Liv i busken igen
För den naturintresserade innebär september och åtminstone halva oktober "en ny vår". Efter en häktisk försommar med intensiv fågelsång lade sig sommartystnanden över naturen. Göken tystnade när den såg första höhässjan (enligt bondepraktikan) och de andra sångglada fåglarna fick så mycket att göra med sina ungkullar att det bara blev tid till någon ynka strof ibland.
Men nu i september börjar ljuden återkomma om än i mer lågmälda tonarter. Nu är syftet med sång och ljud en helt annan än på våren. På våren skall man hålla revir, imponera på honor och skrämma iväg rivaler. På hösten hörs lock- och kontaktläten vars syfte är att hålla ihop en grupp av fåglar. Under flyttning och rastuppehåll är det en fördel att vara flera som spanar efter faror och därför lockar fåglarna på varandra för att bilda grupper.
Lång resa mot Afrika
När du lämnar hemmet på morgonen för att gå till arbetet kan det ofta hända att trädgårdarna kryllar av liv och luften är full av de små fåglarnas kontaktläten. Det är nu i september som de insektsätande fåglarna med siktet inställt på Afrika eller Sydostasien börjar röra på sig.
Merparten av "småfåglarna" är nattflyttare, kanske för att undvika dagrovfåglar, kanske för att navigera efter himlakroppar, trots forskning vet man inte allt om flyttfåglar. Ungefär när du är på väg till arbetet har nattflyttarna landat och är i full färd med att frukostera.
Hösten är en tid då fåglarna kan ta det ganska lugnt. På våren ska de komma först till den optimala häckningsplatsen och det gäller att skynda sig. På hösten finns mer tid att rasta och framför allt att äta. Småfåglarna har en lång resa framför sig och innan de skall flyga över hav och öknar så det gäller det att ha hunnit tanka upp sig på ett rejält fettlager. Det makligare tempot innebär att vi har större chans att möta fåglarna.
I de tätaste snåren rastar "fjällens näktergal" blåhaken. Ännu kan man trots ruggning ana den blå hakan.
Vilka fåglar kan man hålla utkik efter?
Först av allt ska sägas att det är svårt att med hjälp av synen plocka ut vilka fågelarter som rör sig i trädgården. De flesta är grå-brun-gröna, rör sig kvickt och låter inte alls som på våren. Att lära sig fåglarnas lockläten är det säkraste sättet men inte särskilt lätt. Några av de vanliga eller mest speciella kan man dock lära sig.
Rödhaken som är en vanlig trädgårdsfågel, låter som när man drar upp en gammalt fickur, ett metalliskt tickande. Sångarna låter ofta höra ett smackande läte som kan bli en hel smackande ramsa om de blir oroade. Hör man ett läte som påminner om vattendroppar som släpps i en het stekpanna (ett vasst pst) är det troligen en stenknäck.
Trastarna är också ganska lätta då de är så stora att de syns. Trastar hittas ofta kalasande på de sista röda vinbären. Förutom björk- och koltrast kan man så här års stöta på taltrast och den stora dubbeltrasten.
Lappuggla. Fortfarande finns nog någon kvar i våra marker efter vårens invasion.
Höstarna är olika
Det som är riktigt spännande är att man aldrig vet hur den kommande hösten kommer att bli. Vilka fåglar som kommer att dominera skiljer mycket från år till år. Blir det tidigt ont om mat i norr eller öster kan det komma fåglar som vi inte normalt ser. Är det ont om kottfröer i Ryssland kan vi förvänta oss invasion av smalnäbbade nötkråkor och tallbitar. Både dessa arter är specialiserade på fröer och skulle det vara ett dåligt kottår måste de utvandra eller dö.
2012 har under våren bjudit på många lappugglor. De började dyka upp runt påsk, troligen på grund av ovanligt dålig tillgång på smågnagare i Norrlandsskogarna. Det finns fortfarande några kvar i Sörmland så håll utkik när du vandrar i skogarna.
Vad vi kommer att få se i höst är ännu okänt men att även denna höst kommer att på något sätt skilja sig från de tidigare är helt säkert. Kanske blir det inget så spektakulärt som lappugglor men då får vi söka det subtila.
Snart får Afrikas glansstarar hålla utkik efter "våra" sommarfåglar som där förvandlas till vintergäster.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg