2010-09-08

Nyfiken i en strutbräken

September, en månad mellan sommar och höst. Fortfarande är det varmt i luften, bär och frukt finns i överflöd som en belöning för sommarens arbete i trädgårdsland och fruktträdgårdar. Trots bråda skördetider kan man unna sig en liten naturutflykt där man laddar batterierna inför en ny arbetsvecka.

Jag tänkte att vi denna månad skulle ta oss till ett av Gnesta kommuns mera kända naturreservat, Krampan. Naturreservatet har sin absoluta besökstopp under högsommaren. Det populära badet som omfattar både Övre- och Mellan Marviken besöks av stora mängder badsugna.

I anslutning till badplatsen finns även en övernattningsplats för kanotister. På sommaren sjuder området av aktivitet medan det nu i september är betydligt lugnare. Några få kanotister brukar finnas men annars har man oftast hela det 154 hektarstora naturreservatet för sig själv.
 
Marvikarnas naturreservat, delområde Krampan ligger i anslutning till Övre Marviken och Mellan Marviken cirka 3 km norr om Laxne och cirka 8 km sydost om Åkers Styckebruk. Naturreservatet är skyltat från väg 223.

Mest anslående är den tydliga sprickdal som löper genom reservatet. Vid Marvikensjöarna är dalgången på vissa ställen mindre än 100 meter bred och dalsidorna har en höjd av 50 - 60 meteröver vattenytan. De spektakulära vyerna lockar årligen stora mängder kanotister och skridskoåkare.

Kvarnbäcken ett område med industrihistoria

Nu tycker jag att vi på denna naturvandring skall lämna de vida vyerna och istället dyka ned i detaljerna, vi skall vandra längs Kvarnbäcken. Här finner vi både dramatisk historia och Sveriges ståtligaste ormbunke.

Den gamla körvägen leder in i reservatet

Den gamla körvägen leder in i reservatet

Vi tar väg 223, den som förbinder Laxne med Läggesta. Strax innan kommungränsen mot Strängnäs finns en vägskylt som visar vägen mot Marvikarnas naturreservat. Kör över edet mellan  Övre- och Mellan Marviken och fortsätt några hundra meter tills ni ser en lång låg röd byggnad på vänster sida. Här finns en ny mindre vägskylt som anger att det finns en parkering in till vänster.

En bra sak med att vandra i iordningställda reservat är att det finns lättillgänglig information. Där ni parkerar bilen finns länsstyrelsens information om reservatet och där ni svängde in på parkeringsplatsen finns Sörmlands museums karaktäristiska informationsskylt med röd plåtvimpel. Denna informationsskylt berättar om Moskvichbilar.

Här vid Krampan fanns en driftig man vid namn Sven Du Rietz som under åren 1950 till 1957 importerade ryska bilar. Bilarna kom i trälådor till Krampan där de försågs med hjul och slutservades innan leverans. Moskvichbilarna var egentligen en förkrigstidsmodell av Opel Kadett.

När andra världskriget var slut tog ryssland opelfabriken som krigsskadestånd. Hela fabriken monterades ned och fraktades till Moskva där produktionen av bilarna fortsatte, men nu under namnet Moskvich. Lådorna som bilarna levererades i till Krampan var gjorda av prima virke så i anslutning till monteringshallen uppfördes ett snickeri där lådorna byggdes om till sommarstugor. Kreativiteten har alltid varit stor i Gåsingebygden.

Vi vandrar vidare från parkeringsplatsen längs en körväg. Ganska snart finns en stätta på höger sida. Har man svårt att gå kan man fortsätta körvägen ned mot Övre Marviken men jag rekommenderar att man tar stigen över stättan. Stigen leder ned mot Kvarnbäcken en liten bäck som skurit djupt ned i de lösa jordlagren.

Bäcken porlar så oskyldigt men annat var det i början av 1650. Då hade ett litet bruk anlagts och som kraftkälla användes vattnet i Kvarnbäcken. En damm dämde upp den stora Finnängen (som ni kan se på höger sida om ni fortsätter vägen mot Skottvångs gruva). En natt brast dammen och hela "den industriella verksamheten" spolades bort. Det finns mycket energi i vatten!

Stigen längs Kvarnbäcken

Stigen längs Kvarnbäcken

Sveriges största ormbunke

Vi vandrar längs den nu tama Kvarnbäcken. Ganska snart kommer vi in i ett parti fuktigare mark där floran blir rikare. Mest iögonenfallande är utan konkurrens vår största ormbunke, Strutbräken. Det är en imponerande växt som här bildar massbestånd. Bladen växer i stora strutar varför jag alltid trott att namnet strutbräken fått sitt namn därifrån.

När man läser i Sörmlands flora står det förutom strut även strutsbräken. Det latinska namnet Matteucia struthiopteris har i efterledet (artepitetet) struthio vilket är samma ord som i strutsens latinska namn Struthio camelus. Det latinska namnet på strutbräken har getts av Linné så det äldsta namnet är strutsvarianten. Båda namnen på denna bräken är dock välfunna då förutom att de växer i en strut även har blad som mycket väl kan föra tankarna till en strutsfjäder.

Det finns faktiskt ytterligare ett gammalt namn på växten nämligen Foderbräken, ett namn som inte når metaforernas storhet i form av strutar och strutsar men som är mera praktiskt jordnära. Förr ansågs denna bräken vara ett bra vinterfoder för boskapen.

Strutbräken

Strutbräken

Stigen slingrar sig fram längs Kvarnbäcken och strålar snart samman med den körväg vi lämnade vid parkeringsplatsen. Framför oss ligger nu Övre Marviken. Följer man stranden mot vänster kommer man snart fram till bilvägen och kan fullborda varvet tillbaka till parkeringsplatsen där vi lämnade bilen. Självklart kan man fortsätta att utforska reservatet.

Nu i september är tillträdesförbudet på Falkberget upphävt så man kan vandra som man vill i hela reservatet.

Det finns mycket att upptäcka, i området mellan sjöarna finns rösen och gravar från brons- och järnåldern. Det finns hyttområden och lämningar som tyder på gruvhantering.

Leta Stolt fjällskivling

Mitt tips i september är en promenad längs Kvarnbäcken i Krampans naturreservat. Sätt er på huk under en strutbräken och låt den klara höstsolen sila genom "strutsfjädrarna".

Som en hemlighet kan jag berätta att jag vid ett besök nu i början av september 2010 såg flera stolta fjällskivlingar alldeles i närheten av Kvarnbäcken. Jag lät dem stå kvar som en bonus till den som läser detta och först letar sig till Marvikarnas naturreservat, delområde Krampan.

Bertil Karlsson