2017-10-12

Några växter att se upp med

I våra trädgårdar finns mycket att vara rädd om, särskilt om ni har gamla fina kulturväxter som löjtnantshjärta, stockros, bondpion eller luktpion. Men det finns även några som bör hållas så kort som möjligt.

Det handlar om tre invasiva arter som jag i detta naturtips tänkte beskriva lite närmare. En invasiv art är en art som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde. De sprider sig av egen kraft och skadar det ekosystem som de introducerats till.

De invasiva trädgårdsarterna är ofta vackra och det är också huvudorsaken till att de förekommer i våra trädgårdar. Människor har tyckt om växten, planterat den i sin trädgård men sedan har etableringen av den nya växten oftast lyckats alltför bra. Den har spridit sig utom all kontroll.

Jättebalsamin

Bild på jättebalsamin

Den första växten som jag vill berätta om är Jättebalsamin. Det är en högrest växt med rosa blommor. Som alla balsaminväxter har den frökapslar som när de mognat, spricker upp vid beröring. Ibland kan man faktiskt höra ett litet plopp när fröerna sprätter iväg. Jättebalsaminen är ursprungligen en växt från Himalaya som odlas som prydnadsväxt i Europa.

Den finns ofta på lite fuktigare mark, men avböjer inte en växtplats i en trädgård, om den bjuds in. Första fynduppgift är från Frihamnen i Stockholm så sent som 1928. Från och med augusti i år är det inom EU förbjudet att byta, odla eller transportera jättebalsamin. Totalt finns det 11 sådana totalförbjudna arter som förekommer i Sverige.

Parkslide

Den andra växten är Parkslide. Det är en växt som kommer från Japan. Det latinska namnet är också Fallopia japonica. Detta är en riktigt besvärlig växt som man bör akta sig för att få in i sin trädgård. I Storbritannien är försäljning och spridning av parkslide förbjuden och den ska hanteras som farligt avfall. Troligen blir även denna art, inom kort, totalförbjuden inom EU precis som jättebalasminen. Anledningen till denna njugga inställning är att den kan sprida sig snabbt och orsaka stora skador.

Bild på parkslide

Dess rötter och underjordiska stammar växer mycket fort och kan tränga igenom asfalt, dränering, betong och avlopp. Artens förekomst har också negativa effekter på biologisk mångfald. Parkslide tränger ut inhemska arter genom att täcka stora områden och påverkar både växter och djur. Parkslide är mycket svår att bekämpa och kräver ofta en kombination av insatser under ett antal år för att man ska lyckas.

Kapning av plantor flera gånger under växtsäsongen är ett måste. De avhuggna stjälkarna bör därefter torka och sedan brännas på plats för att inte oförbrända växtdelar ska få möjlighet att slå rot på en ny plats. Helst ska sedan rötterna grävas upp och förstöras. Sisyfos skulle ha en värdig motståndare i en trädgård med parkslide. Det enda lite positiva är att fröerna inte gror i vårt klimat. Parkslide gynnas av ett varmare klimat så det är hög tid att ta upp kampen.

Lupin

Den sista växten som ni bör se upp med är Lupin. Här har vi en växt från Nordamerika som togs in till Sverige för första gången 1870 som en vacker prydnadsväxt, vilket den också är, men den har avigsidor. Det är en snabbväxande, flerårig art som sprider sig effektivt med frön, men även genom sin jordstam. Eftersom lupinen är en kvävefixerande art ökar kvävehalten i jorden där den växer, vilket kan påverka omgivande flora negativt då många ängsblommor behöver mager mark för att trivas. Lupin konkurrerar även ut övrig flora genom att de skuggar lågväxande arter.

Här har vi alltså inte bara problemet med överväxning av andra växter utan även att hela markstrukturen blir förändrad. Man kan säga att lupinen ”växer ihjäl” många andra arter. Det är därför särskilt allvarligt när lupiner etablerar sig i miljöer med stor biologisk mångfald som till exempel ängsmarker, eller längs artrika vägkanter.

Även insektslivet kan drabbas, eftersom många fjärilar och vildbin är beroende av särskilda värdväxter, som kan konkurreras ut av lupinerna. Lupinernas framfart har uppmärksammats mer och mer. Bland annat har lokala naturskyddsföreningar haft särskilda kampanjer mot lupinen. Men bekämpningen är, även för lupin, ett arbetsintensivt företag. Lupinen är envis och seg varför bekämpningen måste vara långsiktig och upprepas ofta.

Rötterna klarar övervintringen bra och fröna i marken lär bevara sin grobarhet i över 50 år. I första hand bör man se till att det inte bildas några nya frön genom att kapa av blomstjälkarna innan fröna mognar. Då fylls inte fröbanken i marken på och inga fler frön sprids ut i omgivningen.

Ta upp kampen nu!

Detta naturtips handlar mycket om hur man kan ta hand om natur genom att våldföra sig på några besvärliga arter för att gynna den övriga floran och faunan. Så tipset inför höstgrävningen är att inte vänta utan med kraft ge er på era bestånd av jättebalsamin, parkslide och lupin. Det bör inte vara någons rättighet att låta de invasiva arterna leva i sin trädgård under tiden som grannarna kämpar för att bevara den biologiska mångfalden i sina.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg