2016-04-29
Bild på gulsippor

Plocka rätt

Våren är här och för många betyder det att kunna sätta en vas med nyplockade vårblommor på bordet. En annan variant av att omge sig med blommor är att gräva upp ett bestånd och flytta in det i den egna trädgården, ofta med varierande framgång.

Men det är inte alla växter som får plockas eller grävas upp. I Sverige finns faktiskt så många som 232 olika växtarter som är fridlysta. Till dessa kommer även några mossor, lavar och svampar som åtnjuter samma skydd.  Förutom att många är skyddade inom hela Sverige finns det läns- och ibland kommunvisa fredade arter där särskilda regler gäller. Ett exempel på olika regler är en av våra populäraste vårblommor, blåsippan. Den är fridlyst i hela landet men på olika sätt.  Det är i hela landet förbjudet att gräva eller dra upp exemplar av växten med rötterna. Man får heller inte plocka eller på annat sätt samla in exemplar av växten för försäljning eller andra kommersiella ändamål. Att plocka en vårbukett går alltså bra i Sörmlands län. I Stockholms län gäller andra regler, där får inte blåsippa plockas utan får avnjutas på plats.

Risken att vi ska plocka fel blommor till en vårbukett är inte så stor. En minnesregler är att alla orkidéer är fridlysta i hela landet. Av övriga vilda växter i vårt län är det inte så många att man som vårblomplockare av misstag skulle få med någon fridlyst art möjligen med undantag av tibast. 
Vill du veta mer om tibast så läs gärna naturtipset Besök Daphne, den skyggalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Många växter är skyddade mot uppgrävning.

Till skillnad från plockning gäller ett helt annat förhållande för uppgrävning. Här har vi ett antal växter som inte får grävas upp och flyttas. Några sådana vanliga växter, förutom den nämnda blåsippan, är gullviva, liljekonvalj och gulsippa.

Just gulsippan, Anemone ranunculoides som börjar blomma nu i slutet av april är värd en liten extra beskrivning. Följande text är hämtad från länsstyrelsen i Södermanlands hemsida.

Gulsippan

Gulsippan hör till familjen Ranunculaceae, ranunkelväxter. Frånsett blomfärgen är den mycket lik vitsippan, såväl till förökningssättet med krypande jordstammar som till bladens utseende. Gulsippans blad är i regel något mörkare, småbladen kortare skaftade och flikarna är aningen trubbigare. Variationen är emellertid stor och när blommor saknas är det nästan omöjligt att se vilken art man har framför sig. I knopp- och fruktstadium ser man att gulsippan ofta har två blom-/fruktskaft, något som bara i ytterst sällsynta fall setts hos vitsippan. 

Gulsippan är en europeisk – asiatisk art som i Norden är känd från Sverige, Danmark, Norge och Finland. Utbredningen är mycket egendomlig. Den är vanlig i stora delar av södra Sverige, lokalt även i Sörmland, men saknas norr om Stockholm (annat än som planterad) för att sedan återkomma i Ångermanland och Jämtland.

Gulsippan växer i Sörmland på många ställen men är ojämnt spridd. I länet växer den talrikast i Mariefred - Strängnäs-trakten samt i östra Båvenområdet upp till Malmköping. I övrigt är den sällsynt. Den förekommer även förvildad från odling som exempelvis i gräsmattor, ofta även inne i städerna. Annars är gulsippan en lundväxt som för sin trivsel vill ha näringsrik lerjord uppblandad med mull från lövträd. Den gynnas av hög luftfuktighet och växer därför gärna i dalgångar och längs vattendrag. Den är beteskänslig och påträffas ytterst sällan i områden som varit betade under senare år. Gulsippan tål att plockas eftersom den förökar sig effektivt med jordstammar. Den är idag fridlyst mot plockning för försäljning samt mot uppgrävning. Diskussioner har förts om att artens fridlysning skall upphävas, men inget beslut är taget och fram till dess gäller fridlysningen.

Ja så långt länsstyrelsen. Hemma på mitt land har jag ett litet men livskraftigt bestånd av gulsippa som just börjat blomma. Jag sänder denna ”vårbukett” som en vårhälsning. Lägg då särskilt märke till att buketten står tryggt kvar på sin växtplats trots att den får plockas. Men blommorna håller sig så mycket längre om de får stå kvar.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg