Hällkar, en tuff miljö

Vet du vilken som är den allra tuffaste livsmiljön i Sverige? Titeln på detta naturtips avslöjar naturligtvis svaret så det blir inget pris utdelat för – hällkaret.

Ett hällkar är en fördjupning i en berghäll som har förmåga att hålla vatten likt en skål. Ni har säkert sett sådana vattensamlingar när ni har varit ute och vandrat på hällmark. Varför är denna livsmiljö då så krävande? Nu får vi gå utanför Gnestas kommungräns och ta oss till havet. Tänk er ett hällkar i närheten av vattenlinjen på västkusten. Under stormar skvalpar saltvatten in och fyller hällkaret. Detta saltvatten avdunstar och därmed blir salthalen allt högre. Sedan kommer sommarregnen och hällkaret fylls med sötvatten. Så småningom torkar hällkaret ut och hela hällen blir ökentorr. På hösten kommer nytt vatten endera salt eller sött som fryser till is och hela hällkaret blir bottenfruset. De djur och växter som lyckas leva i denna miljö måste, som ni förstår vara av ett alldeles särskilt härdigt virke. Normalt är levande organismerna anpassade till en eller två extrema miljöer. De som överlever i ett hällkar måste kunna klara både salt och sött, extrem torka och på det total genomfrysning. En sista faktor som spelar in är också den starka ultravioletta strålningen på solexponerade hällar. Vilka överlever då? I första hand alger och bakterier, men även vissa tångarter.

I Gnesta kommun har vi givetvis inte saltproblematiken men väl alla de andra tuffa livsmiljöerna. Trots de ovan beskrivna svåra livsmiljöerna är faktiskt hällkaren en miljö där det ibland kan myllrar av liv.  Hur mycket, beror på var de ligger. Ett litet hällkar på steril berggrund vid en sjö är en ganska fattig miljö. Hällkar i skogsmiljö är dess raka motsats, här sjuder det av liv, särskilt om hällkaret håller vatten under större delen av året. Här finner vi en stor mängd av mossor. Vattnet erbjuder livsmiljöer för insekter och grodor lägger sin rom i detta relativt varma vatten. På våren värms hällkaren ofta snabbt upp vilket gynnar tillväxten både för grodor och deras mat.

Besök ett hällkar

Hällkar är inte så svåra att hitta då de finns lite varstans på hällmarker och särskilt vid sjöar. Att de syns bäst vid sjöar beror på att mindre hällkar i skogsmark ofta fylls med löv och barr som överväxts av mossa. Med tiden kommer hällkaret att helt försvinna under växtlighet. Vid sjöstränder sker en rensköljning av klipporna och hällkaren står emot övervväxning på ett annat sätt än de som ligger i skogsmark.

Det märkliga hällkaret vid Grindstugan

Anledningen till att jag skriver om hällkar är egentligen att jag vill uppmuntra till ett besök vid det märkliga hällkaret vid Grindstugan, Vängsö. Detta hällkar ser ut som om det vore gjort av människohand. Det är helt rektangulärt med mycket jämna kanter. Jag hittade det för många år sedan då jag var ute och letade hornuggleungar i juninatten. Från ett mindre skogsområde vid Grindstugan hördes hornuggleungarnas mattiggarläten. Jag gick en stund och fann mig plötsligt stå vid detta rektangulära hällkar som då var fyllt med mörkt vatten. I kanten fanns en stor kuddliknande tuva. Det hela påminde om en kungasarkofag uthuggen i berget, en fix och färdig stengrav att lägga en kung till sista vilan med huvudet vilande på en mosskudde. Lite kusligt med tanke på att hela området är fullt med bronsåldersgravar. Jag har senare besökt platsen igen, senast nu i höst, och nu har det tyvärr samlats en del löv och mossa i hällkaret så den mörka vattenytan är inte lika tydlig som tidigare. Men med en kratta skulle den åter få sin air av mystik, så det är ett kommande projekt.

För att komma till hällkaret åker ni från Gnesta till Vängsö gård. Åk rakt fram mot Laxne. Innan vägen till vänster mot Blacksta finns en busshållplats märkt Vängsö. Här går en mindre grusväg in till höger. Följ denna väg nästan ända fram till Grindstugan, som är det första huset längs denna väg. Vik av in i skogen till höger och leta upp hällkaret. Exakt vägbeskrivning genom skogen är svår att ge men den ligger på berg ett par hundra meter från vägen.

En sak som är värd att ha i minnet är att lämpliga parkeringsplatser nästan helt saknas. Mitt förslag är att ni parkerar på ett klokt sätt vid Vängsö, förslagsvis vid det stora röda magasinet på höger sida om Blackstavägen och sedan går in mot Grindstugan. Hela området är fullt av fornminnen, dels ett större sammanhängande gravfält, dels två stensättningar. Dessa lämningar är inte helt lätta att se men ger ni er tid så kan ni ana var de ligger.

Jag önskar er en fin höst i markerna. Hösten är en bra tid att se och upptäcka landformationer och då inte minst gravfält, när de inte skyms av ett tätt lövverk.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg

PS, var rädd om våra hällkar. Allt för ofta ser man att de på sommaren uttorkade hällkaren används för att elda i. Givetvis är det säkert ur brandsynpunkt att elda i ett hällkar utan växtlighet men karet blir helt fördärvat för lång tid när ved och kolrester fyller hällkaret.