Naturtips - Ett besök av myternas fågel

Under lördagen den 11 september fick vi besök av en ovanlig gäst, Härfågeln. Ornitolog Thomas Widlund var på plats när Härfågeln besökte Södertuna, strax utanför Gnesta tätort.

Härfågeln finns relativt allmänt i mellersta och södra Europa. Utbredningsområdet sträcker sig genom Asien bort mot Kina. Fågeln finns även i Afrika. I Sverige häckar den mycket sällsynt vissa år.

Härfågeln är kanske den mest spektakulära fågel, rent utseendemässigt, vi kan se i naturen. Den knappt 30 centimeter långa fågeln är isabellafärgad på kroppen, har en lång pincettliknande näbb, och en tofs på huvudet som den med jämna mellanrum reser till en gles fjäderbuske. Vingarna är breda och svartvitrandiga, så när den flyger ser det ut som det är ett schackspel som är ute och rör på sig. Fågeln i Södertuna var kvar även under måndagen till glädje för en stor skara tillresta fågelskådare och fotografer. De digitala larmkedjorna gjorde att information om den ovanliga fågeln snabbt spreds till intresserade. Miljön runt Södertuna borde vara ett drömlandskap för härfågel. Markerna påminner mycket om Mellaneuropa med åkrar, mindre skogsdungar och framför allt betande djur. Härfågeln lever till stor del av att pilla ut insekter ur komockor med sin långa näbb så ett levande landskap med betande kossor är troligen en förutsättning för en nöjd och mätt härfågel på genomresa. I Gnesta kommun finns uppgifter om att härfågel setts fem gånger tidigare varav en gång, 1981, vid Södertuna. Så det verkar som om området är uppskattat, i alla fall vart var fyrtionde år.

Myter och legender

En fågel med ett sådant utseende, som dessutom ofta häckar i människors närhet, har genom tiderna väckt uppseende och skapat många myter och legender. I boken Fåglarna i folktron av Carl-Herman Tillhagen beskrivs många av våra svenska fåglar och vilken roll de spelat i folktron. Härfågeln har åtskilliga sidor i den boken. De tidigaste myterna som nämns handlar om härfågeln och Kung Salomo och sägner från det tidiga Makedonien. Förutom härfågelns utseende handlar det också om dess läte. Fågelns latinska namn är onomatopoetiskt, det vill säga ljudhärmande och är Upupa epops. Lätet är dovt och hörs långt. Utifrån detta Upupa epops har tolkningar gjorts som ofta blir opp opp i olika sammanhang. Det kan handla om kor och hästar som fastnat och härfågeln har då uppmanat dessa att komma upp vilket har lett till rådiga ingripande av djurägarna. Annars var härfågeln hos oss en fruktad fågel då den förebådade krig och missväxt. ”När härfågeln ropar är säkert ett stort krig för handen” skrivet ärkebiskopen Mennander i mitten av 1700-talet. Krigsfågeln (härfågeln) kallar man ur huse och ropar upp upp ut ut. En annan legend handlar om den mystiska sprängörten. Inte att förväxla med den sprängört som ser ut som hundkäx och växer relativt allmänt i sjöstränderna hos oss. Myternas sprängört är en växt vars rot kan användas till att öppna alla lås. För att få tag i den kunde man proppa igen bohålet för en härfågel. För att få komma in i sitt bo flög härfågeln och hämtade sprängört. Då gällde det att snabbt ta till vara den sprängört som härfågeln kastade bort.

Medicinsk användning

De stackars härfåglarna har också haft en stor medicinsk användning. 1563 skrivs det i Zürich att om man bränner en härfågel, blandar askan med vin och dricker ”så är det gott mot snuva”. Huvudet hade särskilt goda egenskaper. Ett härfågelhuvud på hundbett kunde påskynda läkningen. Samma sak gjorde berberna i Atlasbergen. Här hette härfågel tehíb, läkaren. Ett härfågelhuvud på den sjukes bröst drev ofelbart bort ”sjukdomsdemonerna”. Att bära ett härfågelöga gjorde att man fick tur i kärlek och dessutom tur i spel. Annars har man hört att otur i spel ger tur i kärlek men med ett härfågelöga fick man både ock. Att ha askan av ett härfågelhuvud i skorna tredubblade en mans styrka. Så håller det på i boken Fåglarna i folktron, sida upp och sida ner. Fågeln är inte så skygg som den borde vara med tanke på den rika användningen av kroppsdelar som lär ha förekommit, men den är vaksam (av goda historiska skäl kan man förmoda). När det gäller de svenska referenserna kan vi konstatera att härfågeln måste ha varit långt vanligare i Sverige förr. Om den varit en så ovanlig gäst som nu skulle den inte ha varit så känd och omtalad

En god sak med den fågel som besökte Södertuna var att den var helt tyst. Något varsel om kommande storkrig förekom inte, i alla fall inte i Södertuna med omnejd och det kan vara skönt att veta. Världen har nog med de konflikter som redan rasar.

Passa på och njut av september. Färgerna börjar smyga in i lönnarnas grönska och det finns mycket att se där ute även om det inte är en vilsekommen härfågel i varje buske.