2009-08-03

Blåbärstider

Augusti är den verkliga blåbärstiden i Gnesta kommun. Många passar denna månad på att fylla frysar och syltförråd.

Vid ett besök i Lötbodalsskogen söder om Gnesta kunde jag redan i slutet av juli se att många börjat blåbärssäsongen. Utan att ha besökt alla skogar i Gnesta kommun kan jag nog påstå att 2009 ser ut att bli ett av de bästa blåbärsåren på länge. Förmodligen har pusselbitarna: riklig blomning, frostfria nätter, flygtid för pollinerande insekter, regn och sol passat ihop detta år.

Blåbärsris

Var skall man då plocka sina blåbär?
Här behöver jag nog inte precisera närmare än "i skogen". Blåbär är en av Sveriges absolut vanligaste växter. Omkring 17% av landets yta är täckt av blåbärsris. Blåbäret är så vanligt att det har fått ge namn åt en hel naturtyp, Båbärgranskogen är, tillsammans med tallhällmarksskogen Sveriges vanligaste naturtyp.

Blåbärsgranskogen är en viktig naturtyp för den biologiska mångfalden och blåbäret är dess nyckelart. Riset betas av bland annat älglänk till annan webbplats och rådjurlänk till annan webbplats, bären äts av upp till tjugo olika fågelarter och riset kan bebos av olika insekter som sedan blir föda till ytterligare djur i skogen. Andra insekter är beroende av blommornas nektar. Blåbäret är alltså viktigt men ställer också krav på sin livsmiljö. Det skall vara en fuktig och relativt gles granskog.
Blåbäret tycker inte om hyggen där torka och ökad solinstrålning gör att plantorna torkar bort.

Plocka bären men inte busken
Blåbäret är en långlivad växt som kan bli mycket gammal. Riset växer med underjordiska utlöpare som kan bli flera hundra år. För själva busken tar det upp till femton år att växa ut. Man ska alltså inte riva av hela buskar när man plockar blåbär, det både förstör för många år framåt och ingår inte i allemansrätten. Bär får man plocka men ris och grenar får inte brytas.

Synen på blåbäret, historiskt sett 
Blåbäret har i gamla tider inte varit så intressant. Bäret har dålig hållbarhet och blåbärsperioden sammanföll med skörden på åkrarna då man i det gamla bondesamhället hade fullt upp med andra sysslor. För länge sedan handlade det nog mest om "Ur hand i mun".

Kring förra sekelskiftet skedde dock en förändring, sockret blev billigare och bären kunde konserveras och började betraktas som en tillgång. Då anlades också "bärtorkningsanstalter" av både privata företagare och Svenska medicinalväxtföreningen. Den senare hade inte mindre än tolv torkerier från Urshult i Småland upp till Sorsele i Lappland. Blåbärsplockning blev en lönande bisyssla för torpare m.fl.

Nyttigt bär
Anledningen till att medicinalväxtföreningen engagerade sig var blåbärets medicinska effekter. Torkade blåbär och sur blåbärssaft är verksamma mot magåkommor, särskilt diarréer och fanns i många husapotek. Tiden har gått och forskningen har gjort framsteg. Nu vet vi att blåbär också innehåller nyttiga antioxidanter något som ingen besökare av hälsokostbutiker lär ha undgått.
 

Under blåbärets vaxhinna skymtar det svartblå bäret

Under blåbärets vaxhinna skymtar det svartblå bäret

Skomakarbär
Speciellt för de allra flesta blåbär är att de är överdragna med en tunn ljusblå vaxhinna som skyddar bäret mot uttorkning. En del bär saknar dock detta anlag och är alldeles blanksvarta. De brukar kallas skomakarbär och i folktron har de ansetts giftiga eller åtminstone oätliga därför att man trodde att korna eller räven "pissat på dem" (man får förmoda att skomakare förr ansågs vara bland de fattigaste i samhället, en yrkesgrupp som inte kunde ställa så stora krav på livets goda). 

Detta är givetvis skrönor, så blanksvarta bär är lika goda som de ljusblå. Ska man torka blåbär så är de svarta bären att föredra då de är mer lättorkade, vaxhinnan på de ljusblå bären gör dem till en av de mest svårtorkade bären i den svenska naturen.
 
Ta med blåbärskorgen ut i skogen
Veckans augustitips blir alltså att besöka blåbärsskogarna i Gnesta, de är inte långt borta. Väl hemma kan man sedan frysa, sylta, koka kräm, göra blåbärsmuffins och allt annat gott. Skulle det bli bär över kan man med barnen göra nedanstående experiment som jag saxat från livsmedelsverkets hemsida, av alla ställen. Tro inte att de statliga verkens hemsidor (eller kommunala) är tråkiga, det är lika mycket skröna som det där om skomakarbären.

Bertil Karlsson miljöstrateg

Skvallerbär
Förr kallades blåbär för skvallerbär. De innehåller färgämnen, antocyaner, som färgar munnen blå. De reagerar som lackmus och blir blått i basisk lösning och rött i sur. Ett litet kemiskt trolleri kan man göra hemma i köket. Häll lite ättika i blåbärssaften tills den blir röd. Häll sedan i hushållsammoniak tills färgen slår om till blått eller nästan grönt, sedan ättika igen osv. OBS: drick inte upp saften sedan. Den smakar inte gott.
(Fråga dina föräldrar om tillstånd innan du gör detta experiment.)