2008-02-06

Februari är uggletid

Kattugglan sitter och anar ugglor i mossen.

När vintern går över i vårvinter börjar ugglorna sina nattliga spel. Det är ofta en oförglömlig upplevelse att köra någon mil en stilla natt och lyssna till nattens ljud. Slutet av februari och mars.brukar vara en bra tid för en sådan utflykt.

Vilka ugglor har vi i Gnesta kommun?

I våra trakter har vi 5 arter som finns i kommunen året om. Till dessa kan läggas en regelbunden förbiflyttare och ytterligare 4 som har setts i landskapet och som rimligen borde kunna ses även i Gnestaområdet. De bofasta ugglorna är kattuggla, hornuggla, sparvuggla, pärluggla och berguv.

Jordugglan är en flyttfågel med sin starkaste stam i Norrland. Merparten av jordugglorna flyttar söderut längs kusten men enstaka exemplar flyttar troligen via Gnesta kommun. Arten är inte observerad men det är bara en tidsfråga. Exklusiviteter som lappuggla, hökuggla, slaguggla och fjälluggla är norrlandsfåglar som under vissa år drar söderut och ses i Sörmland. I detta naturtips skall vi bara inrikta oss på de bofasta Gnesta-ugglorna som kan vara nog så svåra att få se men betydligt lättare att höra.

Kattugglan

Vår vanligaste uggla. Kattugglan är knuten till det öppna landskapet och bor gärna i trakter med grova ekar. Kattugglan är en hålhäckare och söker sig till holkar eller naturliga hål i gamla grova träd. Kattugglan är en mycket talför uggla som kan börja ropa redan på hösten. Troligen hänger det samman med att årets ungar börjar söka revir och att det då gäller för de etablerade paren att markera att området är upptaget.

Kattugglan lär vara den uggla i världen som har flest olika ljud. Normalt har en uggla bara ett revirrop, och ett tiggarläte. Tiggarlätet som används dels när ungfåglarna tigger mat av föräldrarna dels som ett kontaktläte inför parning. Kattugglan har många flera. Mest känt är det klassiska hoo-hohoho lätet som är standard i alla kusliga filmer. Men det förekommer även skällande läten, höga rop, långa rullande serier av hoanden och ett gällt Klävitt-läte som i gången tid sades förutspå dödsfall. Klävitt ljudet kunde påminna om klä i vitt det vill säga liksvepning.

I den disiga vårvinterkvällen sitter hornugglan och väntar på natten.

Hornugglan

Hornugglan har fått sitt namn av sina två hornliknande fjädertofsar på huvudet. Hornugglan håller liksom kattugglan till i det odlade kulturlandskapet. Den häckar oftast i övergivna kråkbon och är därför inte hänvisad till grovstammig skog. Ofta väljs en åkerholme med tätare vegetation och ett övergivet kråkbo. Ugglor bygger aldrig egna bon. De tar över någon annans eller häckar direkt på marken eller en klippa. Ugglornas huslighet inskränker sig till att i bästa fall krafsa ut en fördjupning i marken eller i innandömet av ett träd.

Hornugglans läte är ett dovt poh läte ungefär i andningstakt. Lätet är svagt och hörs inte så långt. Det räcker med en svag motvind för att ljudet skall driva iväg. Skall man lyssna och se hornuggla är det enklast att vänta till midsommartid då ungarna flugit ur boet och sitter och matropar. Ungarna har ett läte som påminner om gnisslet från en osmord grind. Detta läte kan höras gott och väl en kilometer om det är vindstilla.

Sparvugglan

Sparvugglan är vår minsta uggla, ca 15 cm hög. Till skillnad från våra andra ugglor är den inte nattaktiv. Sparvugglan har ungefär samma nattsyn som människan d.v.s. sämre än andra ugglors men betydligt bättre än dess favoritbyte, småfåglarna. Sparvugglans tid är skymning och gryning då den kan jaga relativt ohotad av rovfåglar, kråkor och andra som ser en liten sparvuggla som en lagom munsbit.

Lätet är en kort distinkt vissling upprepad med ett par sekunders mellanrum. Problemet med sparvugglan är att den ropar på en så udda tid. Den har slutat långt innan man ger sig ut för att lyssna efter andra ugglor. Störst chans till ett ugglemöte har man om man lär sig lätet och själv visslar igång sparvugglan i skymningen. Det är inte svårt och sparvugglor brukar vara villiga att svara. Ofta kommer de fram för att se vad det är för en konkurrent som kommit till reviret.

