2020-07-15
Ladusvaleungar som får mat

På spaning efter fågelungar

Ta del av en personlig betraktelse från kommunens miljöstrateg Bertil Karlsson. Juli månads naturtips handlar om att stanna upp och titta på alla fina fågelungar.

Tisdag den 14 juli 2020. Väckarklockan ringde obehagligt tidigt. Dottern skulle med sextåget och jag hade lovat att skjutsa. Efter avlämnande kom frågan, åka till jobbet alldeles för tidigt eller kanske ta en liten avstickare? Arbetsmoralen fick se sig besegrad så det blev en liten tur längs å-promenaden vid Sigtunaån.

Som vanligt valdes favoritsträckan mellan Nibblegatan och Ågatan förbi reningsverket. Det är en bit av gångstigen där de flesta skyndar på sina steg då det kan finnas ett visst bidrag av slamdoft i den annars så friska morgonluften. Men för den naturintresserade är passagen förbi rötslamhögarna ett givet och spännande stopp. Här finns massor med mat för sädesärlor och insektssamlande ladusvalor och ibland kan det komma något riktigt ovanligt. Alltså väl värt ett stopp med olikartade upplevelser.

Jag parkerade på vändplanen vid Nibblegatan. Genast, när jag öppnade bildörren möttes jag av en sprudlande sång. Det var sångaren svarthätta som satt dold i de högre träden och sjöng så det riktigt vibrerade. Det kändes stort men ändå lite sorgligt. Det var nog sommarens sista verkliga sånguppvisning. Vissa fåglar lägger två kullar på en sommar, eller hinner lägga om en gång till om den första äggomgången skulle bli förstörd.

Nu i juli är den första kullen på väg ut på egna vingar och hanen passar då på att befästa sitt revir och kanske få igång hormonproduktionen en andra gång genom att sjunga, lika intensivt som när han kom i maj. Men sångperioden blir inte långvarig. Det gäller att snabba på om en ny kull ungar ska hinna växa upp innan det blir tid för flytt till varmare länder.

Men på min morgonpromenad lades sedan mest tid att hälsa på ”de nya Gnestaborna” av 2020 års modell. De första såg jag inte, men anade. En trädgårdssångarhona varnade intensivt och hoppade runt i buskarna framför mig. Hon riktigt studsade jämfota mellan grenarna samtidigt som hon varnade. Någonstans inne i lövverket fanns säkert en kull ungar som på så sätt beordrades att hålla tyst och trycka tills den farliga människan gått förbi.

Alla fågelbarn var dock inte lika tillbakadragna. Med fina små pip födosökte en nyss utflugen nötväcka. Det var en mindre, färglösare och ganska tufsig upplaga av nötväcka som trots sina (sitt) unga år säkert kilade på trädstammarna, omväxlande med huvudet uppåt eller nedåt. Det är bara nötväckorna som kan konsten att klättra både upp och ned i sitt födosök. Runt nötväckan fanns också en drös mesbarn. Både blåmes och talgoxe som orädda satt och kikade tillbaka på mig genom lövverket.

Törnsångaren med näbben full av mat på väg mot hungriga ungar

Törnsångaren med näbben full av mat på väg mot hungriga ungar

Framme vid reningsverkets slamhögar var det full fart. Åtta sädesärleungar med ett antal föräldrar sprang runt och letade insekter. Fåglar har inget luktsinne, så det var obekymrade om eventuell odör och tacksamma för allt som Gnestaborna lämnat ifrån sig. Dessa är nog troligen tämligen ovetande om vilken glädje toalettspolningen sprider bland hungriga sädesärlor.

På staketet som omger reningsverket fanns två kullar med törnsångare. Ungarna satt på rad medan föräldrarna gnodde mellan de hungriga ungarna och druvfläderbuskarna vid ån. En skytteltrafik där man på återresan kunde se att föräldranäbbarna var fulla av diverse smakliga insekter.

Slutligen var jag framme vid utloppskanalen från reningsverket. På staketet över vattnet satt fyra ladusvaleungar som förväntansfullt såg fram mot nästa matleverans. Och den kom. Inte riktigt så tätt som ungarna kunde önska, men det verkade som om ån och slamhögarna producerade insekter i en mängd som skulle kunna föda en oändlig mängd svalor.

Ladusvaleungar som väntar på mat

Blir det någon mat?

Ladusvaleungar som matas

Ja det blev det!

En sådan morgonspaning som denna tog faktiskt bara en dryg kvart av mitt liv (inklusive fotografering). Men 15 minuter som ger energi och delvis frisk luft inför en kommande arbetsdag.

Mitt tips nu i slutet av juli är att hålla ögonen öppna, antingen ni är på väg till jobbet eller kanske är semesterlediga och sitter med morgonkaffet på uteplatsen. Buskarna myllrar av liv överallt. Fågelföräldrarna har fullt upp med att leta mat och är oftast så upptagna att de inte har tid med sin vanliga skygghet. Och här och där sitter de allra näpnaste fågelungar och tigger mat.

Jag önskar er en fortsatt fin sommar med många upplevelser där ute i markerna.

Bertil Karlsson

Miljöstrateg