Illustration: Tove Dreiman

Dirgy Dancing – Lisen Ellard

Hur kan sorg rymmas i kroppen, hur kan den översättas till rörelse? Dirgy Dancing är en utställning med en samling klagodanser av och med lokala dansare från olika platser, och bygger på dansarnas egna erfarenheter av sorg.

Dirgy Dancing är en samling klagodanser tillägnade människor, minnen, tider och platser, och ett sätt att hantera det onämnbara som gått förlorat.

Den stora utställningssalens höga väggar har klätts i svarta draperier. På vart och ett av de ljusa, nästan transparenta skynken som hänger från taket projiceras filmer av dansare, djupt försjunkna i personliga koreografier.

Koreografen Lisen Ellard arbetar genom olika idéer om perceptionsutvidgande praktiker och har en förkärlek för det skeva och omtänksamma, ofta i relation till långsamhet och död. Föreställningen har tidigare visats på bland annat Dansens hus i Stockholm, och antar i Art Lab Gnestas lokaler formen av en utställning som vid ett särskilt tillfälle aktiveras genom dansarnas närvaro.

I rummet intill presenterar curatorduon Mourning School Sorgebiblioteket, ett rum för kontemplation där besökarna bjuds in att själv reflektera kring sorg och bidra till en hängande installation som byggs vidare under utställningsperioden. Mourning School är ett konstnärligt undersökande om det vardagliga i att vara i sorg, initierat av Lucie Gottlieb och Rosa Paardenkooper.