Kusligheter i vintermörkret

Så här före jul borde naturtipset handla om julefrid. Men nu är det en gång så att berättelser om de vardagliga och goda människorna sällan blir en god historia. Annat är det med passion i kombination med våld och ond bråd död, då finns det något att berätta.

Jag tänkte denna gång försöka locka ut er till Forsbro i Gåsinge. Vi ska till Åkers bergslags mörka skogar där många märkliga ting har utspelat sig. Åker man den slingriga vägen mellan Avla och Solvik kommer man efter gården Berga till en skarp vänsterkurva där vägen går över en bro. Här finns möjlighet att med sedvanlig hänsyn parkera. Ställ inte bilen framför vägbommen eller postlådorna.

Den bro som i dag används är en trist historia, byggd på en korrugerad plåttrumma. Lite nedströms finns dock den gamla bron bevarad. Det är en vackert välvd stensatt bro som numera endast kan användas av gående. Jag har vissa år noterat ett mystiskt fenomen när jag står på bron. Vattennivån är högre på uppströmssidan än nedströms! Förklaringen är att några pigga bävrar byggt en damm under bron. Den syns inte om man inte går ner och tittar under brovalvet.

Tidigt järnbruk

Platsen ni kommit till är Forsbro. Omgivningarna ser inte så märkvärdiga ut men här finns en lång industrihistoria. Vagt kan anas rester från ett tidigt järnbruk som hänger samman med järnhanteringen i Åkers bergslag. Den drivande kraften för bälgar och stångjärnshammare var vatten. Det gällde då att leda in så mycket vatten som möjligt till det nedströms liggande Skeppsta bruk. Vattnet som rinner vid Forsbro har letts lång väg för att förse bruket med kraft.

Det är flera mindre åsystem som knutits samman, den totala sträckan är flera mil med start i Strängnäs kommun. Den sista biten ned mot sjön Barrsätern, som fungerat som vattenmagasin till Skeppsta bruk, är ån stenlagd och liknar mest en kanal. Kanalen startar strax nedströms den gamla valvbron och är ett vackert stycke hantverk från förr. På försommaren sjunger gärdsmygen i strandkanten och någon enstaka gång blixtrar en kungsfiskare förbi.

Järnkorset

Går man från Forsbro, förbi den stensatta bron och följer den gamla körvägen kommer man efter en stigning fram till en ledmarkering och en skylt formad som en pil som pekar in mot vänster. Följ ledmarkeringens orangea pinnar in i skogen. Efter något hundratal meter kommer man fram till en berghäll där ett kors av järn placerats.  Korset visar platsen där ett mord begicks 1793.

Den sorgliga historien bakom händelsen handlar om ett triangeldrama mellan skomakaren Anders Larsson, smeden Per Forsström och Forsströms fru Catharina Gropp-Forsström.
Tillsammans hade makarna Forsström fått tre barn. Två dog med kort mellanrum och bara en 12-årig son fanns kvar. Ett år efter de båda barnens död började kärlek spira mellan Catharina och Anders Larsson. En posttraumatisk reaktion?  

Larsson var gift och hade egen familj men det var inget som hindrade att mörka planer började smidas. Till Catharina sa Larsson: "Om du blir enka får jag wäl ge min hustru gift". Nu gällde det att se till att Catharina skulle bli änka. På kvällen den 10 augusti 1793 slog Anders Larsson följe med Catharinas man Per Forsström när han skulle gå hem från Skeppsta till Forsbro efter dagens arbete. Forsström anade inte oråd förrän Larsson drog upp en yxa och med två raska hugg mördade smeden. Följande morgon hittade Per Forsströms arbetskamrater kroppen och på platsen satte de senare upp det kors av järn som ännu står kvar på platsen.

Avrättad på Axala hed

Misstankarna riktades snart mot Anders Larsson och i oktober samma år erkände han dådet inför domstol vid Daga häradsrätt i Gåsinge Tingshus. Domen blev hård och löd "sig sjelv till wälförtient straff och androm till warnagel mista Lif sitt och halshuggas".

Larsson bedyrade att Catharina var okunnig om att mordet planerats men det var inget som domarna trodde på så även Catharina dömdes. Hennes straff blev 30 par ris med tre slag av paret. Slutet på historien utspelades på Axala hed i Björnlunda den 11 oktober 1794 då Anders Larsson avrättades genom halshuggning.

Mitt tips under december är att ta en promenad runt Forsbro. Se det mörka vattnet strömma i den stensatta kanalen och beundra stenläggarnas hantverksskicklighet. Följ den lilla körvägen upp till det järnkors som rests för mer än 200 år sedan. Inskriptionen på korsets järnplatta har rostat bort men en modernare skylt uppsatt av Gåsinge- Dillnäs hembygdsförening berättar fortfarande historien.  

Bertil Karlsson
Miljöstrateg