2013-07-04

En föränderlig natur

Backnejlika.

Backnejlika.

Naturen är inte statisk. Den är i högsta grad föränderlig. Särskilt väl syns det bland växterna. Fråga vilken trädgårdsodlare som helst! Bara man vänder ryggen till en ynka helg så har gräsmattan skjutit i höjden och det nyansade trädgårdslandet är täckt av kirskål och kvickrot. Samma sak gäller för det öppna landskapet även om förändringen där tar något längre tid. Vi, med några år på nacken, kan se att Gnestalandskapet i dag ser annorlunda ut än för några tiotals år sedan. Många hagar och inägor står obrukade och efter en tid börjar sly och så småningom ungskog att breda ut sig i det tidigare öppna landskapet. Bristen på kor är påtaglig och vi får vara tacksamma att hästintresset är så starkt annars hade fler hagar försvunnit.

Nu har även jordbruksverket reagerat och i en rapport jag läst i dagarna framför verket en hel rad idéer om hur landskapet ska kunna hållas öppet. I sin rapport till regeringen föreslår jordbruksverket bland annat att markerna ska betas vartannat i stället för varje år för att djuren på så sätt ska kunna beta över större ytor. Rapporten föreslår också metoder som att marker ska betas vissa år och brännas andra år.

Ett annat förslag är att fler går över till ranchdrift, betesdjur hålls på stora inhägnade arealer i stället för i många mindre hagar. Ranchdrift kan också ses som ett sätt att närma sig gamla tiders beten på utmarker, skriver Jordbruksverket. Vi får se om regeringen tar till sig rapporten och beslutar ta krafttag för att behålla det öppna landskapet?

De öppna landskapen

Jag tänkte att vi denna månad skulle ta en titt på det öppna landskapet och se hur de mår där ute. Låt oss börja med dyngbaggarna. Det låter inte så upphetsande men det är en riktigt spännande och nyttig grupp medarbetare. Det som dyngbaggarna hjälper oss med är att sönderdela betesdjurens mockor till näring för andra djur. Den frigjorda näringen kommer sedan andra, både växter och djur, till godo. Utan småkrypen i dyngan så fungerar inte betesmarken.

När man började med boskapsskötsel i Australien fanns det inte några dyngbaggar som klarade av ko- och fårdynga (de inhemska dyngbaggarna åt bara kängurudynga). Mockor som blev liggande gav upphov till en enorm flugplåga, och till sist var man tvungen att plantera in dyngbaggar från andra länder för att rädda situationen. 

Dyngbaggarna minskar nu i våra hagar och anledningarna är flera. Dels det mest självklara, att det finns färre betesdjur i markerna. Även det faktum att det blivit längre mellan hagarna gör att baggarna har svårt att sprida sig. Sist och kanske mest skrämmande är att användningen av avmaskningsmedel gör att dyngbaggarna slås ut när medlet följer med ko/fårdyngan. Vår användning av kemiska medel tar tyvärr vägar och slår mot naturen på ett sätt som varit svårt att förutse när de olika medlen med goda syften introducerades i djurproduktionen.

Backnejlikan försvinner

Listan kan göras lång på alla de arter som försvinner med det minskade betet. Backnejlikan, en av sommarens färgklickar är exempel på en art som efter en tids beskuggning försvinner från hagarna. Samma sak gäller för en lång rad örter och svampar. Upphör betet trängs de undan av arter som klarar skugga. Blir beskuggningen bestående kan den flora som tagit flera hundra år att bygga upp försvinna på några få år.  Många insektsarter, inte minst fjärilar är beroende av öppna blomrika marker. Och i förlängningen påverkas även fåglar och fladdermöss. De senare gynnas speciellt om bete pågår i hagar med stora ekar. Gamla ekar är riktiga höghus för alla arter som söker sig till håligheter. En ihålig gammelek kan innehålla hela kolonier av missgynnade.

Herröknanäs

Herröknanäs, ett naturreservat med Gnesta kommuns kanske finaste betesmarker.

Men det är ännu inte så illa i Gnesta kommun. Fortfarande finns det många hagar att njuta av. Jag tror inte att behovet är så stort att peka ut någon särskild plats. Med cykel eller bil kommer ni att hitta ert smultronställe där hagarna prunkar med blommor, fjärilarna fladdrar och ängens alla fåglar sjunger. Skulle ni hitta en komocka där det kilar iväg en knubbig skalbagge så se det som ett tecken på att ni har kommit till en plats där naturens samspel fungerar. Där dyngbaggarna trivs, där finns hopp om ett bevarat öppet landskap i Gnesta kommun. 

Lär dig mer om dyngbaggen

Vill du veta mer om dyngbaggens liv och leverne så läs gärna informationsfoldern från länsstyrelserna i Sverige. Foldern heter ”Dyngbaggar, att sitta mitt i skiten – och gilla läget!”   Som titeln antyder är det en humoristiskt skriven text med många fina bilder och artbeskrivningar.

En skön sommar önskar

Bertil Karlsson
Miljöstrateg