Vinterfåglar Inpå Knuten, så gick det 2023

Nu är fågelräkningen klar för i år och här kan du ta del av resultatet som påverkades en del av vädret.

Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen utbrister Hamlet redan i första akten av skådespelet med samma namn. Och ur, var i alla fall vädret denna vinterhelg 2023, något som återspeglar sig i resultatet av den stora fågelräkningen, Vinterfåglar Inpå Knuten.

Vädret var under räkningshelgen 27–30 januari, milt och blåsigt vilket resulterade i att de fåglar som brukar besöka fågelmatningarna antagligen tyckte att de klarade sig ganska bra utan en hjälpande mänsklig (matande) hand. Totalt ser vi en stor minskning av både fåglar och rapporter.

Antal matningar som rapporterades runt om i Sverige 2023, blev 14 507, och antalet räknade fågelindivider stannade på 658 127. Det är i och för sig inte många fåglar men betydligt färre än 2022 då antalet matningar som bevakades var 19 341 och fågelindividerna blev 995 117.

Samma trend kan vi se här hos oss i Gnesta kommun, 62 matningar rapporterades mot 77, 2022. Antalet individer som observerades blev 2 482. 2022 noterades 4 036. Samma trend ser vi även hos grannkommunerna, betydligt lägre antal än förra året. Att antalet fåglar som kom till matningarna blev lågt kan nog helt tillskrivas vädret. Sen är det lite tråkigt att antalet rapporter minskat. Kanske är det så att rapportviljan minskat då antalet individer visade sig bli lågt? Det är lite trist då alla resultat är viktiga och skapar grund för forskningen . Rapportering kan ske ända fram till 6 februari så är det någon ”som sitter och klämmer” på ett resultat så skicka gärna in det.

Talgoxe i topp

Vanligaste fåglarna hos oss, liksom i landet, blev talgoxe (501), blåmes (369), pilfink (240) och koltrast (177).

Här är det intressant att notera hur åren skiljer sig åt. Vissa år dominerar en fågelart som normalt finns i relativt få antal. Så var det förra året då grönsiskan blev vanligaste fågelbordsgäst och petade ner den vanliga ettan, talgoxe, till en andra plats. Varför en speciell art dominerar ett år för att nästan helt saknas ett annat kan ha flera orsaker. Kanske häckningen gått ovanligt bra ett år eller så handlar det om matbrist i ett område som gör att arten gör strövtåg och hamnar hos oss.

Till sist kan vi konstatera att vår nationalfågel, koltrasten noterades med 38 705 exemplar i Sverige. Vi kan alltså se fram mot en vår med skönsång. Vissa individer tjuvstartar även med så kallad skuggsång, en slags övningsuppsjungning redan på eftervintern. Då koltrasten har betydligt bättre mörkerseende än de flesta andra småfåglar kan den vara aktiv och sjunga när det nästan blivit mörkt. Det är ett av våra trevligaste tidigaste vårtecken, något att lyssna efter på väg hem från jobbet.

Tack alla som var med och räknade

Bertil Karlsson
Miljöstrateg