2014-12-19

Naturtipset i juletider

Har du sett någon skragge i grana? Julhelgen blir lång i år. När julafton infaller på en onsdag så kommer det att bli en riktig löntagarhelg med många lediga dagar. Givetvis tycker jag att man bör ”gå ned julmaten” och ta naturpromenader under de ljusa timmarna. Men när mörkret sänker sig kan det bli tid till annat, läsa till exempel.

Ett häfte som jag ofta plockar fram ur bokhyllan är Gåsinge-Dillnäs hembygdsförenings skrift  "Ur dagaspråket". Under många år har Stig Dillström samlat gamla ord och uttryck från socknarna Gåsinge och Dillnäs i Gnesta kommun. 

För mig som är uppväxt i dessa trakter är det som en tidsmaskin i bokform. När jag läser de lokala orden kan jag för mitt inre öra höra mina farföräldrar när de använde orden och uttrycken i de dagliga samtalen. Det är spännande att som naturintresserad leta i boken efter ”naturord”. Fanns det lokala benämningar på djur och växter hos landsortsbefolkningen under förra sekelskiftet?  Svaret är både ja och nej.

Generellt så innehåller "Ur dagaspråket" nära 40 sidor med ord och uttryck. Merparten av orden och uttrycken handlar om arbete, lokala uttryck för att utföra någon handling. Många ord handlar också om utseende (ibland inte så smickrande) och kommentarer om väder, redskap mm. Lokala namn på djur och växter är relativt ovanliga. Orsaken till detta kan man spekulera om. Troligen sågs t.ex. småfåglar som en stor massa där arterna inte var så viktiga.

För att en fågel skulle få ett dialektalt egennamn krävdes det att den ”stack ut” på något sätt. Vi hittar det lokala namnet spåkärring på nattskärra, en fågel som nattetid spelar med ett vittljudande spinnande läte. Lätet är så speciellt att fågeln fick ett eget namn. Uppseendeväckande är också grå- och grönsiskornas uppträdande på vintern när de i stora flockar födosöker i företrädesvis alar längs sjöstränderna. På Dagaspråket kallas dessa siskor för alspink.

En orsak till avsaknaden av lokala namn kan vara att de sörmländska fågelnamnen har blivit de allmänt vedertagna och därmed rikssvenskt korrekta. Läser man i Carl-Herman Tillhagens bok "Fåglarna i folktron" finner man att det i Sverige funnits många fågelnamn som förblivit dialektala lokalt använda namn.

Lokala namn är dock betydlig vanligare inom topografin. Här hittar vi en mängd ord som beskriver terrängformer och hur landskapet ser ut. Ett exempel kan vara att man ska berätta att det mitt i den djupa skogen fanns en glänta.  En Gåsingebo skulle då säga - Mitt i ihålna skogen va e glyxna.

Mitt tips på en rolig läsning, särskilt om man har sina rötter i Gnesta kommun, är att läsa Gåsinge- Dillnäs hembygdsförenings skrift "Ur dagaspråket". Med största sannolikhet har många av de gamla orden och uttrycken även använts i andra delar av det område som hette Daga härad vilket omfattade merparten av det som i dag är Gnesta kommun.

Kör försiktigt så du inte hamnar i sidbloke i vinter. Sidbloke är vägslänt/dike på Dagaspråket

Ett naturbesök får en annan dimension när man förstår att där man traskar fram är en slånge, rändel eller en skarpe. Kanske ser man också en skragge i grana? Skragge är i Gåsinge-Dillnäs helt enkelt en torr gren.

Vill du veta hur du kan köpa boken så besök Gåsinge-Dillnäs hembygdsförenings hemsida http://www.hembygd.se/gasinge-dillnas Länk till annan webbplats.

God jul
Bertil Karlsson
Miljöstrateg