hagen finns slipade hällar där man kan vandra runt och beundra blomprakten. Sitt gärna ner en stund och betrakta en enskild blomma. Den lilla grässtjärnblomman till exempel.
Ofta när man går igenom ett landskap noterar man mångfalden men om man stannar, tar sig kvalitetstid och tittar på ett litet stycke sommar-Sverige i form av en enskild grässtjärnblomma ser man hur fint den är formad, ett minne att ta med inför kommande kulna senhöstdagar.
Nu i augusti har även gräshoppor och syrsor kommit i gång och i hagmarkerna hörs ljudet av gräshoppsben som gnids mot täckvingar.
I Gnesta kommun har det rapporteras in observationer av 9 arter gräshoppor och syrsor till Artdatabanken. Det bör finnas några till att upptäcka, så den som vill och har tid att ägna en stund åt gräshoppsstudier kan skriva biologihistoria för Gnesta kommun. Det kan tilläggas att det inte är helt enkelt att artbestämma gräshoppor. Förutom att de är små och hoppar runt i god fart så är de tämligen lika varandra.
2010 kom det dock ut en smidig bok i fickformat, Gräshoppor i Sverige —en fälthandbok, som beskriver alla Sveriges gräshoppor. Boken är vacker, illustrativ och väl värd sina 80 kronor om man vill skaffa kunskap om dessa fascinerande djur som kanske mer än andra bidrar till sensommarens ljudminne.
Mitt tips inför augusti och en önskad värmeperiod efter den regniga och svala inledningen på sommaren är att besöka en kyrkogård. Sök svalka innanför de mäktiga murarna, läs historien om platsen och beundra det gamla artrika Sörmlandslandskapet som omger kyrkogården. Det spelar ingen roll vilken Gnestakyrka ni väljer. Alla ligger vackert och tillgängligheten är god även för den som har svårt att gå.
God tur i den pastorala Gnestamiljön.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg