2008-08-11

Fix och trix med getingar

Ännu vet vi inte om 2008 kommer att bli ett historiskt getingår men mycket tyder på att värmen som varit kan komma att locka fram en hel del getingar.

Nyttiga djur

Nu skall först konstateras att getingar är synnerligen nyttiga djur. Getingar är rovdjur och fångar bland annat mängder av insektslarver som de utfodrar sina larver med. Vilka insektsarter de tar mest beror på den tillgång som finns i de närmaste omgivningarna.

Tack vare getingarna har vi därför betydligt färre andra insekter som kan ställa till med problem. De vuxna dricker dock främst nektar och i viss mån en sockerhaltig saliv som de egna larverna avger. på grund av sin nektardiet är getingarna viktigare pollinerare än de flesta tror. Getingarna besöker våra vanligaste frukt- och bärväxter såsom äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär.

Getingar har bitande mundelar och en kort, bred tunga. Med den kan de slicka i sig nektar från blommor där nektarn är lätt att komma åt. Rosväxter, flock- och korgblommiga växter hör till dem som har getingvänliga blommor med lättåtkomlig nektar.

Getingbefria din närhet

Men om man nu sitter trädgården med eftermiddagsfikat och omsvärmas av getingar kan jag ha förståelse för att man inte i första hand inser glädjen och nyttan med getingar. Men det finns ett sätt att bli kvitt de närgångna besökarna som jag med framgång praktiserat i sommar.

Getingar är otroligt förtjusta i kött. Jag har i sommar kunnat konstatera att de ratar alla andra rätter, inklusive min hemkokta björnbärsmarmelad, vilket förargar mig något, om det finns lättrökt skinka. Metoden i getingbefrielse är därför att ha en tallrik med en skiva skinka till hands.

När man kommer med sin dukade kaffebricka inklusive getingskinkan placeras skinkassietten på ett avlägset hörn av bordet. Getingarna kommer direkt och gör några prövande svängar runt den uppdukade härligheten, vifta inte hysteriskt i detta skede utan sitt lugnt och stilla, oprovocerade getingar sticks inte. Efter en liten stund har skinkan lokaliserats och sedan kan man i lugn och ro njuta sitt kaffe under tiden som getingarna far i skytteltrafik mellan skinkfatet och boet.

Enkelt och smärtfritt för alla parter. Trots att getingarna roffar åt sig ansenliga bitar, flera kvadratmillimeter, så kan en skinkskiva räcka flera dagar om man förvarar den i kylskåpet mellan trädgårdsbesöken.

Med sina näbbliknande horisontella mundelar klipper getingarna ut lagom stora skinkbitar.

En ännu effektivare metod är att ha fiskrens på bordet då getingar i än högre grad uppskattar rå fisk, men fiskrens på kaffebordet har ju andra uppenbara nackdelar. En varning utfärdas dock för att servera sushi på uteplatsen i augusti, risken är uppenbar att det blir många som kommer att konkurrera om de japanska läckerheterna.

Lite getingfakta från Naturhistoriska Riksmuseet

Det vi dagligt tal kallar för getingar lever i organiserade ettåriga samhällen med drottning, arbetare och hanar. Det finns 12 arter sociala, samhällslevande, getingar i Sverige.

Förutom de sociala getingarna har vi 28 arter solitära getingar. De solitära lever inte i samhällen och har ingen arbetarkast, bara honor och hanar. Honorna bygger egna bon av lera eller så utnyttjar de redan befintliga håligheter i trä där de lägger sina ägg. Varje ägg förses med ett förråd av insektslarver som honan förlamat med sitt gift. De blir sedan föda åt den egna larven.

Hos getingar, liksom hos andra gaddsteklar, är äggläggningsröret ombildat till en gadd som är i förbindelse med en giftblåsa. Giftet är komplext, och består av en rad aminer, peptider och proteiner, vilka har en starkt smärtframkallande verkan. Gadden sitter i bakändan på getingen. Taggen saknar hullingar, och getingar kan, till skillnad från tambiet, därför sticka flera gånger.

Livet och årscykeln i ett getingbo

Getinghonan, drottningen, som blev befruktad föregående höst, kommer fram på våren efter att ha övervintrat på en skyddad plats. Hon börjar ganska omgående bygga ett nytt bo med en stomme av tuggat träd. Inuti det nya trähöljet bygger hon upp celler där hon lägger ett ägg i varje cell. Ur äggen kläcks larver som drottningen föder upp med nektar och kött i olika former vilket oftast är insekter som hon samlat.

Efter några veckor förpuppas larverna, och pupporna kläcks efter ytterligare någon/några veckor. De individer som kläcks är sterila honor, som kallas för arbetare. Arbetarna tar nu över drottningens uppgifter att bygga vidare på boet och att utfodra larverna. Drottningen koncentrerar sig nu enbart på att producera ägg. Är det en varm och inte alltför fuktig sommar kan boet och därmed individantalet i boet bli stort.

Mot slutet av säsongen, när dagsljuset blir kortare, ser drottningen till att det föds individer av både hanligt och honligt kön. De nykläckta drottningarna skall nu para sig med hanarna från andra bon, och efter parningen går honan till övervintring. Det är alltså de nya drottningarna som skall bilda nya samhällen nästkommande år, medan de gamla drottningarna, arbetarna och hanarna kommer att dö.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg