2008-10-08

Lönnarnas tid

Naturen är föränderlig både i de långa skeendena och i de korta årliga cyklerna. För mig betyder träden mycket när det gäller att följa årstidernas växlingar. Skogen består verkligen inte "bara utav en massa träd" utan det handlar om artindivider som visar sig vid olika tider på året, liksom skådespelare på en teater med individuella scenframträdande.

Om vi tänker oss en blandskog på vintern. Lövträden syns inte till men granarna står dovt gröna med tallarnas mer gultonade barrgrönska insprängda. Färgspelet är något monotont och bryts bara av snön som bäddar in skogen i ulliga täcken.

Första våraningen

När så den första våraningen kommer är det björkarnas tid. I de förr så svartrisiga björkarna börjar man kunna ana en svagt lila ton som verkar hämtad från den ljusnande lila marskvällsskymningen, ni vet den där första kvällen då man märker att dagarna faktiskt blivit lite längre och att det finns hopp om en vår. Straxt efter björkarna kommer videts tid med alla små sovande videungar i dikeskanter och våtmarker.

När knopparna brista

Lövsprickningstiden kan jag nästan hoppa över, den är så uppenbart påtaglig med sin början i häggskogarna varifrån den sakta sprider sig över till de andra lövträden för att sluta med asklöven, som är det sista trädet att slå ut och det första att fälla sina löv. Förutom den självklara lövsprickningen är blomningen ett fascinerande tid. Om man under vinter, sommar eller höst funderar på om och var det finns fågelbärsträd, vildapel och andra fruktbärande träd blir man ofta svaret skyldigt.

Under en kort tid på våren är det dock inte svårt att svara på frågan. Helt plötsligt finns det blommande vildbärsträd nästan överallt i skogsbrynen vid de gamla inägorna. Efter denna hon dansade en sommar - period försvinner dessa träd åter in i anonymiteten, möjligen kan man senare på sommaren få uppleva att trastarna skränar alldeles extra i de områden där det finns bärträd.

I denna ljuva sommartid

Så förflyter trädens år, de visar sig en kort tid för att sedan försvinna. Lärkarna har sin ljusgröna tid, ekarna har sin tid då de nyutsprungna löven nästan är höstgula innan vätska och näring har hunnit pumpas ut i alla bladnerver. Rönnen och oxeln har sina tider, först en försiktig blomning och sedan den mustiga bärtiden. Linden har en ljudlig tid då den blommar i juli och lockar traktens bin. Till skillnad från de flesta andra träd är linden insektspollinerad och då den är det träd som blommar sist på säsongen blir dess blomning en välkommen övergång från de då oftast överblommade örterna. Är man ute och går på sommaren kan man av bi-surret lyssna sig till var lindarna finns.

Lönnens tid

Men frågan är om inte lönnens tid är den mest uppseendeväckande. Här är inte fråga om några sublima skiftningar. När det gäller lönnen är det full tillgång till färgpaletten. På en natt kan hela områden ha målats från klargult till brinnande rött.

Kanske handlar skådespelet också om att den fulla färgprakten kommer just de dagar på året då himmelen är som klarast blå. Borta är sommardiset och det novembergrå skyarna har inte hunnit komma. Mot en osannolikt blå oktoberhimmel lyser nu lönnarna i sin absoluta soloprakt. Det är nu jag tycker ni skall ta in och lagra färgerna, solvärmen och ljudet av sträckande tranor inför den höst som väntar.

Lite om lönnen

Lönnen är ett sydligt träd som kan betecknas som lagom. Den blir sällan över 150 år gammal och är sällan över 20 meter högt Den största lönn som växt i Sverige blev 27 meter hög och hade en omkrets på 5,55 meter i brösthöjd, denna jättelönn växte vid Alsike gästgivargård i Uppland fram till 1938.

Den största, nu levande, lönnen i Sörmland finns i Västra Vingåker och mäter 4,41 meter i omkrets.

Flera arter av lönn

Lönnar finns naturligt endast på norra halvklotet, men det finns många arter. I Kina finns det exempelvis hela 80 arter. Lönnen förknippas väl annars mest med Kanada där det heraldiska lövet återfinns på nationsflaggan. I Nordamerika finns nio arter. Mest kända är Rödlönnen och framför allt Sockerlönnen varifrån man kommersiellt utvinner lönnsirap.  

Lönnen odlas i vårt land framför allt för sin skönhet. Virket kan användas till slöjd och till finare snickeriarbeten, som musikinstrument och intarsia. Förr använde man barken till färgning och i gamla tider uppges att även vi kokade in saven till sirap och socker.

Lönnsaven är inte så söt, enligt uppgift håller den endast knappt 3% socker, så det krävs tålamod, indunstning och upphettning för att få fram så mycket att det räcker till pannkakorna. För den som har både lönnar och tålamod kan det kanske vara ett vårprojekt att göra sin egen lönnsirap. Sök på Lönnsirap på nätet så får ni hela receptet.

Bertil Karlsson
Miljöstrateg