En flygande björn

Björnspinnaren är en av de mest iögonfallande nattfjärilarna man kan se. Den har en röd halskrage, spräckiga framvingar och blåprickiga bakvingar.

Augustimörkret smyger sig på, varmt och sidenlent där vi lätt blir sittande till sent på kvällen på altanen eller det nya fina coronaträdäcket. När lampor tänds händer det att vi får besök utifrån mörkret av nattfjärilar av olika slag. Ofta är det pyttesmå microfjärilar, men ibland kommer det större arter. Nattfjärilarna är mestadels gråbruna i olika schatteringar. Vackra i det lilla, om man ger sig tid att titta, men sällan mer än en grå, lite lurvig fjäril. Men det finns undantag, några är vackert brokiga i svart och vitt. En av de mer kända svartvita som kan ses är Barrskogsnunnan. Den som kan sin Nils Holgersson och berättelsen om ”Det stora nunnekriget” minns, hur Selma Lagerlöv beskrev, hur Barrskogsnunnor i miljoner förödde Kolmårdenskogarna. I dessa trakter fanns också ”Nunnebanan”, eller rättare Stavsjö järnväg, en 18 km lång järnväg i Kolmården som var i trafik mellan åren 1901 och 1939. Under åren 1898–1902 uppstod stora skador på ungefär 3 000 hektar granskog i Kolmården och timmer fraktades bort på denna tillfälliga järnväg. Man kan göra jämförelse med dagens stora angrepp av Granbarkborre som slår ut stora arealer granskog. Skillnaden är, bland annat, att granbarkborren fortsätter sina härjningar år efter år medan en fjäril endast brukar ha ett eller några få ”gynnsamma” år då allt stämmer för just den arten. Barrskogsnunnan finns i våra skogar men endast med enstaka harmlösa exemplar.

Men den flygande björnen då?

Där handlar det om den bruna Björnspinnaren. Den är en av de mest iögonfallande nattfjärilarna man kan se. Arten förekommer, förutom i Gnesta kommun, i ett stort område från Västeuropa vidare över Asien till Nordamerika, i ett band, där det inte är för kallt eller för tropiskt varmt. Björnspinnaren har röd halskrage, en lurvig nacke och spektakulärt brun- och gräddfärgsspräckliga framvingar. Men som det inte vore nog så har den även orange bakvingar med blå prickar. Mycket clownlikt. Om den störs exponeras den röda halskragen och några vätskedroppar pressas fram. Beteendet med att visa färger är vanligt hos giftiga eller illasmakande insekter, ett sätt att visa att en angripare ska passa sig. Nu är det inte alla som verkligen har ett gift, utan att de på ett smart sätt låtsas vara oaptitliga. Men i Björnspinnarens fall så är det antagligen så att vätskan som pressas ut är giftig eller osmaklig. Björnspinnaren kan ses vilande på dagen men då gäller det att ha ögonen med sig. Trots sitt speciella utseende är den inte lätt att upptäcka. Namnet Björnspinnare kommer troligen inte av den björnbruna nacken i första hand, utan eftersom den i larvstadiet är extremt hårig.

Njut av augustinatten, och kommer något flygande mot det ljus du har tänt, vifta inte bara bort det. Det kan var något vackrare än du tror.

Berti Karlsson
Miljöstrateg