Miljövänliga julblommor och fönsterlav

Julen står för dörren, en tid då homestylister och vanliga pyntare har bråda dagar. Något som många önskar under den mörka årstiden är blommor, mossa till adventstaken och lite allmänt grönt till kransar. Trots julstressen kan det vara på sin plats att stanna upp och fundera lite på hur julblommor är producerade. Vill ni inte bara se grönt utan också tänka grönt d.v.s. miljömässigt, kan du leta efter miljömärkta blommor. Blommor märkta med Svenskt Sigill eller holländska blommor med märkningen ”MPS. A” har producerats rimligt miljöriktigt. Beteckningarna Fairtrade och FFP (Fair Flowers Fair Plants) visar att arbetsvillkoren varit bra för de som odlat blommorna. Under vårsäsongen finns KRAV-märkta tulpaner och tulpaner märkta med Svenskt sigill, kanske finns det sådana blommor till jul i en affär nära dig?

Producentlandet visas ofta på blomsterförpackningarna. För mer exklusiva snittblommor kan det handla om afrikanska eller sydamerikanska länder. Här kan det vara svårt att göra det korrekta miljövalet. Blommorna är fraktade med flyg men då de odlats utan tillskottsvärme är det ofta ett bra val ur klimatsynpunkt. Kundens resväg till och från butiken gör egentligen det största miljömässiga avtrycket. Ju längre ni måste åka bil för att handla dina blommor, desto större miljöpåverkan.

Återbruka mossan

Vitmossa är handelsnamnet på Fönsterlav (Clanodia Stellaris) som brukar finnas i affärerna till jul. Denna ”mossa” kan vara behandlad med flamskyddsmedel för att minska brandrisken. Mycket har skrivits om hälsofaran med flamskyddsmedel och om tveksamma arbetsförhållanden för dem som behandlar fönsterlaven. Det händer mycket kring kemiska ämnen. Några förbjuds, några godkänns och handelsnamnen förändras varför det i ett naturtips kan vara vanskligt att försöka bena ut sanningen och eventuella risker med behandlad fönsterlav. Vad som är oomkullrunkeligt sant är, att om ni vill undvika flamskyddsmedel är lav direkt från naturen det bästa valet. Brandrisken är dock påtaglig så att hålla mossan fuktig med hjälp av en blomspruta är en billig, och nödvändig brandförsäkring.

Får man då plocka fönsterlav i naturen? Jag har undersökt vad som står på Naturvårdsverkets hemsida om allemansrätten, vilket är följande ” Mossor och lavar finns inte med i lagtexten, men får antagligen plockas. Men inte i stora mängder och inte till försäljning.” Det är inte helt glasklart men vi får väl tolka naturvårdsverket så att om ni plockar en liten påse lav till adventstaken på ett hänsynsfullt sätt i skogen bör det vara tillåtet. Mossor och lavar växer extremt långsamt så gör inte större sår än nödvändigt i mosstäcket. Det fina med fönsterlav är att ni sedan inte behöver plocka nytt varje år. Fönsterlav är en verkligt återanvändningsbar produkt. Efter julen torkas den blomsprutvåta laven. När den är riktigt knastertorr läggs den i en uppblåst och ihoptejpad plastpåse för sommarförvaring. När det sedan är dags att börja dekorera till nästa jul, läggs mossan i ljummet vatten en stund. Den blir då mjuk och formbar igen.

Men lummern då?

Jag skrev att grönt till kransbindning är en tradition i många hem. I min barndom bands det varje år kransar av hemplockad lummer. Lummer håller sig grön även i torrt tillstånd så det var ett tacksamt kransmaterial som höll sig fint under hela julhelgen.

Lummerväxterna tillhör familjen ormbunksväxter. I Sverige finns nio arter lummer men i världen finns över 1000 olika arter. Det speciella med lummerväxterna, skriver Naturhistoriska riksmuseet, är att de har sin storhetstid bakom sig. Under tidsperioden Karbon för sådär 350 miljoner år sedan var lummerväxterna bland de första organismerna som kunde växa på höjden. De vann på så sätt fördel över andra genom att nå upp i solljuset. Till slut utvecklades stora trädlika och skogsbildande arter som kunde bli över 30 m höga. De lummerarter vi har i våra skogar i dag lever som markkrypande växter, betydligt mer lämpade för kransbindning än sina 30 meter höga förfäder.

I likhet med lavar och mossor är lummerväxterna långsamväxande och känsliga för plockning. Min rekommendation är att ni väljer något annat grönt till kransen än just lummer. Det finns mycket att välja på. Gran, tall och enris är också vackert och skulle det kännas för stickigt finns alltid lingonris som ett alternativ. Men lummerväxterna är ändå värda att leta upp, bara för att titta på, när ni ändå är ute i skogen.

Två arter kan hittas på en skogspromenad; Revlummer och Mattlummer. Båda är vintergröna och växer som långa revor längs marken. Enklast skiljs de genom att revlummern har hårda barrlika blad medan mattlummern har mjukare ”barr”. Mattlummern har fått sitt namn av att man förr vävde grova mattor av den sortens lummer. Mattorna var särskilt lämpade som dörrmattor. Mattlummer kunde också knytas samman och användas vid grovdiskning, en äldre form av Svinto så att säga. Mest känd är nog ändå mattlummern för sin produktion av nikt. Lummer är en kryptogam som producerar sporer för sin förökning. Detta sporpulver som kallas nikt, samlades förr in i stor skala. På den tiden, när apoteken själva blandade och beredde sina olika medikamenter, rullades pillren avslutningsvis i nikt så att de inte skulle suga åt sig fukt och klibba ihop.

Men nikt hade också sin betydelse i mer festliga sammanhang. Det brinner explosionsartat utan rökutveckling vilket utnyttjades till blixteffekter på teatrarna. Sporerna består till 50 % av olja så de var eldfängda så det räckte till.

Decembertipset

Tipset i advent är att ni tittar efter matt- och revlummer när ni tar era skogspromenader och när julen är slut, lägg undan er vitmossa/fönsterlav till kommande behov. Det finns ett liv efter jul. Kanske inte för grisen men för mossan.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg