Vackrare än så här blir de inte
En sån vinter vi fick! Jag hade hoppats att kunna skriva om ett av kommunens fina skogsreservat. Tipset skulle ha blivit att ta sig till Hällesta-reservatet. Detta nya skogsreservat är ganska besvärligt att nå då man måste gå långt. På vintern däremot kan man enkelt ta sig över Nedre Gällringens is till reservatet. Vintern 2010 visade sig dock vara övermäktig mina anstormnings-försök. Man kan inte tipsa om ett reservat som kräver pulsande i meterdjup lössnö. Bättre då att försöka finna något mindre ansträngande.
Skön fågel med praktdräkt
Jag fastnade för att skriva några rader om en skönhet som kan ses från plogade vägar. En fågel som just nu visar upp en anslående praktdräkt. Jag tänker på storskraken. Många fåglar ruggar för att inför våren få sin vackraste fjäderdräkt. Givetvis handlar det om att imponera på tjejerna.
Fågeln med presikomagen
En hane som har den fysiska förmågan att inte endast hitta föda för att överleva utan som också lyckas hitta så mycket att han kan satsa på flärd signalerar goda anlag. Ju vackrare (och onyttigare) färger eller ornament en hane har desto bättre gener alltså. Det är just en sådan man som man gärna vill ha ägg med.
Storskrakens färg
Färgen på storskrakens bröst och buk kräver en verbal artist med färglära som specialintresse för att beskriva. Laxrosa med orange anstrykning kanske kan vara en beskrivning. Min medie-utbildade dotter kallade den för "blek persika". Troligen är det bäst att var och en bildar sig en egen uppfattning.
Två hannar på isen.
En annan specialitet med storskrakens praktdräkt är att den nästan är finare mulna dagar. De flesta fåglar kräver att solen lyser på deras fjädrar för att färgspektret skall brytas och framstå i all sin glans. Så är det inte med storskraken som under mulna dagar riktigt glöder av blek persika. Likheten med bladguldsprydda tinnar och torn är slående, tänk bara på Stockholm stadshus, hur de tre kronorna lyser även mulna dagar.
Skraken vanlig i Sörmland
Vad kan man mer säga om storskraken? Det är en allmän fågel i sörmländska vatten. Skraken är en stor fiskätande fågel som under höstarna, efter häckningen, samlas i stora sällskap för gemensamt fiske. Man kan se hundratals fåglar som på linje driver ihop småfisk. När koncentrationen av fisk blivit tillräckligt hög, dyker skrakarna som på ett givet kommando och plockar till sig fisk med näbben.
Speciell näbb
Näbben har genom evolutionen blivit specialdesignad för fiskfångst. Näbben är lång och på insidan försedd med små hullingar som mycket effektivt håller kvar en hal och sprattlande fisk.
Den trånande skräckan i Sigtunaån. Kanske behöver hon göra något åt frisyren innan drömprinsen kommer?
Skräckan
Storskrake-honan, Skräckan letar upp ett ihåligt träd eller en större holk när det är tid att lägga ägg. Har man tur kan man på försommaren se skräckan komma vandrande med en lång rad ungar på väg mot vatten. Ofta kan det bli långa promenader för de små. Bra bohål växer som bekant inte på (varje) träd.
Spana efter storskraken
Var kan man då titta på storskrake i Gnesta kommun? Storskrakarna kommer tidigt, ofta behövs inte så stora öppna vattenytor. Titta i de öppna vattnen som bildas där bäckar och åar rinner ut i sjöarna. Sigtuanåns utlopp i Sillen eller Nässelstaåns utlopp i Naten är två tätortsnära platser där man kan spana efter storskrake. En skräcka verkar ha övervintrat i Sigtunaån så det är troligt att hon när som helst får sällskap av en vacker persikofärgad hane.
Trots ett fortsatt mäktigt snötäcke så föreslår jag att du går å-promenaden i centrala Gnesta. Våren är närmare än du tror.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg