Klas Jervfors Turner
Klas är enhetschef för Gnesta kulturskola för fritidsgården Chill.
Utbildning
- Tvåårig musikerutbildning, Birkagårdens folkhögskola
- Fyra och ett halvt års utbildning på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH), inriktning: instrumental- och ensemblepedagog, jazztrombon
- Tvåårig rektorsutbildning för kulturskolerektorer, Karlstads universitet
Meriter och erfarenhet
Har tidigare arbetat som bleckblåslärare vid Kulturskolan i Stockholm och Upplands Väsbys musikskola. Har även undervisat i musikproduktion på Sundbybergs musikskola samt arbetat som musiklärare på Södertälje friskola. I Gnesta har jag undervisat musik i klass åk 3–5 på flera av de kommunala skolorna.
Arbetar i dag även som chef för Fritidsgården Chill och Freja Café.
Musikererfarenhet
Är aktiv som frilansmusiker och har medverkat på över 80 skivor. Bland annat har jag spelat med Magnus Uggla, Anna Ternheim, Babsan, Peter LeMarc, Ulf Lundell, Jessica Andersson, Andreas Johnson, Totta Näslund, Rebecka Törnqvist, Freddie Wadling och Ebba Forsberg.
Jag har också spelat in musik till film och teater.
Intervju med Klas Jervfors Turner
Hur började du spela musik?
– Jag började som åttaåring med blockflöjt ett år. Man var tvungen till det för att få spela något annat instrument. När jag fyllde nio började jag spela trombon.
Vilken studioinspelning är du mest nöjd med?
– Jag gjorde en studioinspelning 2013 med min gamla idol, trumpteraren Lew Soloff samt Jojje Wadenius. Den blev inte så pjåkig och det var väldigt kul att medverka!
Vad är det roligaste med att vara chef?
– Att få bidra till att skapa sammanhang där scenkonstens magi och onämnbara mystik drabbar eleverna. Det är också kul att få arbeta med att utveckla verksamheten till det bättre samt att bibehålla det goda.
Kan du berätta om en minnesvärd spelning?
– Jag spelade en gång, som sjuttonåring, på Kulturhuset i Rinkeby tillsammans med en saxofonist från Gambia och en rysk gatumusikant på keyboard. Det blev en oförglömlig kväll på många sätt.
– En annan oförglömlig konsert var den jag gav med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Konserthuset 2006. Jag hade komponerat delar av musiken själv och arrangerat alltsammans, och medverkade dessutom som solist. Bland annat skulle jag spela trumpet på ett av styckena – utantill, inför ett fullsatt konserthus. Problemet var bara att jag i stunden helt hade glömt bort hur melodin, som jag själv hade skrivit, gick. Sekunderna innan min insats ville hela min kropp springa av scenen. Jag tog till och med några steg bakåt. Men så höjde jag ändå trumpeten till läpparna, och i samma ögonblick som jag skulle spela kom musiken tillbaka till mig. Jag spelade felfritt. Snacka om nervpers!
Har du något favoritband eller musiker?
– Jag gillar Rockskolan 1 och alla musikelever på Kulturskolan.
