den röda rondellkonsten på östra storgtan i gnesta.

Cyklisk Gnytlistum

Har du undrat över vad rondellkonsten i korsningen Östra Storgatan och Dansutvägen ska föreställa? Här är skulptör Arild Rördals egna ord om konstverket Cyklisk Gnytlistum.

När du besöker Gnesta med bil och åker in på Östra Storgatan kommer du att mötas av en rondell med ett stort rött och yvigt konstverk. Rondellen, Cyklisk Gnytlistum, invigdes måndagen den 14 december 2015. En rondell som, efter en omröstning bland kommunens invånare, väckte många känslor och funderingar om vad skulpturen egentligen föreställer. Här är några exempel:

Är det en uppgående sol?
… en sagolikt inbjudande infart till Gnesta.
Urläcker som den vackra längtan ni alla har inom er.
Skulpturen påminner om en fredsduva.
Äntligen – det här gav mig ny livslust – tack!
Rena snurren!

Till och med lite poesi:

Här kan du se för dig en tjäder
som brusar med sin fjäder
i ren upphetsning
över att ha placerats i en vägkorsning.

Arild Rördals egna ord om konstverket

Skulpturen representerar de 15 punkter i livet där du hittar variationerna från stolt upprest höjdpunkt till liggande utslagen – dock med förmågan att åter resa seg till nya höjder: livets sinuskurva.

En matematiker som med lite fantasi fyller mellanrummen mellan rören ser då en yta som bildar en så kallad hypar det vill säga en hyperbolisk paraboloid. Den matematiska definitionen lyder såhär: Hypar är en oändlig yta i tre dimensioner där horisontella genomskärningar (xy) bildar hyperbler och vertikala (yz) parabler: (x=yz). Varför man kan säga att skulpturen är en partiell hyperbolisk paraboloid, skuren ur den oändliga ytan. Man kan se för sig hur ytan fortsätter bortanför rörens begränsning.

Ryttaren kan uppleva denna yta som den form som uppstår när man rider – i mötet mellan sin egen vikt och hästens lyft: Sadeln.

En geometriker ser 15 linjer som möts i två gemensamma skärningspunkter: den ena synlig vid den bärande axeln – den andra osynlig långt där ute i oändlighetspunkten.

Konsthistorikern vill snabbt koppla skulpturen till konstruktivismen. Precis som futuristerna jublade konstruktivisterna över stålets och maskinernas genombrott i ingenjörskonsten och tog upp detta i sina konstnärliga uttryck. Nu hade ju även kubismen bidragit till att frigöra konsten från det fotografiska föreställandet: abstraktion blev som ett överbyggande begrepp i den moderna konstens olika uttrycksformer. I det realistiska manifest (Pevsner/Gabo) som bildade grundvalen för den konstruktiva riktningen kritiseras dock kubism och futurism för att inte vara tillräcklig abstrakta konstarter då den spirituella erfarenheten är roten till konstnärlig produktion där avbildningen av fysiska objekt blir onödig och ointressant.

Formen är också tänkt att anspela på tanken om allas strå till stacken – varje enskild individs bidrag till samhället: med plats för sneda bidrag då olika vinklar skapar en levande helhet – om varje individ hamnar på sin rätta plats. Eller förhållandet mellan centrum och periferi: Utan periferi inget centrum, utan centrum ingen periferi. Som Gnesta kommun!

I konsten finns inget rätt eller fel, inget facit. Det du upplever säger något om skulpturen men samtidigt något om dig själv. Kanske som en spegel? Så vad varje person upplever beror även på vem man är och vad man har med sig i bagaget.

Kanske kan denna kommentar till vår skulptur sammanfatta något:

Den är spektakulär och ger sinnena fritt spelrum.

Nu hoppas jag dessa tankar kan vara till inspiration att fortsätta uppleva. Det finns fler tolkningsmöjligheter än de som här nämns. Du bidrar till att ge skulpturen liv genom att hålla frågan levande: Vad ska det föreställa? Tack för ditt bidrag!

Arild Rördal, skulptör