2010-03-31

Naturtips: Besök Daphne, den skygga

I det svunna Grekland levde den vackra Apollo. Förutom att vara orakel, läkare och musiker var denne gud även jägare med bågskytte som specialitet. Apollo hade också mindre smickrande sidor, bland annat lär han ha varit tämligen retsam. När han en dag träffade på Eros (kanske mer känd under namnet Amor i Rom) började han reta den stackars Eros för hans dåliga bågskytte. Eros surnade till rejält och när den blyga skogsnymfen Daphne kom förbi skickade Eros iväg en av sina berömda kärlekspilar i hjärtat på Apollo som hämnd.

När Apollo hämtat sig från hjärtskottet tittade han upp och fick se Daphne.  Reaktionen blev omedelbar och förödande. Apollo blev blixt-förälskad. Under en tid började han kurtisera den ovilliga Daphne som råkat vara på fel plats vid absolut fel tidpunkt. Bråkande gudar skall man försöka hålla sig långt ifrån. Till slut fick Daphne nog. Hon flydde till skogs och ropade till gudarna för att få hjälp.

Zeus förbarmade sig över henne och förvandlade henne till ett lagerträd! Här kan man fundera om inte problemet med Apollo skulle kunnat lösas på ett för Daphne smidigare sätt? Men det var väl bråttom kan man tro och förhandlingsutrymmet är oftast ganska snävt när det gäller gudar. Än i dag heter i alla fall lagerträdet Daphne på grekiska.

Vad har Daphne med Gnesta att göra?


Vad har nu denna berättelse med tvivelaktig sanningshalt med ett naturtips i Gnesta kommun att göra? Jo, det handlar om det latinska namnet på Tibast, en av våra mest egenartade vårväxter. Tibast heter Daphne mezereum. Namnet är givet av Linné själv. När han fann att Tibastens blad såg ut som lagerblad fick den heta Daphne. Det andra ordet mezereum kommer troligen från persiskan och betyder död, vilket syftar på tibastens giftiga bär.

Tibast - liten buske


Nu i april är tibasten värd en egen naturvandring. Tibasten är en liten, knappt meterhög buske som blommar på bar kvist. Ibland kan den blomma redan i mars och då kan man få se grenar med rosa blommor sticka upp ur snön. Senare under sommaren kommer de giftiga klarröda bären. Blommorna är väldoftande och lockar de första vårfjärilarna, de som övervintrat från förra året.
Tibast i skogsbacke

Tibast i skogsbacke

Tibasten finns i hela landet (utom Gotland) men är ingenstans särskilt vanlig. Den trivs i mullrika skogar och lundar. Tibasten sprids av fåglar som i motsats till människor inte tar skada av de giftiga bären.

Fridlyst i Sörmland


Liksom de flesta växter så har även tibast förr haft sina användningsområden. Bären användes förr att förgifta rovdjur. Barken samlades in på våren. Den torkade barken lades i ättika och dekokten kunde sedan användas för utvärtes bruk mot bland annat gikt. Jag råder er inte att pröva den huskuren. Förutom att vara allmänt giftig kan beröring ge allergiska reaktioner.
Närbild på vackra rosa blomman på en tibastbuske

Närbild på vackra rosa blomman på en tibastbuske

Tibasten är dessutom fridlyst i Sörmlands län. Hotet mot tibasten är skogsbruk och uppgrävning. Jag hoppas att ni kloka läsare inte ens funderar på gräva upp denna giftiga växt för att ta med hem till trädgården. Trädgårdsmästerier säljer "tama varianter" av tibast som är betydligt lämpligare som trädgårdsväxt, de kanske till och med överlever en plantering i trädgården, något som den krävande vildtibasten knappast gör.

Var skall man då leta efter den skygga Tibasten?


Mullrik lundartad skog finns på många ställen i kommunen. Själv söker jag gärna tibast i min barndoms skogar öster om sjön Klämmingen. Min bästa tibastlokal är absolut dalgången Sandängen som mynnar vid Klämmingen mellan Klövberget och Lövviksberget.

För att nå Sandängen krävs en promenad på några kilometer. Enklast att beskriva är följande: Leta på en karta upp sjön Klämmingen. I den norra delen av den 12 kilometer långa sjön finns en vägbro tvärs över sjön. Strax söder om landsvägsbron går en skogsbilväg upp i skogen vid huset Sjöåsa. Parkera här med förstånd.

Följ sedan skogsbilvägen ca 700 meter tills ni kommer till en T-korsning. Ta den vänstra vägen, ni kommer under en 600 meters promenad att hinna passera både Slottsberget, Grävgaltberget och en bit av Sörmlandsleden för att slutligen hamna i Djupvikängen. På höger sida kan man ana att dalgången Djupvikängen varit odlad. Här svänger skogsbilvägen höger, ni fortsätter rakt fram utan att gå över den bro som leder över Djupviksjögraven.

Gå sedan rakt fram ca 100 meter tills ni kommer till Klämmingens strand som ni följer till vänster. Efter en liten stund kommer ni fram till öppnare marker som bär spår av att ha varit odlade. Ni är nu i Sandängen och bör, om tiden är den rätta, kunna finna ett hundratal exemplar av den skygga tibasten.

Har ni en karta kan ni sedan leta er hem på en annan genare (men i text mer svårförklarad) väg. Det enda ni skall hålla i minnet är att ni i Sandängen befinner er nära Klövbergets fågelskyddsområde där beträdnadsförbud gäller.

Har ni gott om tid kan ni återvända till Sörmlandsleden som ni lämnade i Djupvikängen. Sörmlandsleden mot Laxne bjuder på en hisnande vacker vandring över Lövviksbergen fram mot Laxne, Marvikarna, Skottvångssgruva eller hur långt man nu orkar innan man måste gå och hämta bilen.

Passa på att njuta av april och sök den skygga Daphnen men var lite observanta på Eros och hans pilar. Sist men inte minst tänk er för innan ni ropar på hjälp, man vet inte vem som hör och vad konsekvenserna kan bli av "hjälpen".

Bertil Karlsson
Miljöstrateg

PS) Nu när detta skrivs den sista mars är det fortfarande mycket snö kvar i nordsluttningarna och längs den väg som beskrivs ovan. Tibasten är i knoppstadiet. Jag föreslår att ni väntar ett par veckor innan ni satsar på de långa skogspromenaderna.

I väntan på tibast, njut av tussilago och citronfjäril

I väntan på tibast, njut av tussilago och citronfjäril