Pärlugglan

Pärlugglan tillhör storskogen. Tyvärr är det en ovanlig uggla vars långa poande revirläte hörs allt mer sällan. Till viss del kan det bero på att för få ger sig ut och letar efter den i kommunens vidsträckta skogsområden.

Pärlugglan är en social fågel, trots att den håller revir, sitter den gärna inom hörhåll för andra ropande ugglor så hör man en kan det mycket väl vara lönt att lyssna efter fler i samma område. En liten varning är dock på sin plats. När pärlugglan revirropar vänder den sig åt olika håll. När den ropar med näbben mot lyssnaren kan lätet vara starkt och distinkt. När den vänder sig bort blir ropet mycket svagare och man kan lätt förledas att tro att det finns två ugglor på olika avstånd.

Berguven

Detta är ugglornas jätte med hemvist i de oländiga bergsbranterna. En ugglenatt med en ropande berguv kan nå nästan magiska höjder. Tänk dig att stå och vänta på isen en gnisterkall februarinatt då isen slår dånande starksprickor och månen belyser en bergbrant. Att så efter en stund få höra berguvens mäktiga Bo-ho är något av det häftigaste man kan få uppleva i Gnestanaturen.

Berguven var förr en välkänd fågel med kända häckningsplatser i förkastningsbranterna. Förföljelse och miljögifter slog dock ut populationen och berguven var försvunnen under lång tid. Under de senaste 30 åren har dock berguven återkommit och finns nu åter igen som häckfågel i Gnesta kommun.

När och var skall man lyssna efter ugglor?

Slutet av februari och mars är den bästa tiden att lyssna efter ugglor. Själv brukar jag lyssna mellan klockan 21.30 fram till klockan 24.00. Mitt i natten brukar det vara ganska tyst i uggleskogen men fram på morgontimmarna brukar spelet ta ny fart.

Utbytet är helt beroende av vädret. Framförallt får det inte blåsa. Vinden gör att de ugglor som eventuellt vill ropa i blåst helt dränks i trädsuset. Det optimala är om det efter några kalla nätter slår om till mildare väder. En period med några dagars kyla som går över i mildare väder räcker för att ugglorna skall få vårkänslor. Lätt duggregn är inget hinder bara det är vårlikt och som sagt, vindstilla.

Vad vill du höra?

Vart man åker beror på vad man vill höra. Kattugglan är vanlig och bör inte vara något problem. I herrgårdslandskapet kan den finnas varsomhelst där det finns ekar eller annan grov ädellövskog. 2008 är den hörd vid Solbacka redan i mitten av januari. Hornugglan finns i samma landskapstyp. Lämpliga platser att lyssna efter hornuggla är Vängsö flygfält och runt Björnlunda. Bra Björnlundaplatser är Hembygdsgården, Askvik vid fotbollsplanen eller Haversjön.

För att höra pärluggla krävs att man tar sig in i storskogen. Tyvärr är de flesta lämpliga skogsbilvägarna avstängda varför man är hänvisad till allmänna eller samfällda vägar. Bäst är att försöka i Skottvångsområdet. Marvikarnas naturreservat kan vara givande liksom vägen mellan Skottvångs gruva och Åker.

Sparvugglan slutligen är inte möjlig att åka och leta efter, för att se den gäller bara att hålla ögonen öppna om man är ute i skogen i skymningen. Områden med asp där hackspettarna mejslat ut bohål brukar vara lämpliga miljöer att leta i. Ett tips kan vara att hålla utkik vid fågelborden. Ibland kommer sparvugglan fram i skymningen för att knipsa en sparv eller mes.

Fin upplevelse

Det kan tyckas suspekt att ge sig ut från stugvärmen för att lyssna efter ugglor men jag lovar att det är en fin upplevelse att stå under stjärnhimlen en still vårvinternatt och höra ugglorna spela.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg

PS: Vissa av ugglorna är hotade och observationer kan vara värdefulla för att få en uppfattning om de svårobserverade ugglornas status. Har du haft en uggleobservation så rapportera den gärna till mig på min e-post-adress. Länk till annan webbplats.