Septembermörker
Men nu är vi inne i september och de allt mörkare kvällarna är på inget sätt livlösa. Det är bara andra som tar över när ljuset försvinner. De varelser som vaknar till när natten sänker sig är minst lika spännande som de man ser på dagen.
Låt oss nu i september spana lite efter dem som befolkar vårt mörker. En grupp som lever upp på natten är sniglarna. I normala fall kallar vi alla dessa blötdjur lite slarvigt för sniglar men sniglar är de som saknar skal.
Till denna grupp hör de stora svarta skogssniglarna, vackra pantersniglar och den spanska skogssnigeln som tyvärr tycks fortsätta sitt segertåg genom landet under namnet mördarsnigel.
Betydligt trevligare är de blötdjur som finns i gruppen snäckor. Det är "sniglar" med skal. Vanligast är trädgårdssnäckan som lätt känns igen på sitt randiga skal. Det är en varelse som ingen trädgårdsägare har anledning att frukta. Trädgårdssnäckan äter inga växter utan tuggar i sig alger och kan i måttligt antal vara ett dekorativt inslag i trädgården.
Vinbergssnäckan störst
En annan snygging är vinbergssnäckan, den största av dem alla. Snäckan har för länge sedan importerats till Sverige som en farmad delikatess men har senare rymt och lever i det fria.
Skrönorna säger att det var franska munkar som införde dem då sniglar var tillåten föda under fastan. Det må vara hur det vill med det men inplanteringen har fungerat utmärkt i Skåne och även hos oss i Mälardalen.
För några dagar sedan hade jag ett sevärt ekipage i min trädgård när flera trädgårdssnäckor åkte snålskjuts på vinbergssnäcka. Undrar just om de hoppade på i farten?
Vinbergssnäcka med trädgårdssnäckor på huset.
På jakt efter blåbandat ordensfly
På natten är det också många insekter som vaknar upp. Det är mystiska varelser som man sällan kan få se på dagen. Nu i början av september fick jag tillfälle att följa med en mycket fjärilskunnig kamrat ut i natten för att se på fjärilar.
Ute i skogen monterade vi upp ett par stora lakan. Framför dessa placerades ljusstarka kvicksilverlampor. Det var en spännande känsla att sitta i storskogen och se vad som skulle hända allt medan mörkret tätnade. Min förhoppning var att få se den nästan mytiska fjärilen Blåbandat ordensfly. Det är en riktig bjässe i fjärilsvärlden som kan bli nära en decimeter mellan vingspetsarna och därmed placerar sig som den största av de svenska nattflyen.
De främre vingarna är camouflage tecknade och smälter väl ihop med en trädstam när de sitter och vilar på dagtid men de bakre vingparen är svarta med ett brett ljusblått band i samma ljusblå färg som serafimerriddarna brukar ha.
Den första nattfjärilen som landade på vår duk var just ett "ordensband". Denna första följdes under kvällen av fler och några som bländats av ljuset kom och satte sig på mina kläder och i håret. Det är roligt när man får se djuret man suktar efter och ännu mer euforiskt blir det när det kommer och sätter sig på en!
Förutom de blåbandade ordensbanden besöktes våra lakan av många andra insekter. Det var sländor, skogs-kackerlackor och nattaktiva bålgetingar men främst fjärilar, de flesta grafiskt vackert tecknade i vitt svart och grått.
Blåbandat ordensfly
Flyttfåglar i nattmörkret
Det är inte bara insekter som flyger på natten. De allra flesta flyttfåglarna sträcker i nattens mörker för att kunna ha dagen på sig att äta och vila.
Mörkret skyddar också för spanande rovfågelsögon. Om man är ute på natten kan man i september höra tunna pipanden från natthimlen. Det är de fåglarnas kontaktläten, vart och ett speciellt för sin art. Sträcket brukar pågå någon timma efter dagbräckningen. Därefter är det rast, vila och mat.
Det är spännande att vara observant på sin trädgård eller buskage som man passerar på väg till jobbet. Varje morgon finns nya fågelindivider som ivrigt letar föda.
En av de bästa platserna att titta på rastande småfåglar är vid reningsverket längs å-promenaden i Gnesta. Här finns allt en fågel kan begära. Täta buskage av fläder och vide, stora bestånd av brännässlor och en stor energiskog på Södertäljesidan.
Ån som löper genom området producerar insekter och som om det inte var nog levererar även reningsverkets slamlager härliga insekter till en hungrig fågel. Mellan buskridåerna finns öppna gräsytor som ger fin sikt mot buskagen och staketet som löper runt reningsverket. Här kan det tidiga morgontimmar sjuda av liv.
Blåhaken "fjällens näktergal"
I mitten av september kan man spana lite extra efter "fjällens näktergal" Blåhaken som brukar finnas i området. Lättast är att se de som rastar på reningsverkets staket. Nu i september börjar de tappa den blå färgen på haklappen men trots en viss förslitning är de vackra.
Ser man ingen kan man lyssna efter ett skarpt smackande läte, ett läte som brukar beskrivas om ljudet av en flaggstångslina som slår i vinden. Hör man det så är blåhakarna inte långt borta.
En blåhake vilar på reningsverkets staket. Fortfarande kan man ana den blå färgen på bröstet.
Ge akt på naturen och ni ska se att det finns nya saker att upptäcka varje dag. Känns det motigt att gå upp och möta ljuset går det bra att ta en liten kvällstur runt utomhusbelysningen innan ni går och lägger er. Alldeles säkert sitter det nattfjärilar runt lampan.
Stanna till och hälsa på dem och ni ska se vackra mönster i svart, vitt och grått.
Välkomna ut i mörkret.
Bertil Karlsson
Miljöstrateg