2017-08-01

Blåklockorna och kammarstenen

Att det finns flera arter blåklockor är nog allmänt känt men vilka de är och hur man bekantar sig med dem? I det här naturtipset ska vi fördjupa oss i blåcklockornas liv.

Ibland känns svenska språket lite urvattnat. Om vi tänker på ordet klocka, det betyder en tidvisande manick som håller reda på timmar och minuter. Klocka är också beskrivningen på saker med en traditionell konisk klockform som en kyrkklocka, dykarklocka eller klockformade kjolar. Engelskan och danskan för att ta två exempel skiljer på detta med olika ord. Vi har watch och bell i engelskan. I danskan har vi ur och klokke. Även i svenskan har vi tidigare använt oss av det gamla fina ordet ur för tidsregistratorn.

Varför inte försöka använda ordet ur mera frekvent och därmed få ett rikare och mer beskrivande språk. En sån fundering hade jag när jag höll på med det ganska trista jobbet att rycka knölklockor i min trädgård. Ursprunget till funderingen var givetvis att det just var en av Sveriges blåklocksarter som jag höll på decimera lokalt. Att det finns flera arter blåklockor är nog allmänt känt men vilka de är och hur man bekantar sig med dem tänkte jag att vi skulle fördjupa oss i detta augusti-naturtips.

Ingen sommar utan blåklockor

Blåklockorna förekommer både vilt i naturen och som planterade trädgårdsväxter. En av de vanligaste sommarblommorna i lite äldre trädgårdar är Toppklockan. De blå blommorna är samlade i toppen av växten, därav namnet. Toppklockan kallas ibland för by- skvaller vilket är ett skojigt och passande namn på en växt som sprider sig lika okontrollerat och pålitligt som byskvallret.

I trädgårdarna får toppklockan sällskap av Hässeleklockan, Knölkockan och Nässelklockan. Det är ursprungligen lundväxter som trivs bra i våra trädgårdar. Båda arterna är trevliga när de blommar men upplevs annars ofta som skräpiga och ganska framfusiga. Ute i den fria naturen hittar vi oftast de två mest kända blåklockorna, Liten blåklocka och Stor blåklocka. Dessa två är de verkliga sommarblommorna, kända av alla. Före midsommar prunkar ängar och vägkanter av en mängd olika blommande örter, men fram i juli och augusti är det mer påvert. Då är det blåklockornas tid.

Liten blåklocka

Den lilla blåklockan är mycket allmän i hela Sörmland. Den är inte så kinkig utan finns i många olika miljöer, ett krav är dock att det skall vara en solig växtplats. Den majestätiska stora blåklockan känner nog alla igen. Det är en av våra få örter som är tålig mot igenväxning. När betet upphör och igenväxning börjar eller i områden där granskog börjar vandra in på åkermark orkar den stora blåklockan kämpa mot.

Stor blåklocka

Träffar man på Stor blåklocka i skogen kan man vara lite extra observant på blommornas färg om det finns myror i närheten. Blåklockornas blå färg tillhör den vattenlösliga gruppen Antocyaniner.

Det sägs att blåklockor som växer intill en myrstack kan bli rosa. Om det är för att myrorna duschar blommorna med myrsyra eller om marken kring stacken blir sur på grund av alla barr är oklart. Säkert är dock att det blå färgämne som blåklockan innehåller byts till rött i sur miljö. Man kan enkelt pröva det genom att lägga en blåklocksblomma i en myrstack. Där de förtörnade myrorna sprutar myrsyra kommer blomman att få rosa prickar.
  

Ängsklockan

Ängsklockan är en skir och mycket vacker blåklocka. Färgen går ofta åt det lila hållet. Ängsklockan finns i hela landet men är vanligast i norra Svealand och södra Norrland. Hos oss har dess utbredning i vissa fall en egen historia.

Ängsklocka

Ängsklocka

I första halvan av 1900-talet fanns många "gästarbetare"i våra skogar. Det var förutom skogshuggare och sågverksarbetare med skiftande ursprung även timmerkörare från Dalarna. Dessa dalkarlar som kom med egna hästar körde ut timmer ur Gnestaskogarna under vintrarna.

De bodde under timmerdrivningsperioderna i skogsarbetar-baracker ute i skogen. I de fall då man hade med hästar fanns även stallbyggnader. Masarna hade med eget hö och utfodring av hästarna skedde dels i anslutning till stallen men även ute i skogen. I höet fanns fröer från ängsklocka.

Än i dag kan man därför finna ängsklocka här och där på omotiverade växtplatser i skogarna, då kan man tänka sig att på denna plats stod en arbetshäst och åt för många år sen.

En växtplats för ängsklocka som är lätt att nå är parkerings-platsen där den så kallade Långsjövägen viker av från landsvägen öster om sjön Klämmingen (väg 876). Här på en timmerkörarrastplats fanns sommaren 2010 en riklig blomning av ängsklocka.

Skogsklockan

Denna utomordentligt ståtliga blåklocka är en Sörmlands-specialitet. Här hos oss har den sitt starkaste fäste i Sverige. Skogsklockan tycker om lätta jordar, gärna i äldre jordbrukslandskap. Vi hittar den sällsynt vid vägkanter och solbelysta lövrika skogsbryn.

Skogsklockan är en hotad växt. I Rödlistan, den kartering som redovisar hur utsatta djur och växter är, klassas skogs-klockan som missgynnad. Hittar ni skogsklocka så var aktsam om den och plocka den absolut inte.

Kammarstenen

Kammarstenen på gården Ånhammars mark, i Gryts socken, är ett populärt besöksmål för barnfamiljer. Kammarsten är ett enormt flyttblock, hitfört av inlandsisen, som är fullt av sprickor och gångar stora nog att krypa igenom.

Enligt sägnen har det dock gått till på ett helt annat sätt. Det sägs nämligen att det var en jätte, som när han fick se att man hade byggt en kyrka i Gryt, blev så arg att han tog en sten för att kasta på kyrkan. Lyckligtvis missade han målet och sedan den dagen ligger Kammarsten på denna plats.

Det ligger alldeles intill vägen, inte långt ifrån Sörmlandsledens etapp 19, mellan Solbacka och Ånhammar (väg 887). Mellan vägen och Kammarstenen i en liten vägskärning växer några exemplar av skogsklockan. Som en extra bonus när man ändå är vid Kammarstenen (och barnen vill fortsätta leka) kan man gå ned till Järnaån som rinner söder om flyttblocket.

Kammarstenen en härlig lekplats

Kammarstenen en härlig lekplats

På landsvägsbron över ån kan man soliga dagar se ett myller av underbart blågnistrande jungfrusländor. Det är Blå jungfrusländor med helt blå vingar och Blåbandade jungfrusländor som har genomskinliga vingar förutom en juvelgnistrande blå vingfläck.

Det blev mycket blått i augusti månads naturtips. Både sländor och blåklockor. Mitt förslag i augusti är att ni åker till Kammarstenen och låter barnen klättra och busa av hjärtats lust. Är ni inte klättersugna så njut av skogsklockan och jungfrusländorna. Fånga dagen och titta på (skogs)klockan och inte uret, tids nog kommer oxveckorna då tiden får styra.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg Gnesta kommun