På spaning efter dödisgropar
Att kunna läsa hur vårt landskap i Gnesta kommun har uppstått är spännande. Vi är vana vid hur det ska se ut och reflekterar kanske inte så mycket över varför de finns en sjö här och en ås där.
Om vi bortser från höjderna av urberg så är alla andra landformer skapade av inlandsisarna (det har varit funnits minst 6 nedisningsperioder i Skandinavien under de senaste 1,8 miljoner åren). Läran om dessa geologiska processer heter Geomorfologi. Ordet kommer från grekiskans ge (γη), som betyder "jord", och morfé (μορφή), som betyder "form”. Det handlar alltså om hur landet tidigare har formats men också vad vi kan förvänta oss i framtiden. I en tid med ett förändrat klimat då geomorfologiska processer som erosion och massrörelser i form av laviner och skred kan ske i en allt snabbare takt är det viktigt att ha koll på läget. Den som är varnad är rustad, som ordspråket säger. Nu i september tänkte jag att vi inte skulle titta in i framtidens kristallkula utan istället besöka en speciell istidsformation, Dödisgropen eller Åsgropen som fenomenet också kallas.
Under senaste istiden låg hela Gnesta kommun under vatten. I detta hav flöt stora isberg som brutits loss från de smältande glaciärerna. Isbergen var inte alltid stora rena isblock, sådana vi ser på TV:s naturprogram från Grönland och Antarktis. Våra isberg var ofta nedtyngda av stora mängder sten och grus. Detta innebar att vissa isberg sjönk till botten. Vattenströmmarna under glaciärerna var starka och stora mängder loss-slitet grus och sten följde med och bildade bland annat grusåsar. På några platser hade inte de isberg som låg på botten hunnit smälta utan de bäddades in i grusåsarna eller överlagrades som geomorfologerna säger. Tiden gick och de överlagrade isbergen började smälta, vattnet från isen flöt bort och kvar blev runda gropar i grusåsen. Sådana dödisgropar eller åsgropar har ofta branta tydliga sidor och har med åren fått en plan botten.
Leta på åsarna
Vill ni leta efter dödisgropar behöver ni först hitta en rullstensås. I Gnesta kommun är det inget problem då kommunen genomkorsas av två stora ås-system, Strängnäsåsen och Badelundaåsen. Strängnäsåsen löper från Strängnäs, in i kommunen längs sjöarna Marvikarna, Klämmingen, Frösjön och Sillen varefter den försvinner ut i Östersjön vid Hållsviken i Trosa. I Gnesta kommun känner jag inte till några dödisgropar i denna ås, även om det säkert finns. Ett tips är att leta på Sörby säteris marker. Här på Sillens sydvästra strand är Strängnäsås
en som bredast och möjligheten att hitta dödisgropar är troligen som störst. Studerar man lantmäteriets terrängskuggningskarta som är en flik under webbtjänsten ”Kartsök och ortnamn” syns fördjupningar som påminner om dödisgropar på en halvö nordöst om Älvesta. Här finns möjligheter till egna upptäckter. Enklare är dock att satsa på Badelundaåsen. Denna mäktiga ås går ända från Siljan ned till Nyköping. I vår kommun är den synlig mellan sjöarna i vattensystemet som rinner mellan Dunkern och Båven. Extra tydlig är Badelundaåsen i Stjärnhovs samhälle där väg 57 skär genom åsbildningen i backen upp mot Käxle.
Titta på dödisgropar i Gryt
Ett ställe där det är enkelt att titta på dödisgropar är längs vägen mellan Solberga och Solbacka i Gryts socken. Från Stjärnhov kör ni väg 57 i riktning mot Sparreholm (alltså genom Badelundaåsen). Sväng höger i utkanten av samhället och kör den väg som är skyltad Solbacka 4. Efter cirka 3 kilometer kommer ni fram till en skylt som anger att ni är i Solberga. Vägen smyger här tätt förbi en ladugård. Titta till höger när ni passerat ladugården så ser ni flera tydliga och ganska djupa åsgropar. På vintern kan det finnas is på botten och längre fram på året skvallrar en rugge vass om att här går grundvattnet i dagen.
En egen fundering
Fortsätter ni vägen fram kommer ni till Solbacka. Den gamla internatskolan ligger vackert i en vik invid Kyrksjöns strand. Jag har ibland stått och funderat på formen på denna vik. Den är cirkelformad med branta stränder mot söder och väster. Viken verkar ovanligt djup och den ligger i kanten av Badelundaåsen. Skulle det kunna vara så att denna del av sjön vid Solbacka är en stor dödisgrop där ett gigantiskt isblock legat inbäddat? Om så är fallet skulle en dödisgrop med en diameter på 250 meter vara en av de största, kanske rent av den största i landet.
Ovanstående fundering är ett exempel på att det finns så mycket spännande att utforska där ute i naturen. Ta vara på september och ge er ut och upptäck. Trots att ni kanske nött samma stigar många gånger finns det alltid något nytt att grunna över, om ni bara öppnar era sinnen och inte tar allt för givet.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg