Hantering av massor

Massor uppkommer i samband med till exempel rivning, schaktning eller sanering. För att få återvinna massor ska det finnas ett uttalat syfte eller anläggningsändamål. Det kan vara ett vägbygge, en bullervall eller utfyllnad inför byggnation.

Anmälan eller tillstånd kan behövas

Uppgrävda massor räknas som avfall. För att få använda massorna till nya ändamål kan man behöva göra en anmälan eller ansöka om tillstånd. Det som avgör om man får använda massorna är:

  • Risken för förorening av mark och vatten.
  • Risken för grumling av vatten.
  • Risk att föroreningssituationen på fastigheten försämras av att massorna läggs upp.

Tillstånd söks hos länsstyrelsen och anmälan ska göras minst 6 veckor innan till miljöenheten.

Dessa koder i miljöprövningsförordningen gäller vid tillstånd och anmälan:

Tillståndsplikt B (länsstyrelsen prövar ansökan) och verksamhetskod 90.130 gäller användning av avfall för anläggningsändamål på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken inte endast är ringa.

Anmälningsplikt C (anmälan ska ske till miljöenheten) och verksamhetskod 90.140 gäller för användning av avfall för anläggningsändamål på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken är ringa.

Icke förorenade massor

I vissa fall måste du anmäla användningen av massor även om det inte finns någon risk för förorening. Det gäller om:

  • Naturmiljön förändras.
  • Du ska använda massorna inom strandskyddat område.

Anmälan ska lämnas till länsstyrelsen.

Om massorna ska användas inom det verksamhetsområde där de uppkommit betraktas de inte som avfall. Används enbart dessa massor och det finns ett syfte med arbetet krävs ingen anmälan.

Provtagning kan behövas

Innan arbetet påbörjas ska en bedömning göras om det finns risk för föroreningar. Om det finns en risk ska det göras en provtagning.

Även material som är inert, det vill säga material som är svårt att lösa upp, till exempel tegel, kan innehålla föroreningar. Provtagning bör göras om det finns en osäkerhet. Följande frågor kan ställas för att du ska få en uppfattning om vad det är för typ av massor:

  • Kommer massorna från en fastighet där saneringsarbeten pågår?
  • Kommer massorna från en fastighet som kan ha fyllts ut med förorenade massor?
  • Finns det eller kan det ha funnits avfallsupplag, kemikalielagring, cisterner/tankar eller oljeavskiljare där massorna kommer ifrån?
  • Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
  • Har tankning av olja, bensin eller diesel förekommit på platsen där massorna kommer ifrån?
  • Har några olyckor inträffat på platsen där massorna kommer ifrån såsom spill av kemikalier eller brand?
  • Finns det någon annan anledning till att massorna skulle kunna vara förorenade?

Antal prov

Vid volymer om ca 200 m³ ska man ta minst ett samlingsprov. På volymer upp till 2000 m³ ska minst fem prover tas. För volymer därutöver tas minst ett prov per ytterligare 1000 m³. Vid ledningsschakt tas prov var femtionde meter. För större ytor görs en provtagningsplan. Det kan vara bra att anlita en konsult med erfarenhet av provtagning av massor.

Ansvarsfördelning för masshantering

Den som lämnar massor ska kunna ge information till mottagare och myndigheter om:

  • Varifrån massorna kommer (fastighet).
  • Tidigare markanvändning.
  • Om det finns misstanke om föroreningar och i så fall provtagningsresultat med halter och eventuella laktester.
  • Klassificering av massorna (mindre än ringa risk, icke-farligt avfall, farligt avfall).
  • Levererad mängd och mottagare.
  • Kontroll av att mottagaren har tillstånd att ta emot massorna (53§ Avfallsförordningen).

Den som tar emot massor för mellanlagring/behandling ska:

  • Bedöma om informationen från den som lämnat massorna är rimlig.
  • Se till så att det går att koppla samman informationen med rätt massor (all information ska följa med massorna).
  • Dokumentera om klassningen av massorna ändras och i så fall skälen till detta.

Senast publicerad 2019-01-08