Följ med till Tempelberget vid Mälby

Är man intresserad av fåglar kommer man förr eller senare i kontakt med sällsynta arter. Att upptäcka en för området ovanlig fågel ger en särskild krydda till fågelskådandet.

Fåglar är som bekant högst mobila varelser som kan dyka upp nästan var som helst. De fågelrapporter som årligen publiceras brukar innehålla observationer av ”felflygare”, fåglar som kommit på avvägar och ibland väcker stor uppmärksamhet.

I Sverige har det setts drygt 500 fågelarter och nästan årligen tillkommer en ny art, det vill säga en fågel som aldrig tidigare har setts i landet. 2014 var det till exempel en Prärietrana som kommit fel. Den rastade under några dagar på en åker i Västmanland och många fågelskådare passade på att komma och titta på den vilsekomna nordamerikanska fågeln.

De riktigt ovanliga fåglarna brukar dyka upp på Öland eller i Skåne, områden där många fåglar passerar under sin flyttning. Att även många fågelskådare flockas i dessa områden är givetvis en bidragande orsak till att många rariteter upptäcks.

Men även Gnesta kommun kan ståta med en riktig kuriositet. Sveriges första observation av Azurmes. Historien om detta, von Carlson och Museum Carlsonianum kan vara värd att berätta under en höstlig naturvandring till Tempelberget vid Mälby utanför Gnesta.

Mälby säteri ligger vid sjön Sillen strax söder om Gnesta. Gården är gammal och nämns som säteri redan 1549. En sätesgård eller ett säteri är en gård som under medeltiden eller 1500-talet bebotts av en frälseperson och innehaft sätesfrihet d.v.s. skattefrihet.

Mälby säteris storhetstid

Mälby säteris storhetstid inföll på 1700-talet. Säteriet ägdes då av Johan Gustaf von Carlson. Carlson tillhörde Gustav den III:s innersta krets och hade flera tunga statsmannauppdrag, bland annat som stadssekreterare under krigsexpeditionen 1792 och senare som president i Vasa hovrätt. Von Carlson var en sann Gustavian och i tidens anda dyrkade han de sköna konsterna. Som gäster på Mälby hade han den tidens stora namn som Tobias Sergel och Carl August Ehrensvärd. Även Carl Michael Bellman var gäst på Mälby på den tiden ”då det begav sig”.

Åter nu till naturen och fågelsamlingen på Mälby 

Johan Gustaf von Carlson var också naturforskare med fåglar som specialitet. På Mälby hade han en stor samling uppstoppade fåglar som efter hans död testamenterades till Kungliga Vetenskapsakademien. Denna samling med väl preparerade fåglar låg sedan till grund för Linné-lärjungen Anders Sparrmans bok Catalogue of the Museum Carlsonianum. Senare började Sparrman publicera en serie fågelböcker över Sveriges fåglar, Svensk Ornithologie. Sveriges troligen första fågelbok värd namnet delvis baserad på material från von Carlsons samling.

Vad fanns då i fågelsamlingen från Mälby som satte Gnesta på ornitologikartan? Jo, i samlingen fanns en på Mälby skjuten Azurmes daterad till mitten av 1700-talet. Azurmesen är en östlig art som finns från Moskva och österut till Kina. Den ser ut som en mycket blek blåmes. Kroppen är ljus medan vingarna och ryggen är gråblå, kanske inte azurblå som namnet anger, men i alla fall blåtonade.

Årligen kommer många felflugna östliga arter till Sverige men det handlar då om flyttfåglar som av olika anledningar flyger fel. Azurmesen är en stannfågel i sitt utbredningsområde varför observationer i Västeuropa är extremt sällsynta. Från det att fågeln sköts på Mälby skulle det dröja ända till 1996 innan en ny Azurmes sågs i Sverige. Ytterligare en fågel sågs sedan 2002. Totalt har alltså tre observationer gjorts i landet varav en i Gnesta kommun. Skinnet av Mälbyfågeln finns nu på riksmuseet i Stockholm så det råder inget tvivel om att det verkligen är, eller snarare var, en Azurmes.

Hitta till Mälby och Tempelberget

Jag tänkte att vi nu i december skulle ta en promenad till Tempelberget på Mälby säteris ägor. Vi startar i Gnesta och kör från Östra rondellen väg 224 mot Nyköping. Efter ett par kilometer kommer vi fram till en skylt med texten Mälby. Här går en körväg in till vänster.

Det är viktigt att påpeka att det inte finns någon lämplig parkeringsplats för bilar. Mälby är ett synnerligen levande lantbruk vilket innebär att transporter sker året runt och vid tider som för oss, som inte är lantbrukare, brukar innebära helger och tider utanför arbetstid. Inga gårdsplaner eller utfarter får blockeras.

Avståndet från Gnesta är inte längre än att man kan cykla eller promenera. En bra parkering finns mellan Alsgruvan och Alstugan 750 meter innan Mälby. Gå och cykla med största försiktighet på 224:an, bilarna kör fort.

Vi promenerar till Tempelberget

Vi vandrar in på körvägen. Till höger ligger den Engelska parken och längre in skymtar mangårdsbyggnaden. Begreppet Engelsk park kom på slutet av 1700-talet. Det blev en drastisk brytning med barockens fyrkantiga och hårt tuktade anläggningar. En engelsk park är vildare med lummiga träd och gärna med kullar och dalsänkor. Mälbys Engelska park har all detta. Praktfulla grova träd får växa naturligt och fritt utveckla sina former.

Vi fortsätter fram tills vi möter en åker. Här går vi i åkerkanten ned mot sjön Sillen. Efter drygt 100 meter ser vi en väl upptrampad stig som kommer från Mälby gård.  Vi följer stigen fram till en djupt nedskuren bäckravin där en bro leder in i skogen. Framför oss höjer sig nu Tempelberget. Skogen vi kommer in i är i likhet med den Engelska parken en ”busig skog”. Här finns en mängd olika trädslag i en mycket tilltalande blandning som gynnar den biologiska mångfalden. Här blandas mäktiga ståndtorra granar med ädellöv, där inslaget av ekar är stort.

Det som gläder mig på Tempelberget är att det finns många yngre ekar. Här växer det sakta fram kommande ”tusenårsekar”. Kanske behöver de en varlig frihuggning där mindre träd tas bort så ekarna får utvecklas utan hård konkurrens. Med lite hjälp kommer Tempelberget för lång tid framåt att vara en härlig blandskog där herrgårdskänslan är högst närvarande.

Iaktagelser från mitt besök vid Tempelberget

Den dag jag besöker Tempelberget är en av de sista dagarna i november. Under flera veckor har gråvädret hängt som en grå filt över Östra Sörmland och det har knappt varit dagsljus, ens mitt på dagen. Men vid mitt besök är det en sådan dag som vi längtat efter. En klarblå himmel och en visserligen sval men obeslöjad sol sprider sitt sneda höstljus över landskapet.

Nötveckorna som ljudmässigt är ständigt närvarande låter höra sina pigga lockläten, nästan som om det vore slutet av mars och inte november. Efter en stund förändras lätena, de blir intensivare och snart kommer ett par nötskrikor och stannar skränande i träden bredvid stigen där jag går. Inte kan väl jag ha utlöst denna aggression med min blotta närvaro? Nej inte alls. Orsaken är en sparvhök som sprätter iväg som en grå rök ur undervegetationen.

Den smygjagande sparvhöken är en ständig fara för småfåglarna där den ofta sitter dold och förbereder en blixtattack. Men när den upptäcks går larmet genom skogen. Om man som besökande människa går försiktigt och ger akt på de signaler som fåglarna sänder ut har man möjlighet att vara beredd på snabba händelser som berikar en skogspromenad.

Vid Sillens strand

Vi går vidare till målet för promenaden på Tempelberget, den imponerande bergknallen som höjer sig från sjön Sillens strand. När vi kommer ut i det klara novemberljuset är utsikten slående vacker. Sillens största fjärd ligger framför oss. Mot Vårdinge syns jordbukslandskapet vid gårdarna Usta och Norra Stene.

Rakt fram delas sjön av en mäktig halvö som slutar med den skogsklädda Torsnäs udd. Till vänster fortsätter ”Storsillen” mot sitt utlopp vid Sille och till höger ligger den djupt inskurna Vallaviken.  Storslagenheten förstärks ytterligare när en mäktig havsörn sakta ”glider” över sjön. Tempelberget är verkligen ett av Gnesta kommuns mest storslagna besöksmål.

Decembertipset

Mitt tips i början av december är att njuta av senhösten.  Dimma kan vara ett gissel, men en solig dag eller en klar gråvädersdag som målar hela sceneriet vid Sillen i en mild gråskala är värd att ta vara på. Ta en tur till Tempelberget och skänk gärna en tanke till de gamla Gustavianerna med Mälbys egen von Carlsson som ett gott exempel på ”snille och smak”.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg

Varför heter sjön Sillen?

När jag skrivit om Mälby har jag funderat på det märkliga sjönamnet Sillen. Det kan inte vara fisknamnet sill (strömming) som ligger bakom. Det var allt för länge sedan Sillen var en havsvik och brackvatten-fisken sill simmade i dessa vatten. Tumregeln är att år 0 var Östersjöns vattennivå 10 meter över den nuvarande nivån. Sillen som ligger 8 meter över havet i dag bör ha blivit avsnörd några hundra år efter Kristi födelse. Ortsnamn från den tiden lever knappast kvar i dag.

Jag vände mig till Magnus Josephson på Sörmlands museum med min fråga. Magnus kunde berätta att ett äldre namn på Sillen verkar vara Sel. Namnet nämns första gången 1560. Sel betyder ett vattendrag som rinner sakta. Ordet finns många ortsnamn i Norrland. Några exempel från inlandsbanana genom Ångermanland är stationerna Långsele, Mellansel och Selsjön. Namnet Sillen nämns första gången 1560. Betydligt äldre är bynamnet Sille där Sillen rinner ut i Trosaån. Byn nämns i skrifter så tidigt som 1369.

Min teori blir då att byn Sille fått sitt namn från att vattnet sakta rinner ut i Trosaån genom ett sel. Byn har sedan givit namn åt hela sjön Sillen. Kanske har någon läsare en annan förklaring till det märkliga namnet Sillen? Hör i så fall gärna av er till mig på bertil.karlsson@gnesta.se