2017-09-01

Passa på när det är tillåtet

Allemansrätten som tillåter alla att ströva fritt i naturen gäller nästan överallt. Man bör dock vara medveten om att det finns naturområden som är undantagna från denna frihet. Det är områden som av olika skäl belagts med beträdnadsförbud under vissa tider. Det är med stöd av miljöbalken som det kan upprättas exempelvis säl- och fågelskyddsområden med särskilda restriktioner. Här kan du läsa mer om allemansrätten.länk till annan webbplats

Beträdnadsförbudet används för att en eller flera sårbara arter ska kunna genomföra sin häckning i fred utan att störas under den känsliga yngelperioden. I ett sådant fredat område gynnas inte bara den art som är orsaken till att skyddet upprättas utan alla djur som genom skyddet får en fristad. Ibland får jag frågan om varför ett visst område är skyddat, ”jag har inte sett något ovanligt i det området” brukar man höra. Det är säkert riktigt men vissa av de skyddsvärda arterna är extremt skygga och visar inte upp sig för besökare.

En annan orsak kan vara att det tidigare förekommit en viss skyddsvärd art. Då kan det vara bra att låta ett sådant område ligga kvar med beträdnadsförbud. Möjligheten till en återkomst av arten ökar om det är ett folktomt område under yngeltid.

Att skapa ett skyddsområde är en relativt lång administrativ process men ibland kan det gå kvickt, om viljan finns. Vid ett tillfälle var jag inblandad i ett sådant racerbeslut.
På en ö i en livligt frekventerad kanotled fanns ett fiskgjusebo. Boet var stort och syntes på långt håll. De kanotister som passerade förstod vad det var frågan om när de såg boet och hörde fiskgjusarna varna. Kanotister och fiskgjusar levde på var sin kant i god sämja. Något skyltat beträdnadsförbud behövdes inte. Ön fick vara i fred och besöktes inte så ofta så att häckningen stördes.

Allt hade fungerat utmärkt i många år men så en dag kom en sommarstorm och trädet med fiskgjuseboet föll som den fura den var. Jag fick ett telefonsamtal om det inträffade och var kvickt på plats. Invid det nedfallna boet låg tre, drygt halvvuxna fiskgjuseungar på marken. I sådana lägen ska man handla raskt så efter ett besök på länsstyrelsen stod jag följande dag med en hög skyltar som angav ett beträdnadsförbud.

Länsstyrelsen hade omedelbart tagit ett beslut om ett tillfälligt skydd. Skyltarna sattes upp och respekterades så att tre friska och starka fiskgjuseungar kunde lämna sin häckningsö några veckor senare. Föräldrafåglarna hade som tur var accepterat att fortsätta matningen av ungarna på marken.
Skyddet som länsstyrelsen hade beslutat om kunde därefter hävas och kanotisterna kunde åter slå nattläger på ön som nu tyvärr saknade ett lämpligt boträd för kommande fiskgjusehäckningar. Myndigheter kan vara smidiga när det gäller.

I Gnesta kommun har vi naturligt nog inga sälskyddsområden men väl ett antal fågelskyddsområden. De allra flesta finns i Båven och är satta för att skydda häckningsmiljöer för fiskgjuse och storlom under sommaren.
Även i andra sjöar finns sådana fredade holmar. På några platser finns även större områden där beträdnadsförbud gäller från senvintern fram till slutet av sommaren. Ett av dessa områden är Klövberget vid sjön Klämmingen. Beträdnadsförbudet upphör den 15 augusti och då det nu är fritt fram för strövtåg tänkte jag att detta område kunde vara lämpligt att välja för en eftersommarpromenad.

Klövberget

Klövberget är lätt att se när man passerar bron över sjön Klämmingen (väg 876). Berget reser sig tvärbrant över Laxnefjärden och på de brantaste ställena ser man vit fågelspilning. Det är här på de mest otillgängliga klippavsatserna som korpen har sitt bo.

Klövberget har fått sitt namn av klyfta/klyvning. Likande namnformer hittar vi bland annat vid Kleva nära Båven. På båda ställena finns tvärbranta berg. Från bron ser man en urgammal tall som står på en svagt markerad bergudde. Här i viken invid tallen finns något som med god vilja skulle kunna kallas för ”stig” upp på berget. Stigen följer en liten dalgång som heter Tolvmansskuran.

Namnet kommer av att en tolvman ska ha förolyckats när han försökte ta den vägen ned till sjön med ett timmerlass. En tolvman var titeln på en nämndeman vid häradsrätten. Tolvmännen utsågs bland socknens allmoge, och ända fram till 1871 stadgades att tolvmännen skulle vara bönder.
Man får förmoda att det skulle vara kloka och omdömesgilla personer som valdes att sitta ting, men bondförståndet klickade nog när den här tolvmannen började sin vådliga färd nedför den branta Tolvmansskuran.

Vill man besöka berget, och inte kommer med båt eller kanot, är det betydligt bättre att välja en väg bakom berget. Sörmlandsleden passerar norr om området. Från bron som går över bäcken mellan Djupviksjön och Klämmingen kan man leta sig upp på berget. Man lämnar Sörmlandsleden exakt där etapp 13 går över i etapp 14.

Ett alternativ är att gå skogsbilvägen från Sjöåsa vid Klämmingen och därifrån vandra upp på Klövberget. Bra stigar saknas men det är också det som är charmen med detta område. Det är ett vilt men ändå närbeläget område. Vandringen genom dalsänkorna är spännande. Här finns partier med gammelskog där vindfällena fått ligga kvar. Vedsvamparna är rikligt förekommande. I artdatabasen för området finns den nationellt hotade Stora Asptickan rapporterad men förutom den finns säkert många fler arter att upptäcka för den som är intresserad av ovanliga svampar.

Går man försiktigt kan man stöta på både tjäder och järpe förutom alla de vanliga skogsfåglarna. Vid mitt senaste besök i augusti stötte jag på fina bestånd av orkidén Knärot. Det är en liten vit orkidé med lätt spiralvridet ax. Den är inte ovanlig men min erfarenhet är att jag aldrig finner den när jag letar efter den. Går jag däremot och plockar blåbär med näsan nere i riset står den plötsligt där. På latin heter den Goodyera repens. Goodyera efter den engelske femtonhundratalsbotanisten John Goodyer, inte att förväxla med vulkaniseringens fader Charles Goodyear som var aktiv vetenskapsman 300 år senare. Repens betyder krypande och syftar på den vinklade jordstammen, med lite god vilja påminnande om ett knä. Orkidéns namn Knärot är med andra ord mycket passande.

Knärot

Nere i blåbärsriset växer orkidén Knärot

Om promenaden genom obanad terräng varit ansträngande blir den ihärdige rikligt belönad när han kommer ut på bergbranten och kan njuta av utsikten. Tänk dock på att det är tvärbranta stup och skulle det vara fuktig väderlek blir mossan såphal. Nedanför berget breder Laxnefjärden ut sig. Denna nordliga del av den 12 kilometer långa Klämmingen är djup. Närmast berget är det 25 meter till botten. Längre norr ut, mot Laxne finns djuphålor på dryga 30 meter.

Från berget ser man ofta sällskap av storlommar som flyger in till Laxnefjärden för att fiska. Lommar har inte ett så organiserat fiskdrivande fiske som till exempel storskrake. Det verkar mest som de flockas för att umgås och ta en paus från föräldraskapet. Där hemma i någons skogssjö i närheten väntar en eller två ungar.

Eftersommarens utflyktstips

Mitt utflyktstips på eftersommaren är att leta upp ett berg med god utsikt. Bergen längs Klämmingen är ett alternativ där Klövberget är det område som har finast skog. Andra berg har lika fin utsikt och är mer lättbesökta.

På Lövviksberget nästa höjdparti, norr om Klövberget, går Sörmlandsleden (etapp 14) vilket gör detta berg mer lättbestiget. Förutom en väl tilltagen kaffekorg föreslår jag att ni tar med en bra karta. Från bergen ser ni kyrktorn och andra byggnader som kan vara roligt att leta upp på kartan.
Jag tycker även att ni kan ta med en kikare. I september börjar tranor och de termikflyttande rovfåglarna att röra sig söderut. Från ett berg har man ofta en första parkettplats och kan se de majestätiska fåglarna segla iväg på uppvindarna i sydlig riktning.

Jag önskar en trevlig höst med vida vyer men glöm inte att spana i mikrovärlden efter knärötter.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg