Marskråka smakar i alla fall fågel
Kråkan kanske inte är den första man tänker på som vårfågel men det är den faktiskt. Och vi behöver inte backa så långt tiden då kråkan var ett välkommet proteintillskott på matbordet efter en lång vinter.
Innan vi går igång med den riktiga naturspaningen kanske vi, som ibland hemfaller åt att använda talesätt, skulle lägga oss vinn om att använda hela ordstävet. Lite för ofta används bara Bättre en fågel i handen ... eller Ju fler kockar ... För att inte helt förflacka den svenska ordskatten på mer eller mindre användbara utryck kan vi kanske enas om att i fortsättningen lägga till även efterledet ... än tio i skogen och ... desto sämre soppa. Här finns en Kapten Stofil* varning så vi fortsätter naturspaningen.
Äta kråka? Ja det är faktiskt inte så länge sedan kråkan var ett välkommet proteintillskott på våren. Hos oss förekom det in på nittonhundratalet. Kråkan finns i hela Sverige. I Sörmland är den en stannfågel eller under hårda vintrar en strykfågel. Det där med ”stryk” har inget med bestraffning att göra utan handlar om att den stryker omkring. Från sin vanliga hemvist kan den flytta kortare sträckor till områden med bättre födotillgång. I norra Sverige är kråkan däremot en flyttfågel. Några kan stanna i de större städerna eller vid någon soptipp, men i stort är det en flyttfågel. Övervintringsområde för våra norrlandskråkor, och även flertalet finska är området runt Östersjön. Förmodligen stannar många på slätterna i södra Sverige där de kalasar på åkrarnas spillsäd och andra godsaker.
När vintern lider mot sitt slut är det tid för norrlandskråkorna att återvända till hemorten. Det kan vara lite svårt att se denna flyttrörelse. Kråkor flyger kors och tvärs i vårt grannskap men över skogsmark blir flyttningen tydligare. I storskogen förekommer inte kråkor så frekvent så när ni ser en kråka som kommer på hög höjd med stadigt nordlig kurs så är det en flyttare. Kråkor på hemfärd flyttar inte i stora flockar som duvor och tranor utan flyger mot norr i ensamt majestät. Nu i mars kan man se hur kråkor kommer flygande, ofta i samma rutt, en och en. Det är lite som att stå vid inflygningen till Arlanda och se hur ett flygplan är på väg att landa. Bakom det första planet kommer ett till, på samma rutt, och bakom det ytterligare ett. På samma sätt är det med kråkorna, de kommer på rad med en liten lucka, alla strävande mot norr.
I gamla dagar var detta ett känt fenomen. Marskråkorna på väg mot norr. Efter en mager vinter och med torpstugan full med hungriga ungar var en fälld kråka ett välkommet sätt att förse familjen med ett tillskott med protein. En liten parallell kan göras med en tidigare naturspaning om fisken Nors som på våren vandrar upp, i Gnestas åar, och kunde bli välkommen mat till hungriga statarbarn.
Men som sagt, äta kråka? När jag googlar på orden Kråka och Recept kommer det några träffar. Föga förvånande är det sidan Svensk Jakt som kommer upp bland de första. Restaurang Tennstopet berättar här hur kråka kan tillredas. Efter urlakning i mjölk och marinering i vin kan den serveras med gräddsås spetsad med cognac. Smaken då? Nja en viss järnsmak lär dominera. Det smakar i alla fall fågel sa gumman och kokade soppa på stören där kråkan suttit.
Mars naturtips får bli ett konstaterande att våren 2018 har låtit vänta på sig. Några frusna grågäss, starar och ringduvor har setts i Gnestatrakten men i väntan på att vår-proppen ska gå ut med stora mängder tofsvipor och sånglärkedrillar kan vi kanske spana in en och annan sträckande marskråka? Kråkan är faktiskt också en vårfågel.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg
*Kapten Stofil – världens främste bakåtsträvare är en tecknad serie skapad av Joakim Lindengren.