Malen - arbete pågår

Om du fick gissa, vilket djur tror du är det största vad gäller längd och tvåa i vikt efter älgen i Gnesta kommun? Här delas inget pris ut för rätt svar, rubriken på detta naturtips är för avslöjande. Men givetvis är det malen, eller den europeiska malen närmare bestämt. Malar finns av många arter. I hemakvarier finns det ofta små malar som arbetar som renhållare men här handlar det om vår egen mal, Silurus glanis, och inte om de andra omkring 2 500 malarter som finns i världen.

Malen är en verklig gigant. Det största dokumenterade svenska exemplaret fångades i Båven 1870, den var 3,6 meter lång och vägde uppskattningsvis 180 kilo. Malen lever i våra trakter på sin absoluta nordgräns av utbredningsområdet. Tidigare fanns den spridd i vattensystem från Skåne till Mälardalen. I dag finns den bara kvar i Helgeån, Emån och lokalt i Nyköpingsån där Båven och några angränsande småsjöar ingår. Med så få nuvarande utbredningsområde är det lätt att förstå att malen klassas som sårbar i Sverige och att den helt fredad enligt fiskelagen från allt fiske.

Varför malen försvann från vissa vattensystem inom sitt utbredningsområde har flera orsaker. Malen behöver lämpliga strandnära vattenområden. Lämpliga, tycker malen, är grunda vikar, gärna med rejäla överhäng av strandväxter. Riktigt optimalt är det om det finns områden med gungfly som malen kan simma in under.

I början av 1900-talet dikades många grunda sjöar ut för att få mera odlingsmark och då var det ofta just de grunda vikarna som försvann. Utbyggnaden av dammar och kraftverk satte effektivt stopp för malens möjligheter att vandra mellan sjöar. Att kunna vandra till olika vattenområden är mycket viktigt då flera olika miljöer behövs för delar av livscykeln till exempel lek, uppväxt och födosök. Malen lever även normalt på marginalen av vad den klarar av här uppe hos oss då den vill ha relativt hög vattentemperatur, något som inte erbjuds norr om Mälardalen. Ett par kalla somrar på rad kan bli förödande för en art som vill ha varmvatten för sin reproduktion.

Projektet malen – Sörmlands jätte

Malen har ett symbolvärde som den stora mystiska doldisen i våra vatten. Det finns en stark önskan att vi ska få ha den kvar. Flera organisationer arbetar med forskning kring mal men i nuläget är det främst Sportfiskarna (Sveriges Sportfiske och Fiskevårdsförbund) som arbetar med ett stort malprojekt i Båven med angränsande sjöar. Att jobba med att återställa natur som vi har tagit flera århundraden på oss att mixtra med, tar tid och kostar framförallt pengar. Men dessbättre har Sportfiskarna beviljats medel för att driva ett treårigt malprojekt i Nyköpingsåns vattensystem.

Projektet inriktas på att skapa fria vandringsvägar i vattensystemet, öka kunskapen om malens historiska och nuvarande förekomst, biotopvårda för mer mal och kartlägga lämpliga miljöer för spridning av arten. Det är flera som bidrar med pengar för att kunna finansiera ett sådant projekt. Mest kommer från Lokala naturvårdssatsningen (LONA) via Naturvårdsverket samt från Sörmlands sparbank. Även de kommuner som finns i vattensystemet Gnesta, Nyköping, Flen och Katrineholm bidrar med mindre belopp.

Inventering pågår

Malprojektet är indelat i olika faser och nu efter planering och kunskapsinhämtning har delen med kartering och provfiske inletts i områden som tros vara viktiga för mal. Nu i augusti hade jag möjlighet att följa med Rickard Gustafsson, projektledare på Sportfiskarna på ett provfiske. Dagen innan hade totalt 340 meter ryssjor lagts ut uppdelade på 5 fiskeplatser. Det handlade om grunda strandnära områden. Att mal finns i dessa områden har tidigare konstaterats genom letande med undervattenskamera och ett tidigare provfiske där några malar försetts med radiosändarare. Några av dessa märkta malar kunde också lokaliseras med hjälp av en pejlingsutrustning.

På den digitala kartskärmen kunde inventerarna följa hur de olika märkta malarna hade flyttat sig sedan dagen innan då de lokaliserats i samband med att ryssjorna lades ut. Vilken mal hade stannat i sin favorit vik, vilka hade flyttat på sig och i så fall vart? Och framför allt varför , en lurig fråga då det är svårt att fråga en mal, även om den har radiosändare.

Det blev en spännande tur i de västra delarna av Båven. Provfisket var i de flesta fall förlagt till de trånga vindlande kanalerna mellan de små sidosjöarna till Storbåven. I dessa områden var det svårt att förstå att vi faktiskt befann oss i Sverige. Mest påminde de vindlande trånga kanalerna om Donaudeltat, Amazonas eller varför inte ett mangroveområde någonstans i tropikerna. Växtligheten längs stränderna var ogenomträngligt tät, augustisolen värmde och förstärkte djungelkänslan. Det var nu lätt att första att om en kontinenental värmekrävande fisk ska kunna leva hos oss i Norden så ska det vara just på en sådan plats.

Början av provfisket besvärades inte av malar. Slemmiga maskor visade att malar hade varit framme och nosat på ryssjan utan att fastna. Istället fanns rikligt med abborre, gärs och björkna. En och annan gädda, sutare och signalkräfta fanns också i fångsten. All denna bifångst återbördades i ursprungligt skick till sjön och fisket gick vidare. Till slut blev det i alla fall utdelning. Två malar blev föremål för vår omsorg. Den första var en meterlång sex kilo tung individ. Förutom vägning och mätning fick ett litet mikrochip som kan avläsas om den skulle fångas igen.

Malen blev även av med en pytteliten bit av en fena som skulle vidare för DNA bestämning. Mal nummer två var en liten krabat med en otroligt bullig mage. Magen såg ut som om den svalt en baseboll men så var det inte, magen var full av kräftor vilket kändes tydligt utanpå huden. Malar har nämligen hud (slemmig) och inte fjäll. Här är lite intressant att fundera över den invasiva, tämligen oönskade, signalkräftan som verkar vara viktig föda för den starkt hotade malen. Kanske kan det någon gång vara något gott med införda arter? Här återstår dock mycket grundforskning om det ekologiska samspelet.

Jag skev i början att malen är helt fridlyst för fiske. I detta fall, i forskningssyfte och som en del av den regionala miljöövervakningen som utförs på uppdrag av länsstyrelsen, hade vi givetvis alla tänkbara tillstånd, även från djurförsöksetiska nämnden. Om däremot en fritidsfiskare råkar få en mal på kroken ska den omedelbart släppas tillbaka.

Rapportera gärna

Malar är doldisar men som bifångst vid fiske förekommer den ibland liksom att döda malar kan påträffas. Har du någon observation får du gärna meddela projektledare Rickard Gustafsson rickard.gustafsson@sportfiskarna.se Alla pusselbitar behövs för att kartlägga malen i Båven. Förhoppningen är givetvis att arbetet med projekt Malen – Sörmlands jätte ska lyckas så att vi får glädja oss åt att ha denna jättefisk i livskraftiga bestånd i vår kommun.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg