2013-04-04

Å-promenadens träd bäversäkras

En avgnagd asp.

Inte ens de grövsta asparna står säkra för en hungrig bäver.

Det finns mer eller mindre märkliga arbetsuppgifter i en kommun. Den kommunala kärnverksamheten kryddas ibland av extrauppgifter som kan vara nog så utmanande, som empelvis att sätta gränser för hur vi ska dela upp kommunens träd mellan människor och bävrar.

Nu har vi under en följd av år kunnat glädja oss åt att bävrar slagit till vid vår å-promenad längs Sigtunaån. Många Gnestabor har på nära håll kunnat se de flitiga djuren som simmat i ån transporterande grenar till sin hydda. Men bävrarnas aptit har satt sina spår och nu är tiden kommen att sätta gränser.

Varför bryr oss då om träden längs ån? 

Gnestas å-promenad är en riktig pärla. På en sträcka av 1,5 kilometer uppvisar den en provkarta av olika miljöer som gör vandringen spännande. För att börja uppströms går stigen genom villabebyggelse med den stilla ån på ena sidan och vackra trädgårdar på den andra.

Efter Visbohammarsbron passeras ett industriområde. Det kanske inte låter så spännande men industritomter och särskilt det område där Gnesta reningsverk ligger erbjuder goda betingelser för ett rikt djurliv. Områden med fröbärande ogräs och reningsverkens slamlaguner är oaser där rastande småfåglar kan ses i stor mängd vår och höst. Ingenstans är rikedomen på fjärilar och trollsländor så stor som just i industriområdenas närhet.

Promenaden går sedan vidare via en liten skog och slutar sedan vid parkeringen vid Lilla Sigtuna där höjdskillnaden vid en regleringsklack gör att vattnet brusar fram. Sammantaget kan en kort promenad ge en mängd intryck av olika spännande vattenmiljöer. Problemet är den lilla skogen som åderlåtits av bävrarna. I första hand är det aspar som fälls. Och beståndet av dessa träd börjar tunna ut betänkligt.

Aspen tillhör rikbarksträden

Ett liknande problem är aspskogen mellan södra rondellen vid å-promenadens slut och sjön Sillen. Här växer ett bestånd av mäktiga aspar. På senare tid har flera av dessa bjässar fällts av bäver. Här går ingen promenadstig men vi önskar ändå att även här få behålla merparten av asparna. En aspekt är säkerhet. Några av de största asparna skulle kunna falla ut på riksväg 57 om en olycklig bäverfällning skulle ske.

Ett annat skäl är att mycket av den biologiska mångfalden är knuten till de stora asparna. Hackspettar hackar ut bohål som kan nyttjas av småfåglar. Asparna har ett stort och unikt insektsliv samt många intressanta lavar. Det är till och med så att aspen tillhör de så kallade rikbarksträden som har en ekologisk nyckelroll för flora och fauna. Asparnas funktion på denna åsträcka handlar också om skuggningseffekten. När ett vattendrag skuggas förhindrar det tillväxt av vattenväxter. Detta är mycket tydligt vid exempelvis reningsverket uppströms.

På de sträckor där träd saknas breder bladvassen ut sig medan strax bredvid där det finns träd är åstranden fri från vass. Trädens skuggning innebär också att vattentemperaturen sänks vilket gör att vattnet kan hålla mer syrgas något som uppskattas av fiskyngel och vatteninsekter. Listan på trädens positiva effekt kan göras längre men sammantaget är det så att vi vill behålla några av de största och äldsta asparna längs ån.

Nedre delen av stammen kläs in med ståltrådsnät som skydd.

Nedre delen av stammen kläs in med ståltrådsnät som skydd.

Projekt bäversäkring

Att skydda träd från gnagande bävrar är inte så svårt. Metoden är att klä in den nedersta delen av stammen med stålträdsnät. Vi har prövat metoden på två aspar tidigare. Det var aspar som om de fällts skulle ha kunnat krossa uthus på Södertäljesidan om ån. Dessa träd har fått stå kvar så nu i vår går vi vidare och klär in ett antal andra stora aspar. Arbetet utförs av ett arbetslag från Tvålfabriken.

Vi inriktar oss på asparna som verkar vara de mest utsatta. Ädellövträden verkar ha för hårt virke för att tilltala bäver så vi börjar med asp och utvärderar sedan om det är något annat trädslag som kan behöva en ”livförsäkring”. Vi experimenterar också med några olika nätslag, dels en sort med tätare maskor och dels kycklingnät som är betydligt billigare. Vi får utvärdera under sommaren om det billigare alternativet är tillräckligt avskräckande.

Nu kommer vi inte att orsaka någon hungersnöd bland våra bävrar. De träd vi säkrar med nät är de största och därmed de biologiskt mest värdefulla.  Det bör finnas tillräckligt med småaspar, sälg och annat gott för att kunna trygga bävrarnas matbehov i Sigtunaån.

Kom och titta

Har du något strandnära träd som du anser vara särskilt värdefullt och som du skulle vilja bäversäkra? Kom då ned till Sigtunaån och titta hur vi gjort. Fungerar kycklingnät bör man kunna skydda ett träd för ett par tior vilket det absolut kan vara värt. Många träd fälls av så kallade vandringsbävrar.

Det är inte bofasta bävrar utan kringvandrande djur som stannar till här och där och fäller ett träd för att få föda. Det kan därför vara en god idé att säkra ett strandnära träd som man är rädd om även om det inte finns någon bäverkoloni i närheten.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg