2008-04-02

Från vargnät till vargwebb

Det är nu länge sedan vargen var ett vanligt djur i Gnesta kommun. I den rovdjursförvaltningsplan för länet som nyligen redovisats av länsstyrelsen finns inte vargen med som ett tänkbart ynglande rovdjur inom den närmaste perioden. De vargar som ses inom kommunen är endast enstaka vandringsvargar som det få förunnade att se.

Vargen försvann med tåget

Att vargen försvunnit har säkert flera orsaker där en växande befolkning med bättre jaktvapen är de främsta skälen. Lokalt har dock sagts att vargar inte tycker om tåg och särskilt illa tycker de om ånglok. (Man kan här göra en jämförelse med trollens tillbakadragande på grund av att kyrkklockornas klang. De kristna klockorna var så störande att trollen fick ge sig längre bort från bebyggelse) Tidsmässigt stämmer dock växlingen mellan tåg och varg.  De sista vargarna sköts på 1860-talet och 1862 invigdes järnvägen förbi Gnesta. Man får tro vad man vill.

Varggården vid Tibble. Fortfarande ser man dikena som omslöt fångstanordningen.

Skottpengar på varg

Vargen var under 1800-talets första hälft ett relativt vanligt djur och förekom ända ned mot norra Skåne. Även vi i Sörmland hade vår beskärda del vilket kan ses i statistiken över utbetalda skottpengar. Så sent som 1849 utbetalades skottpengar för 28 vargar, 1857 var det 8 stycken och året därefter betalades inga skottpengar ut i länet. Enstaka vargar sköts dock även de kommande åren.

I Gnesta kommun sköts troligen de sista på 1860 talet i de områden som än i dag är storskogsområden. En varg sköts vid Nyckelsjötäppan på Björnlunda allmänning, en vid Gatstugan i Gryt och en som förirrat sig till Vinberga i Frustuna. Vinberga gård ligger längs vägen mellan Gnesta och Björnlunda.

Vargspår i Gnesta kommun

De mest påtagliga spåren av varg i Gnesta kommun har med jakt att göra. Redan på 1300-talet fanns laga påbud om att det var var mans plikt att hjälpa till med att decimera vargstammen. Bönderna hade skyldighet att ha vargnät och var man inte med i vargskall, en drevkedje jakt, blev det böter. I var fjärdedels härad måste det också finnas en varggård där vargar skulle fångas.

Den fiffigt konstruerade varggården

Vi har en sådan varggård kvar på gården Tibbles mark i Björnlunda socken. Platsen är markerad på Gnesta kommuns Fritidskarta. För att besöka varggården utgår man lättast från Björnlunda. Åk mot Stjärnhov. Efter Welandersborgs skola sväng höger mot Mariefred. Kör drygt 2 kilometer och sväng höger vid vägskylt som visar Vängsö 7. Efter 1 kilometer kommer man fram till en skog med kraftiga tallar på vänster sida. Redan från vägen ser man grävda diken och en informationstavla.

Varggården var en fiffig konstruktion som till skillnad från varggropar kunde fånga hela vargflockar. En varggård byggdes genom att ett djupt dike grävdes i en fyrkant. Jorden som skottades upp lades som en vall på utsidan av fyrkanten. På vallen byggdes en gärdsgård som lutade inåt. I den inneslutna fyrkanten lades kadaver av självdöda djur. Bönderna i trakten var under tider då det var jaktperiod skyldiga att köra kadaver till varggården.

När sedan vargflocken vandrade förbi och kände de förföriska dofterna från kadavren kunde de lätt springa upp på gärdesgården och hoppa in i varggården. Det var när de sedan skulle ut igen som problem uppstod. Det var för långt att hoppa ut över diket och gärdesgården och för högt att hoppa från dikesbotten och ut. Vargarna var fast och kunde skjutas inne i varggården.

Ett stort antal varggropar

Förutom den stora varggården finns ett antal varggropar i kommunen. Varggropen var en grävd djup grop övertäckt med ris. I mitten av gropen fanns en påle med ett fastsatt lockbete.  Den varggrop som är enklast att se finns på Jacobsbergs marker i Björnlunda. Kör från Björnlunda mot Nyköping. Efter någon kilometer, innan avtagsvägen mot Jacobsbergs säteri, finns en liten blå skylt som anger Fågeltorn. Här finns en naturvandringsslinga som passerar en varggrop. Gropen är markerad med en skylt.

Vargmötesplatser i kommunen

Enligt de jägare som satt och passade på varg under månljusa vinternätter vandrar vargarna oftast samma rutter. Har man funnit ett vargstråk kan man vara ganska säker på att det kommer flera längs samma rutt kommande vintrar. Udden i Storsjön vid Taffsnäs är en sådan plats.

Andra stråk där den piggögde vargspanaren skall vara uppmärksam är näset mellan Nyckelsjön och Avlasjön i Gåsinge socken. Här hände ett av de mer kända vargmötena i Gnesta kommun 1838. Min far Sive Karlsson beskriver händelsen från denna plats i sin bok Min Daga-bok. Det var så att en bonde in hade dött i Avla by. Som seden var då så behöll man den avlidna hemma på gården tills det var dags för jordfästning i Gåsinge kyrka. Då det var vinter skulle man transportera den avlidne på släde och ett större antal slädar hade samlats för att utgöra liktåg. När man kommit fram till det smala näset mellan sjöarna kom sju vargar över isen och passerade mellan slädarna. Händelsen är berättad av Edvin Claesson i Gåsinge by som har den från sin mormor som var med på gravölet.

En tredje plats för vargspanaren är Tussmötet på Gåsinge allmänning straxs öster om berget Galtsjöknös (som kan hittas på turistkartan) Här ger namnet Tussmötet information. Förr ansåg man att det var farligt att kalla vargen vid sitt rätta namn, man skall som bekant inte ropa på vargen. Istället användes noanamn d.v.s. omskrivningar som gråben, gulleben eller gråtussen. Namnet Tussmötet härrör troligen från möte med gråtussen och platsen skulle i dag ha hetat Vargmötet.

Från vargnät till vargwebb

Som framgår ovan är mina tips på vargspanarställen ganska gamla. Men moderna hjälpmedel finns om man vill söka sig till platser i Sverige där vargar verkligen finns. Vargar har fångats och försetts med radiosändare som via mobiltelefonnätet sänder sin position till den som är intresserad via Internet.

Man kan konstatera att inte mycket förändrats på 700 år. Vargarna fångas fortfarande i Nät, Webbnätet har dock en mindre fatal utgång för vargen än 1300-talsbondens lagstadgade två famnar vargnät. Ut och spana i Tassemarkerna!

Bertil Karlsson
Miljöstrateg