2007-11-24

Borgdammen i norra Gåsinge

På toppen av berget finns lagd sten som visar var borgmuren har funnits.

Sverige har omkring 1000 registrerade fornborgar varav de flesta finns i Mälardalen. Sörmland kan ståta med merparten av dessa, ca 300 stycken, och givetvis har vi i Gnesta kommun vår beskärda del av dessa. Fornborgarna hos oss är företrädesvis av flyktborgstyp.

Flyktborg

I tider av ofärd och risk för ond bråd död iordningställdes evakueringsborgar på otillgängliga och lättförsvarade platser. När främmande rövarflottor siktades tog man sitt pick och pack och drog sig undan till flyktborgen i väntan på att inkräktarna skulle dra vidare.

De borgar vi har i Gnesta har alltså inte fungerat som boplatser och därför finns få eller inga fynd i dessa som kan dateras exakt i tid. Vad man vet är att borgar uppfördes och fanns till hands under en lång period i vår historia, mellan 2000 f. Kr. och 1000 e. Kr. Kulmen i borgbyggandet kom under den oroliga folkvandringstiden, 400-550 e Kr.

En typiskt sörmländsk flyktborg ligger väl dold i skogsmark på ett berg. De ofta brant stupande bergen gjorde att de var lättförsvarade utan att man behövde bygga ett så omfattande befästningsverk. Ofta sluttar bergen mindre brant mot inlandsisens stötsida och på denna sida uppfördes försvarsvallar av sten.

Troligen förekom även någon typ av träpalissad men alla spår av sådana är för länge sedan borta. Det man kan se är stenvallar och ibland en antydd portöppning. Då fornborgarna ligger på höga berg är de ofta värda ett besök, förutom den historiska aspekten har flera även en anslående utsikt.

November månad är en alldeles utmärkt tid att göra en vandring till ett fornborgsberg. De flesta löv har fallit varför utsikten blir än mer vid än på sommaren. På vägen till berget kan man också passa på att titta efter de sista frosttåliga trattkantarellerna.

Borgdammen i norra Gåsinge

Jag vill i detta naturtips göra lite reklam för en av våra mer dolda fornborgar, borgen vid Borgdammen i norra Gåsinge. För att ta sig ut till Borgdammsberget följer man enklast Sörmlandsleden från Skottvångs gruva. Sörmlandsleden är som alltid det kanske bästa sättet att ta sig ut i naturen. Risken att gå vilse är minimal.

Vi parkerar vid Skottvångs gruva och följer banken efter den nu nedlagda järnvägen mellan gruvan och Åkers styckebruk. På sidan av stigen ser vi de mäktiga varphögarna, det är det icke malmförande gråberget som tagits upp ur gruvorna - dåtida industriavfall. Snart viker stigen av in i skogen och passerar Ekeberga, en av de byggnader som haft anknytning till Skottvångs gruva och genom sin arkitektur och rappade fasad direkt anknyter till den bruksmiljö vi nu lämnar. Ekeberga var på sin tid en pumpmästarbostad det vill säga bostad för en betydande man i gruvhierarkin.   

Rikt fågelliv

Nu tar skogen vid. Sörmlandsleden är vältrampad och den tydliga leden vittnar om att upplevelseturism är ett populärt fritidsnöje i Gnesta kommun. Leden följer Milsjöns östra strand. De fallna löven frasar under fötterna men en glad trumning får oss att stanna upp. Det är den större hackspetten som ivrigt bearbetar en tallkotte i en av sina hackspettsmedjor i en torrfura.

Tystnaden gör att även andra ljud börjar höras. Från strandskogens snår hörs gärdsmygens långdragna knäppanden. Ganska likt men ändå tydligt distinktare hörs snart även stjärtmesarnas tserrr. Stjärtmesarna är en av mina favoritfåglar. Den lilla runda mesen ser på pricken ut som en ullig pingpong-boll med ett långt skaft till stjärt. Det är en av skogens allra näpnaste innevånare som oftast hittas i fuktiga strandskogar.

Vandringen går vidare, skogsbruket har satt sina spår men det är inga våldsamma hyggen. Här och var finns rikligt med ung ek och grova aspar. Det är roligt att se att skogen fått behålla en del av sin artrikedom och att lövträden får finnas bland alla granar och tallar.

Mellan stammarna skymtar den fallna jätteeken.

Efter cirka en och en halv kilometer (från Skottvång) kommer vi fram till en trolsk vattensamling på höger sida. Här har en jätteek brutits och fallit ned till en sista och mycket dekorativ vila i vattnet. I omgivningen finns det gott om hackspettar, nötväckor och trädkrypare, alla de fåglar som är specialister på att pilla ut spindlar och andra läckerheter ur grov bark.

2000 år gammal borg

Vid bortre ändan av den lilla vattensamlingen leder en antydd stig upp till vänster. Efter några tiotal meter börjar vi ana lagda stenar uppe på bergets topp. Vi är framme och kan snart se två murar med sten. Det är ett imponerande arbete som utförts för kanske 2000 år sedan. Man kan bara spekulera i hur de stackarna som satt här och väntade ut fienden hade det. Många oroliga tankar var det säkert. Skulle gården vara kvar när man kom hem igen? Vem skulle man sända ut för att spana för att se om faran var över osv?

Efter besöket på Borgdammsberget kan vi välja att gå samma väg tillbaka eller att fortsätta längs en av de två rundslingor som leder tillbaka till Skottvångs gruva. Den ena slingan är på fyra kilometer och den andra på nio kilometer. Vilken väg vi än tar kan den med fördel avslutas på Skottvångs gruvas servering. Det har vi gjort oss förtjänta av.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg