2018-03-08

Utterbesök i Sigtunaån

Våren 2018 hade vi finbesök i Gnesta. I Sigtunaån, som rinner genom Gnesta, bodde då en utterfamilj, en mamma och tre nästan vuxna ungar. Här kan du läsa om mötet med utterfamiljen.

Mamman var inte nere under vattnet mer än några få sekunder innan hon kom upp med små abborrar. Ungarna tiggde mat av mamman men hon var tämligen kallsinnig, och det var inte att undra på. När tiggeriet inte fick någon effekt dök ungarna ner och kom upp med egna fiskar. De var inte så skickliga som mamman men det räckte gott för att fylla magen.

Uttrarna verkar föredra lite lugnare vatten, gärna med en iskant så att det är lätt att klättra upp, de äter helst på land.Uttrarna är tyvärr duktiga på att hålla sig undan, särskilt om man har med en kamera. Min kamera och uttrarna har en mycket dålig tajming. Dagar då jag släpar med mig hela fotoutrustningen är uttrarna som bortblåsta men om jag bara har telefonens kamera att tillgå kan de vara ytterst tillmötesgående. Så detta naturtips innehåller bara en riktigt dålig mobilkamerabild.

Bild på utter

Utter eller mink?

I Sigtunaån finns både utter och mink. Kan man ta fel? Svaret borde vara nej, är man osäker är det troligen en mink. När uttern kommer är det sällan någon tvekan. En utter är stor och tung. Kroppslängden är mellan 57 och 95 centimeter, till det kommer svansen på 35 till 45 centimeter. Det är alltså ett meterlångt djur med en vikt mellan sju och tolv kilo. En mink har sällan mer än halva utterns längd och väger som mest lite över ett kilo.

Övrigt djurliv läng Sigtunaån

Förutom utter och mink finns också bäver. Den gör inte så mycket väsen av sig utan verkar mest hålla till i sin hydda på dagarna. På hyddan nedströms Visbohammarsbron syn ändå spår som visar att den finns och rustar sin hydda. Mest ses annars gräsänderna. Nu när det frusit vid Marieströms utlopp nedanför Gnestastrand har änderna flyttat ner i Sigtunaån. Här kan de drygt hundra gräsänderna vänta ut vintern i trygg förvissning om att risken för igenfrysning är minimal då strömmen är stark och håller hela ån öppen.

De senaste dagarna har det även kommit sångsvan till åns öppna vatten. Svanarna börjar så här års allt mer hålla ihop parvis. Nedanför reningsverket var det i tisdags fem sångsvanar, så det var bäddat för konflikt. Och det blev det verkligen. Det uppstod ett rejält slagsmål där det nöps med näbbar men framföra allt så slogs det med vingknogar. Svanar kan utdela rejäla slag med vingarna, enligt rimligt pålitliga källor ska en svan kunna slå av en människas arm. Jag fick en bild av en av svanarna när den flög förbi, och den hade sår på vingknogen, så nog gick det hett till i vinterkylan.

Bild på sångsvan

Övriga djur gör inte så mycket väsen av sig, det gäller att hushålla med energin under vintern. Den grå hägern finns i några exemplar längs ån. Den flyttar motvilligt på sig när människor kommer för nära. En annan rolig vintergäst är vattenrallen. Det är en ganska märklig uppenbarelse, kropp som en dvärghöna, långa ben med jättestora fötter för att kunna gå på sviktande vassbäddar och så en lång röd näbb. Vattenrallen är inte särskilt skygg men traskar mest runt i sina egna ärenden som utspelar sig i vassruggar där den söker mat. Ser ni något i dvärghönsstorlek, röra sig i en lite tätare vassrugge, så stå och vänta en stund, troligen kommer vattenrallen ut och visar upp sig i all sin absurditet.

Bild på vattenrall

En promenad längs Sigtunaån

Sigtunaån är en stor tillgång för Gnesta, året om. Den bjuder alltid på möjligheter att få uppleva något spännande. Frågan är dock om den inte betyder mest nu under vintern när annan natur är stilla och djupfryst. Öppet vatten betyder liv och en miljö där vi kan ströva, observera och längta efter en kommande vår.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg