Bara en vanlig skog – eller?
Vad är en vanlig skog? Det som de flesta menar är en vanlig skog är i själva verket en ganska ovanlig skog.
Nu verkar det virrigt, men om vi säger så här: blunda och tänk på en vanlig skog. Ser du då en äldre skog, mossiga stenar, här och där, hällar med vitlavar och träd av olika slag och åldrar? Kanske något vindfälle som av ålder håller på att multna ner och blivit täckt av en matta av tjock mossa. Antagligen är det så du tänker dig en vanlig Gnestaskog. Men ser det verkligen ut på det viset? Ja visst gör det det på många platser men långt ifrån överallt. Ofta har den rika mångfaldens skog fått ge vika för likåldrig skog där en art dominerar. Efter avverkningarna som föregått plantering av en art, tall eller gran, har marken legat öppen, torr och solexponerad. Då har blåbärsris, storskogens mossmattor och många örter har fått ge plats åt trista ytor av gräs och trivialväxter.
Men riktig skog finns
Jag kom nu i mars körande från Örnbo mot Kleva och fick vid vägskälet mot Näset se något spännande. På några grova träd hade någon målat ringar och reservatsymboler, här kanske det fanns en vanlig skog?
Jag blev inte besviken. Platsen dit jag kommit heter Tingstadsberget och är ett biotopskyddsområde. På små skyltar går att läsa att biotopskyddsområdet är inrättat för att bevara och utveckla områdets höga naturvärden. Inga åtgärder som kan skada naturmiljön är tillåtna. Markägarna har fått ekonomisk kompensation för att avstå från skogsbruk och området administreras av Skogsstyrelsen. Det känns betryggande. När jag vandrar in i området motsvarar det allt det som jag radade upp i början som indikatorer för en så kallad vanlig skog. Där finns en biologisk mångfald som kunniga biologer säkert kan analysera och finna ett stort antal av ovanliga smådjur och växter knutna till en gammal skog. Men för oss andra, som vill vandra och njuta av en riktigt vanlig skog är det både ett stillsamt och spännande utflyktsmål. Ett område att finna ro i eller en upptäcksvandring bland olika naturskatter som är värda att utforska.
Under mitt korta besök hördes ett jamande läte över skogen, det var ett ormvråkspar, som trots att det bara var i mars, flög något som såg ut som en parningsflykt. Som en luftig ta fatt lek i den friska vårvinden. Kanske har de redan sett ut ett lämpligt boträd i biotopskyddsområdet? I så fall kan de vara riktigt säkra på att trädet får stå kvar, åtminstone skyddade för mänsklig åverkan, mot höststormar hjälper inga reservatsbetsämmelser.
Hitta till Tingstadsberget
Följ väg 223 från Björnlunda mot Nyköping. Efter cirka 7,5 kilometer visar en vägskylt med text Kleva in till höger. Följ den avtagsvägen några hundra meter tills du kommer till en Y-korsning. Här finns vägskyltar som anger Näset och Långholmstorp. Du har då biotopskyddsområdet på vänster sida. Du kan se markeringen på träden.
En ovanlig runsten
Har du kört den vägen har du passerat en av kommunens ovanligare runstenar. Runstenar brukar oftast vara en häll där runorna huggits in och sedan rests. Den här runstenen som finns strax söder om Axala är verkligen en sten. Det är en runinskription inhuggen i ett bastant flyttblock. I dag ligger den en liten bit från väg 223 men när den utfördes var det nog en allmänt använd väg, eller en ridstig som passerade precis förbi. Stigen blev senare den Eriksgata som går mellan Björnlunda och Aspa och som i dag är markerad som vandringsled. För att komma till stenen svänger du in andra infarten till Axala från väg 223, om du kommer från Björnlunda, och parkerar med förnuft.
Gå några meter in på en väg markerad Krusenborg och vik sedan upp till vänster på en mindre körväg. En liten bit upp backen tar du till vänster igen och kommer fram till stenen. Ett alternativ är att köra förbi infarten till Axala och spana upp till höger. Du ser stenen från vägen och framför allt den blänkande informationsskylten som placerats invid stenen. Väg 223 är relativt hårt trafikerad och nedanför stenen finns ingen bra parkeringsplats så vi rekommenderar att du tar den först beskrivna vägen.
Skylten är det Riksantikvarieämbetet som låtit sätta upp. På den kan du läsa att inhuggningen är från 1000-talet efter Kristus och lyder: Slode, Rangfid, de läto hugga stenen efter Igulbjörn, sin son. Hjälpe Kristus hans ande. Samma föräldrar har också låtit resa en sten och byggt en bro till minne av sin son vid Löta i Ludgo, några kilometer in i nuvarande Nyköpings kommun. Nu ska vi inte misstro föräldrarnas sorg men samtidigt så ska vi minnas att runstenar också hade det dubbla syftet att vara starka symboler för ägande och styrka. Vägfarande, med ibland inte alltid goda avsikter, kunde på runstenarna se att här är området ianspråktaget av starka män så hitta inte på något fuffens.
Hoppas att du i vår tar en tur ut i skog och mark och njuter av vår biologiska mångfald i en riktig skog. Minns också att inte hitta på något fuffens i Axalaområdet, det kan straffa sig.
Miljöstrateg
Bertil Karlsson