Följ med till Lomsjöskogen
Är man en nörd på det ena eller andra så har man i alla fall någon karaktär, underförstått att alla utan speciella intressen, icke-nördar, är rätt slätstrukna. Det där sista var min egen fria tolkning.
Åter till skogen
För den som tycker om att vandra i skog finns det i Gnesta kommun oändliga möjligheter. Det allra mesta är produktionsskogar som i vissa perioder är helt okej att vandra i, andra perioder efter gallringar och slutavverkningar är de inte alls roliga att besöka.
Blåbärsris och svamprika mossmattor är bristvara. Död ved som är en förutsättning för den biologiska mångfalden saknas ofta helt i skogar som odlas för produktionsändamål.
Som tur är finns det några områden som har undantagits från skogsbruk, områden där höga naturkvaliteter finns.
Orörd skog
Om det är orörd skog man söker vill jag i oktober tipsa om ett område som jag tycker är ett av de allra finaste i Gnesta kommun, Natura 2000 området och naturreservatet Lomsjöskogen. Trots att vi går mot älgjaktstider vill jag slå ett slag för skogspromenader under oktober.
Lomsjöskogen orörd skog
Kontemplationsskog
Lomsjöskogen är en sådan kontemplationsskog. Träden är gamla, tallarna är omkring 300 år. Skogen har under de senaste hundra åren fått utvecklas fritt. På marken breder tjocka mossmattor ut sig åt alla håll.
Fallna träd, så kallade lågor, ligger här och där. Man kan bara ana vilket insektsliv som ryms i dessa lågor. Att träden får stå tills de faller innebär att en del träd lutar betänkligt och när en vind drar genom skogen är det ett knarrande och knäppande när torra grenar och stammar gnids mot varandra.
De många murkna träden och det rika insektslivet innebär att de små skogsfåglarna trivs. Det är inte långt mellan fågelmötena. Ofta är det tofsmesar och svartmesar, två på andra platser ganska missgynnade skogsmesar, som är lättobserverade där de klänger omkring i de lägre grenverken.
Märklig upptäckt
När jag senast besökte Lomsjöskogen för att ta några bilder till detta naturtips hittade jag något märkligt. Min stövel stötte mot en större ryggkota som gömt sig under mossan. Jag gick vidare och strax intill, under ett fallet träd, låg resten - ett helt älgskelett.
Älgkadaver i Lomsjöskogen.
En sista vild teori är att något större rovdjur, minst en varg, skulle ha dödat älgen. Så där kan man gå och låta fantasin skena iväg. Om skogen knarrar lite lagom och höstmörkret kommer tidigt kan man få en lagom spännande upplevelse.
Otillgängligt med bil
Det finns en nackdel med Lomsjöskogen, reservatet ligger otillgängligt i väglöst land. Denna nackdel är också en förutsättning för områdets särart. För att komma till Lomsjöskogen kan man gå Sörmlandsleden från Ånhammar, efter någon kilometer följa enskilda skogsbilvägar för att slutligen med kompass leta sig fram de sista hundra metrarna.
Ett alternativ är att gå från Sågstugan strax norr om Öllösa kvarn/ fritidsområde. Man följer då skogsbilvägar och orienterar i stiglös terräng den sista kilometern. Oberoende vilken väg man tar så får man räkna med en promenad på ca 3,5 kilometer, enkel väg.
Härliga, goda trattkantareller
Målet är dock mödan värd, tycker en skogsnörd som jag. Med tanke på alla de oplockade gula kantarellerna som kunde ses i början av oktober och de stora mängder trattkantareller som började sticka upp ur mossmattan så verkar Lomsjöskogen kunna ge ett såväl lekamligt som själsligt utbyte. Reservatsbestämmelserna tillåter plockning av matsvamp.
Ta en rejält lång skogspromenad. Stanna ibland, blunda och lukta på hösten. Oktober är en aromatisk månad kryddad av mossdoft och med ett stråk av pors och skvattram från myrmarkerna.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg